http://www.expressen.se/debatt/nobbade-man-ar-en-tickande-bomb/
Den kontroversiella Bo Rothstein publicerade en artikel i Expressen för två år sedan, men jag tycker den kan anses vara högaktuell som ett inlägg i debatten kring invandring och integration idag också. Inte för att just I & I-vinkeln togs upp av Bo Rothstein, utan istället för att den helt ignorerades.
Bo Rothstein menar att det ökande antalet ensamma unga män, som kan användas som en bas för "dödsnazister" eller andra politiska rörelser på ytterkanten är ett hot mot Sveriges inre säkerhet. Hans förklaring till deras ensamhet är dels genusvetenskaplig, dels socioekonomisk.
Många inom den nationella rörelsen kan säkert vittna om en del frustration hos unga svenska män över att de blir utkonkurrerade av någon neger eller skäggig flykting. Svenska blondiner väljer bort svenska män till förmån för att rasblanda, kanske för att negrer och skäggisar har en högre social status eller att de har bättre betalda jobb.
Frågan är då om det är "blattarnas fel" att svenska män blir bortselekterade eller om de svenska männen åtminstone på individuell nivå har sig själva att skylla för att de inte får fitta?
Hade problemet varit mindre om unga svenska män hade gått i skolan och fått bättre betyg, och ett jobb?
Delvis tror jag det. Svenska unga män hade då lättare kunnat ösa dyra presenter över blondinerna och på så vis fått deras gunst. Antalet kvinnor hade inte ändrats, så då hade istället invandrarkillar fått bli utan tjejer. Troligen hade vi haft färre "dödsnazister" men fler Black Cobra och militanta islamister istället.
Men om även invandrarkillar hade lyckats bättre i skolan hade de kanske haft råd att importera en fru från sitt hemland istället för att nöja sig med en svensk blondin? För många blattar vill ju helst inte ha en blondin, det vet vi ju.
Den kontroversiella Bo Rothstein publicerade en artikel i Expressen för två år sedan, men jag tycker den kan anses vara högaktuell som ett inlägg i debatten kring invandring och integration idag också. Inte för att just I & I-vinkeln togs upp av Bo Rothstein, utan istället för att den helt ignorerades.
Bo Rothstein menar att det ökande antalet ensamma unga män, som kan användas som en bas för "dödsnazister" eller andra politiska rörelser på ytterkanten är ett hot mot Sveriges inre säkerhet. Hans förklaring till deras ensamhet är dels genusvetenskaplig, dels socioekonomisk.
Citat:
De "dubbelt ratade" unga män som vi med denna utveckling kommer att få betydligt flera av kommer sannolikt också att utgöra en rekryteringsbas för allehanda politiska och religiösa extremistiska rörelser samt olika slags kriminella nätverk.
Citat:
Rothstein påvisar forskning som han tidigare kommit fram till, där han dragit slutsatsen att kvinnor söker en man som en slags bankomat i första hand, och inte en kärlekspartner. En man värderas således av en kvinna utifrån hans ekonomiska värde som försörjare, antingen av barn eller som finansiär av kvinnors flärdfulla liv där drinkar, minkpälsar och resor ingår.
Frågan är emellertid vad som kommer att ske med den stora grupp lågutbildade män som klarar sig dåligt eller rentav slås ut av det nuvarande utbildningssystemet. De kommer sannolikt att bli förlorare på en allt hårdare arbetsmarknad.
Till detta kommer att de också riskerar att i stor utsträckning bli ensamstående. När det gäller att välja partner ratar nämligen kvinnor män som har lägre utbildning än de själva eller som står under dem på den etablerade yrkessociala rangskalan. Och män blir inte tillsammans med kvinnor som har högre utbildning än de själva eller som befinner sig ovanför dem i social status.
För män mellan 25 och 45 och som har ett akademiskt yrke är sannolikheten för att leva i ett hushåll med barn omkring 73 procent men för män med ett LO-yrke sjunker detta till 50 procent och för män som är arbetslösa eller långtidssjukskrivna sjunker siffran till 23 procent. För kvinnor i denna åldersgrupp saknar emellertid ställning på arbetsmarknaden helt koppling till sannolikheten att leva med barn.
Till detta kommer att de också riskerar att i stor utsträckning bli ensamstående. När det gäller att välja partner ratar nämligen kvinnor män som har lägre utbildning än de själva eller som står under dem på den etablerade yrkessociala rangskalan. Och män blir inte tillsammans med kvinnor som har högre utbildning än de själva eller som befinner sig ovanför dem i social status.
För män mellan 25 och 45 och som har ett akademiskt yrke är sannolikheten för att leva i ett hushåll med barn omkring 73 procent men för män med ett LO-yrke sjunker detta till 50 procent och för män som är arbetslösa eller långtidssjukskrivna sjunker siffran till 23 procent. För kvinnor i denna åldersgrupp saknar emellertid ställning på arbetsmarknaden helt koppling till sannolikheten att leva med barn.
Citat:
Även om Rothstein lyfter frågan på ett kulturmarxistiskt plan kring att det är ansvaret för yrke och barn som ska få mannen att lugna ner sig, blir det pinsamt uppenbart att det är just bristen på villig fitta som gör unga män aggressiva och utåtagerande. Och det i sin tur måste ju tillskrivas att majoriteten invandrare är av manligt kön. Obalansen på partnermarknaden är således ett importerat problem.
Bland denna grupp unga män kommer det att finnas ett betydligt antal som upplever utanförskap, frustration och brist på respekt. Vi vet också att unga män är betydligt mera vålds- och brottsbenägna än unga kvinnor och att socialt destruktivt beteende ofta har sin bakgrund i olika former av frustration som följer av att vara ensamstående och ha låg social status. På motsatt vis finns det anledning att anta att ansvaret för barn, för att sköta ett arbete och för att leva upp till en partners förväntningar är företeelser som så att säga civiliserar unga mäns beteende.
Många inom den nationella rörelsen kan säkert vittna om en del frustration hos unga svenska män över att de blir utkonkurrerade av någon neger eller skäggig flykting. Svenska blondiner väljer bort svenska män till förmån för att rasblanda, kanske för att negrer och skäggisar har en högre social status eller att de har bättre betalda jobb.
Frågan är då om det är "blattarnas fel" att svenska män blir bortselekterade eller om de svenska männen åtminstone på individuell nivå har sig själva att skylla för att de inte får fitta?
Hade problemet varit mindre om unga svenska män hade gått i skolan och fått bättre betyg, och ett jobb?
Delvis tror jag det. Svenska unga män hade då lättare kunnat ösa dyra presenter över blondinerna och på så vis fått deras gunst. Antalet kvinnor hade inte ändrats, så då hade istället invandrarkillar fått bli utan tjejer. Troligen hade vi haft färre "dödsnazister" men fler Black Cobra och militanta islamister istället.
Men om även invandrarkillar hade lyckats bättre i skolan hade de kanske haft råd att importera en fru från sitt hemland istället för att nöja sig med en svensk blondin? För många blattar vill ju helst inte ha en blondin, det vet vi ju.