Eyvind Johnson

Hans nådes tid brukar med rätta framhållas som ett av Eyvinds främsta verk. Medan andra av hans, också mycket läsvärda, historiska romaner som Molnen över Metapontion och Livsdagen lång växlar mellan olika tidsplan, och Drömmar om rosor och eld växlar mellan dagboksroman och vanligt episkt berättande är det här en historisk roman i mer traditionell och helgjuten stil som utspelar sig under Karl den stores tid. Så här presenteras romanen på baksidan av originalutgåvan från 1960:

""Hans nådes tid" är trots sin förankring i medeltidsvärlden en roman om det närvarande, en fängslande berättelse om den eviga människan. Krönikan flyter i ett obrutet episkt flöde, där gestalterna kommer läsaren levande nära och den historiska miljön återuppstår i sin outtömliga rikedom."

Kan för övrigt även nämnas att det var efter utgivningen av den här romanen som Eyvind för första gången nominerades till nobelpriset.

Oj, förlåt, nu framstod jag ju som rätt okunnig.
Tack för rättelsen.

Tack för tipsen! Krävs det stora förkunskaper om Karl den stores stid för att kunna njuta av romanen?

Nej, det är bara att sätta igång att läsa. Liksom i andra verk var Eyvinds ambition att skildra människans eviga livsvillkor i olika tider. Ett annat av hans främsta verk är för övrigt den mäktiga Krilon-sviten. Skriven mitt i den brinnande samtiden, men idag läst som en historisk roman och ett fascinerande, mångfasetterat dokument om Sverige under andra världskriget. Den första delen Grupp Krilon finns tillgänglig i en pocketutgåva som återutgavs för inte så länge sedan. Att huvudpersonen i Hans nådes tid, Johannes Lupigis, har samma förnamn som den frihetssökande Johannes Krilon är knappast en tillfällighet.

En ofta förbisedd liten pärla i Eyvinds författarskap, den lilla reseskildringen Vinterresa i Norrbotten har nyligen kommit i en nyutgåva. I boken återvänder författaren till sin norrbottniska uppväxtmiljö och berättar på sitt lugna och reflekterande vis om hur mycket den har betytt för hans författarskap, om hur människor och miljöer oanat inspirerat till verk som utspelar sig i helt andra tider och miljöer. I sin Eyvind Johnson-biografi utnämner Örjan Lindberger den till "de omistliga i Eyvind Johnsons oeuvre". Fast 279 kr i nätbokhandeln verkar väl saftigt för denna lilla bok, försök hellre att få tag på den fina originalutgåvan i blått band från 1955.

Köpte nyligen en utgåva på antikvariat som innehåller Stad i ljus och Stad i mörker. Den förstanämnda är ganska kort och jag gillar den. Sköna miljöbeskrivningar av mellankrigstidens Paris från en ung, fattig människas perspektiv. Känns väldigt levande på något sätt.

Ska läsa Stad i mörker härnäst.

Stad i mörker var ju också helt okej. Bitvis gripande och bitvis halvtrist. Gillade beskrivningarna av tågstationen där lodisar och andra väntade på tåget för att det inte fanns något annat att vänta på. Även cafét med café-Ida var bra läsning. Hammars monologer föll mig däremot inte i smaken.

Romantisk berättelse (1953) är en fristående fortsättning på Romanen om Olof om vad som hände sen när huvudpersonen, här kallad "Olle Oper", gav sig ut i Europa i början av 1920-talet. Omständligt berättande och huvudpersonen "nästan författaren själv" splittrad i flera olika personer, som 1950-talets etablerade författare "Yngve Garans" och 1920-talets unge "Olle Oper", gör att romanen tyvärr inte alls kan mäta sig med den tidigare romansviten utan till stor del går på tomgång och framstår som en av de svagaste i Eyvinds romanproduktion. Av mest intresse är kanske den citerade brevväxlingen med Rudolf Värnlund, men de autentiska breven finns ju sedan några år att läsa i en egen volym.

SVT visade nyligen en dokumentär om den infekterade strid som följde på det nobelpris som Johnson och Martinson tilldelades 1974. Intressant porträtt av de båda och en närmast oförskämt pigg litteraturprofessor emeritus Thure Stenström (97 år i skrivande stund) som kände alla inblandade är också med:

Harry och Eyvind - Nobelpriset som förstörde allt

https://www.svtplay.se/video/KZm2Nox...forstorde-allt

I slutet av 1920-talet bodde den blivande nobelpristagaren Eyvind Johnson i en förort till Paris och försökte utan några större framgångar försörja sig som frilandsskribent i svenska tidningar. Här en charmfull novell om rallaren J.A Flint som var hans första publicerade novell i Konsumentbladet (numera Tidningen Vi) 1927.

https://www.vi.se/artikel/eyvind-joh...ta-novell-i-vi

Stort tack för det tipset. Mycket intressant. Går att se fortfarande.

Han hade faktiskt debuterat som novellförfattare i tidningar flera år tidigare; samma år, 1927, hade han t o m inne en novell i DN, Brev till en dam. En av de första berättelser av honom där man kan se intryck av Marcel Proust och dennes spel med olika tidsplan. Men visst, han hade det tidvis ekonomiskt knackigt under de här åren i Tyskland och, från ungefär 1925, Frankrike, trots idogt skrivande. (Jag är inte säker på var och när Johnson först debuterade i tryck, men några av hans första noveller stod i tidningen Fram)

Under 20-tal och tidigt 30-tal fick den unge norrbottningen ut över 200 noveller i svenska tidningar och tidskrifter - dessutom agerade han som en slags frilansreporter från Paris. Den posthuma boken Olibrius och gestalterna som kom ut på 90-talet, samlar ett dussin av dessa berättelser och innehåller dessutom en lista på de hundratals noveller från den här tiden som inte kom med i någon senare bok, med kortfattade uppgifter på vad de handlar om.

Samlingen Natten är här (1932) innehåller också flera starka noveller från 20-talets Europa, med mycket levande tidsfärg. Man kan se att det är strax efter första världskriget och de oroliga åren i början av 20-talet - att det senare skulle kallas för Mellankrigstiden var det ingen som visste då.