2012-04-20, 15:42
#1
Vad tror ni Flashback, är jag en äkta mytoman?
Vad ska jag isf göra?
Jag har under hela mitt liv ljugit smålögner då och då, jag är dessutom förbannat bra på det. Men jag inser själv att jag ljuger och jag får genast dåligt samvete! Eller faktum är att jag överdriver mer än vad jag ljuger.
Det har oftast varit mer små lögner som mer överdriver än helt ljuger, det känns som att jag ljuger för att vara snäll. Typ om en polare undrar vad resan kostar om han ska med, då kanske jag säger 3500 kr när den egentligen går på 4000 kr och så betalar jag 500 kr extra själv. Men vanliga scenarion är att jag får höra en historia, sen när man sitter med kompisar så återupprepar jag denna, men säger att det är tillexempel min kompis som har gjort det roliga istället för någon random. Jag skryter väldigt mycket om andra personer i min närhet och säger bra saker som jag oftast överdriver om det. Men väldigt sällan om mig själv!
Ibland kan jag helt hitta på saker, inget stort men ändå. Tex behöver personen en öl kan jag fixa det fast jag egentligen inte kan.Jag vet själv om att jag ljuger, jag kommer på mig själv direkt. Det är inte så att jag tror själv på sanningen, utan det känns som att jag gör det för att jag är snäll och har ett behov av att synas, att vara i rampljuset. Det har hänt att jag ljugit för att fått uppmärksamhet, jag har sagt att jag mår dåligt fast jag inte gör det tex.
Det känns lite som det är ett sätt att tänka, att ljuga. Istället för att tänka efter vad som faktiskt hände använder jag bara min fantasi till att komma på något. Men faktum är att jag kommer ihåg vad jag har ljugit om och vad som är sant, jag har inte många lögner. Utan jag har vissa lögner och de står jag fast vid och kommer ihåg. Det är lite som att få fram ett samtalsämne att snacka om, jag är väldigt snabbtänkt och har alltid svar om det är någon som frågar något om det.
Mina lögner har inte påverkat mina vänner, jag är även ganska säker att folk i min närhet inte har en aning om att jag ibland ljuger. Jag anser att jag är ganska smart och har aldrig ljugit för mycket eller försagt mig, utan nivån ligger på en sådan som jag kan upprätthålla genom att antingen dra en ny lögn eller genom att göra lögnen sann tex genom att betala de där 500 kr extra för resan som jag pratade om däruppe. Ingen har någonsin konfronterat mig.
Jag har en längre stund tänkt att jag är en mytoman, men sedan ser man videos på youtube om mytomaner osv. Men där verkar det nästan som att de har bildat upp en fantasivärld och verkligen tror på sig själva, men så är det verkligen inte i mitt fall.
Tror ni att jag kan komma ur detta?
Vad ska jag isf göra?
Jag har under hela mitt liv ljugit smålögner då och då, jag är dessutom förbannat bra på det. Men jag inser själv att jag ljuger och jag får genast dåligt samvete! Eller faktum är att jag överdriver mer än vad jag ljuger.
Det har oftast varit mer små lögner som mer överdriver än helt ljuger, det känns som att jag ljuger för att vara snäll. Typ om en polare undrar vad resan kostar om han ska med, då kanske jag säger 3500 kr när den egentligen går på 4000 kr och så betalar jag 500 kr extra själv. Men vanliga scenarion är att jag får höra en historia, sen när man sitter med kompisar så återupprepar jag denna, men säger att det är tillexempel min kompis som har gjort det roliga istället för någon random. Jag skryter väldigt mycket om andra personer i min närhet och säger bra saker som jag oftast överdriver om det. Men väldigt sällan om mig själv!
Ibland kan jag helt hitta på saker, inget stort men ändå. Tex behöver personen en öl kan jag fixa det fast jag egentligen inte kan.Jag vet själv om att jag ljuger, jag kommer på mig själv direkt. Det är inte så att jag tror själv på sanningen, utan det känns som att jag gör det för att jag är snäll och har ett behov av att synas, att vara i rampljuset. Det har hänt att jag ljugit för att fått uppmärksamhet, jag har sagt att jag mår dåligt fast jag inte gör det tex.
Det känns lite som det är ett sätt att tänka, att ljuga. Istället för att tänka efter vad som faktiskt hände använder jag bara min fantasi till att komma på något. Men faktum är att jag kommer ihåg vad jag har ljugit om och vad som är sant, jag har inte många lögner. Utan jag har vissa lögner och de står jag fast vid och kommer ihåg. Det är lite som att få fram ett samtalsämne att snacka om, jag är väldigt snabbtänkt och har alltid svar om det är någon som frågar något om det.
Mina lögner har inte påverkat mina vänner, jag är även ganska säker att folk i min närhet inte har en aning om att jag ibland ljuger. Jag anser att jag är ganska smart och har aldrig ljugit för mycket eller försagt mig, utan nivån ligger på en sådan som jag kan upprätthålla genom att antingen dra en ny lögn eller genom att göra lögnen sann tex genom att betala de där 500 kr extra för resan som jag pratade om däruppe. Ingen har någonsin konfronterat mig.
Jag har en längre stund tänkt att jag är en mytoman, men sedan ser man videos på youtube om mytomaner osv. Men där verkar det nästan som att de har bildat upp en fantasivärld och verkligen tror på sig själva, men så är det verkligen inte i mitt fall.
Tror ni att jag kan komma ur detta?
