Deprimerade; hur bemöta?

En bekant till mig är depremerad, hon har talat om det eftersom hon kan börja gråta lite titt som tätt utan egentlig anledning.

Så jag bara undrar, ni som har diagnosen depression, hur vill ni bli behandlade när ni är nere i gröten?

Ska man vara där, lämna er ifred, trösta? Hur?

Är osäker på hur man ska bemöta, och hur tjejen kommer reagera.

Naturligtvis är det olika, men hur vill ni bli bemötta?

Det beror på. Är det fattigdom som är skälet så är det skönt att någon bjuder typ på käk eller nåt, kanske bio. Men om du berättar vad för deprission så kanske jag kan uttala mig tydligare

Jag ville bli behandlad som en vanlig människa av mina nära.
Bara för att jag kunde få gråt och ångestattacker så betyder inte det att jag inte var samma människa som förr.

Undvik bara att verka överspelande så går det nog bra.

Jo, jag villl ju kunna stötta tjejen, men samtidigt vill jag ju inte att hon ska känna att jag trycker upp henne mot väggen drar upp hennes mungipor med pincetter och skriker LE FÖR FAN!!

Jag lärde känna den här tjejen för några år sedan, sedan tappade vi kontakten och nu träffade jag på henne och insåg att vi har flyttat till samma stad. Hon har haft det väldigt knepigt med sociala kontakter för att hon har extremt svårt att ta kontakt och är lite överviktig plus ett grymt lågt självförtroende, som visserligen är på väg uppåt, men fortfarande tragiskt lågt.

Hon är en jättefin människa.

Men jag tror inte mat skulle hjälpa.

Hur väl känner du personen? Får intrycket av att det är en hyffsat flyktig kontakt. Förutsatt att hon har stöd från familj och/eller vänner så är mitt tips att backa lite. Skriv till henne på msn eller dylikt, var trevlig om ni springer på varandra men det finns en ganska god risk, i min erfarenhet, att du kommer göra henne obekväm om du går på och söker kontakt med henne i för stor utsträckning. Finns det romantiskt intresse eller är du helt platoniskt inställd till henne?

Edit: Missade att ni flyttat till samma stad, innebär detta att ni inte har så många nära kontakter i er vardag? Detta ändrar utgångsläget en del. Kan du berätta lite mer om din och hennes situation i den nya staden.

Det är precis det jag är rädd för, att hon ska bli obekväm. Jag inser ju själv att jag inte kan särbehandla henne, utan jag beter mig ju som vanligt när vi umgås med varandra. Men när hon är extra nere och så?
Ingen romantiskt inställning, men jag tycker det är jobbigt att hon är ledsen och vill gärna hjälpa henne om jag kan.



Jag känner henne inte jättenära, men umgicks ganska tätt med henne för några år sedan. Vi har ju börjat träffas ganska ofta nu eftersom vi bor i samma stad och våra umgängeskretsar går ihop.

Skulle väl säga att du ska behandla henne princip som man gör i en vanlig relation till andra människor, med respekt och välvilja. Sedan kan extra stöd från din sida vara till hjälp för en person som mår dåligt. Det behöver inte vara stora saker, hitta på något med henne som kanske får henne på bättre humör eller iaf ger sken av lite förändring i en hennes kanske dystra miljö. Att lyssna och försöka få henne att öppna sig är alltid en bra bit på vägen.

Vi vill inte bli "behandlade". Som vän så ska du bara finnas där. Du ska inte göra något speciellt. Du behöver varken säga eller göra något speciellt, utan bara finnas där. Men lyssna gärna när din vän vill det. Ta dig tid att lyssna om den vill prata. Du behöver inte förstå, utan bara lyssna. Ta dig tid, och ha tålamod.

Det värsta är när ingen finns där när man mår dåligt. Men var bara dig själv. Konstla inte till det. Bli inte tillgjord. Visa bara att du finns där, och att du bryr sig.

Vi är inte komplicerade. Vi mår bara dåligt, ibland.

Måste inflika en sak här:

Det är skillnad på att försöka hjälpa till när man är i en position att göra det och att försöka hjälpa till bara för att man helt enkelt känner att det är vad man borde göra i en viss situation.