En gång otrogen = alltid otrogen?

Tack!

Så du har valt att inte berätta det? Hur skulle du reagera om din flickvän gjorde likadant?

Om jag ska vara ärlig så hoppas jag på att någon av dina killkompisar hintar eller att hon får reda på det på något sätt och hon inser vilken idiot och vilket svin du egetnligen är. Sådana som du som är otrogna och låter din partner leva i okunskap är vad som gör världen sämre att leva i. Du rättfärdigar i princip otrohet så länge man kan komma undan med det.

Nu talar jag endast för vad jag har sett mina vänner göra, men när dom var otrogna mot sina män så var dom även otrogna igen efter det.

Även fast dessa personer har sagt att dom aldrig skulle kunna vara otrogna igen, men så fort deras förhållanden blev lite instabila och det blev jobbigt så var dom tillbaka i otrohetens grepp.

Jag skulle faktiskt aldrig vilja vara med en man som säger att han varit otrogen i tidigare förhållanden. Det är extremt avtändande med män och det visar att man har en bristande karaktär (Iaf i mina ögon). Jag skulle aldrig våga chansa, och sedan bli bränd av någon som jag visste haft tendenser att knulla andra!

Jag erkände det till slut. Kunde inte leva med det och ha det på mitt samvete.
Och nej, du känner inte till mitt liv eller hennes så lägg ner dina konspirationer är du snäll. Mycket lidande. Var aldrig otrogna, hur illa det än är!

Är man otrogen saknar man vissa morala spärrar i skallen.

Så ja, en gång otrogen, då tillhör du antagligen den sorgliga gruppen människor som är borderline psykopater, eftersom du enbart tänker på dig själv.

Huvet på spiken ! Otrogna personer har det karaktärsdraget. Det går inte att skylla på alkohol eller att "det ena ledde till det andra".

De som är otrogna är samvetslösa spänningssökare. De kan ha nån diagnos tex. ADHD-personer söker ständigt nya kickar, har dålig impulskontroll och blir lätt uttråkade.

Skulle själv vilja ha svar på det, bara vart det en gång hittils, inte så jätte speciellt men man kände väl sig lite busig. Blev lite äcklad av mitt beteende så jag gjorde slut i förhållandet jag var i en vecka efter och träffa han inte under den tiden. Men känslan var lite speciellt. Men inte värd de, i mitt fall ville jag göra slut med killen så de blev som en anledning. Men inte min grej, ville mest se hur de kändes o vara otrogen. Får se om de händer igen. Never say never!!

Har råkat ut för otrohet två gånger som jag vet, kanske tre. Den tredje gången pekade allt på det och min intuition (magkänsla) sa att något inte stod rätt till men jag hade inga konkreta bevis, fanns massa indikationer som pekade på det men, men..

Själv har jag aldrig varit otrogen.. För min del går de som varit otrogna tidigare helst bort, efter att ha upplevt skiten så är man ta mig f.. livrädd för att bli utsatt för det igen. Men är det någon som gjorde ett snedsteg i tonåren så borde detta gå att bortse ifrån med förhoppningen att människan vuxit och mognat sedan dess.

Du svarar på din egen fråga.

1) Många kan vara otrogna om tillfälligheterna är såna. T.ex. om man är i en distansrelation, är på en fest, är full och kåt och värsta drömpersonen ger en invit.
2) I det typiska fallet är en otrogen person otrogen igen.
3) Dock kan det andra gånger vara så att han genuint ångrar sig och därför löper MINDRE risk att vara otrogen än en vanlig person som inte har funderat så mycket på frågan.

Samtliga dessa påståenden är sanna.

Så man ska inte dra alltför stora växlar på "en gång otrogen alltid otrogen" utan varje fall måste bedömas individuellt.

Det enda du verkligen kan bedöma en person efter är en persons handlingar. Om en person är otrogen, oavsett omständighet, så bevisar ju detta att otrohet finns i personens 'handlingsrepertoar', att personen är kapabel till detta, och därmed är det bevisat att personen kan göra det igen (kan man göra en sak en gång så kan man göra det två).

Jag ser inte människor som viljelösa kåta hundar som driver omkring, att ha sex med en annan person är en bestämd handling, inget man kan 'råka' göra. En person som är bevisat kapabel till otrohet kommer alltid att löpa större risk att återfalla än en person som aldrig varit otrogen.

Personligen så har jag varit otrogen i form av att ha hånglat och tafsat lite vid några få tillfällen i min "ungdom". Det har skett i samband med att jag har varit väldigt berusad, och med kvinnor som mer eller mindre tvingade sig på mig. Det har även skett i en relation då jag verkligen älskade min flickvän djupt.

Det har dock endast varit fråga om oavsiktliga misstag på fyllan, och jag har vid samtliga tillfällen känt stark ånger, skam och ångest morgonen efter. Jag har vid samtliga tillfällen berättat om det inträffade för min flickvän. Sista gången det hände så bestämde jag mig för att aldrig vara knackfull om jag går på fest utan min flickvän. Jag bestämde mig även för att se till att alltid dra mig undan, om jag själv skulle börja känna någon typ av attraktion till en annan kvinna än min flickvän, och när jag märker att kvinnor är "ute efter" mig. Det har gjort att jag aldrig har begått något snedsteg sedan dess.

Jag har definitivt aldrig haft någon kontinuerlig relation eller olämplig kontakt med kvinnor bakom ryggen på en flickvän. Jag har aldrig hållit mig med "backuper" och i den ringa utsträckning som jag har fiskat efter bekräftelse utanför min relation (lagt upp eller skickat "snyggbilder", lite oskyldigt flirtande) så har det aldrig fokuserats på någon speciell utan skett rent allmänt. Jag har verkligen alltid fokuserat hela mitt romantiska och sexuella känsloliv på min flickvän, när jag har varit i relationer. Jag skulle må rent för jävligt om jag hade känslor för olika kvinnor samtidigt och/eller om jag hade någon form av kontinuerlig kontakt av romantisk/sexuell/nära natur med en annan kvinna bakom ryggen på min flickvän. För mig så kan sådant endast utföras av människor som saknar normal moral och empati.

Jag är väldigt glad att jag för ca 15 år sedan bestämde mig för att ta ansvar för mig själv, och det stärker min självkänsla att veta att jag inte har varit otrogen sedan dess, och att jag känner mig säker på att jag inte riskerar att begå några snedsteg i framtiden heller. Jag ser det som moraliskt förkastligt att berusa sig så att man tappar omdömet och/eller att "leka med elden" i form av att ha kontakt med människor där det föreligger någon form av attraktion från endera part, när man befinner sig i en seriös relation. För att sedan i efterhand, när olämpliga saker har inträffat, skylla ifrån sig med efterhandskonstruktioner om att förhållandet nog ändå var dåligt, att man var ur balans etc etc. Sådant är ynkligt och ryggradslöst.

Utifrån min egen personliga erfarenhet så kan jag säga att man kan ha begått några snedsteg på fyllan tidigare i livet, men trots det kan vara 100% trogen i relationer senare i livet.

Däremot så tror jag att personer som har haft "medvetna" och kontinuerliga kontakter/relationer bakom ryggen på en partner, har en helt annan typ av moral (= saknar ordentlig moral och empati). Jag tror att den typen av människor alltid riskerar att göra om samma sak igen. Oavsett vad de själva säger. Det finns forskning som pekar på det, och min egen erfarenhet pekar också på det. Inte så att de MÅSTE vara otrogna igen, men risken finns alltid där. Dörren är öppen, så att säga, och det kanske bara krävs några kriser i förhållandet, eller tillräckligt attraktiva möjligheter som presenteras, för att de ska göra om sveket.

Det är ett väldigt onödigt orosmoment att ha med i en relation. Det kan vara svårt att undvika oro, misstänksamhet och "kontrollbehov" i en relation med en partner som har varit otrogen på det sättet tidigare. Speciellt om man märker att de inte är helt öppna och ärliga rent allmänt. Jag kommer själv att bespara mig den typen av onödiga orosmoment i framtiden, genom att välja bort den typen av kvinnor för seriösa relationer.