Citat:
Ursprungligen postat av SiSenior
Domare Arntzen och åklagare Bejer Engh gråter alltså i rätten. Man går igenom Utöyaoffren och då kan dessa två inte kontrollera sina känslor. Som antytt är detta mänskligt men det är inte professionellt. Man kan säga: i tuffa lägen som dessa kan man förstå om det blir jobbigt. Men ska de gråta får de göra det privat.
Men detta är ingen vanlig rättegång och kanske blir tårar från åklagarsida och domsäte stående inslag framöver...?
Hur som helst. När man läser chatter som dessa,
http://www.aftonbladet.se/nyheter/aftonbladetlive/article14781821.ab med AB:s liverapporter från rättssalen med inflikade frågor från läsekretsen, är en återkommande läsarfråga/reaktion denna: hur kan Brevik åse redogörelsen från Utöya utan att bryta ihop? Varför visar han ingen min, ingen ånger? Det är samma tendens i vissa krönikor; man märker hur skribenten försöker tolka minspelet på Breivik, darrar han inte när han tar vatten, visar han inga sprickor i fasaden...?
Svaret är att Breivik inte brutit ihop än. Det har däremot den andra sidan gjort, domare och åklagare. Arntzen och Bejer Engh grät i rätten 7/5.
Det är ett slags nervkrig. Contrasidan vill att Breivik ska bryta ihop. Kanske är visandet av varje offer för sig och dödssättet, med åskådning på en plastdocka i naturlig storlek led i detta? Men i detta nervkrig har åklagarsidan visat sig svikta.
Nervkrig, att få en gärningsman att bryta ihop. Detta får mig att tänka på TV-serien "Law and order - criminal intent". Vincent d'Ononfrio var där snuten som utredde mord. I slutscenen konfronterade han gärningsmannen i någon ödesdiger miljö där denne till slut bröt ihop av frågor och intryck. Så att, ska Bejer Engh försöka med något liknande, fäktningsmässigt angripa Breivik på successiva punkter för att överväldiga hans försvar och till slut, efter frambrytande kallsvett och andra tecken, få Breivik att falla ihop i ett gråtande, hulkande byte? Då får hon tuffa till sig ordentligt för en gråtande åklagare tror jag inte om att konfrontera en erkänt svårknäckt nöt som Breivik, som i åratal ställt in sig på denna rättegång.
Men Bejer Engh har det svårare än d'Ononfrios polis: dennes misstänkta hade ju inte erkänt innan slutscenen, Breivik däremot har redan erkänt och fråntagit åklagarsidan den avgörande angreppspunkten.