Citat:
Menar absolut inte att rätta någon här inne eller frånta ens egna teorier.
Om man zoomar ut och får ett helhetsperspektiv över Tims liv så ter sig allt rätt så logiskt.
Han är en ung begåvad musikproducent. Hans råtalang gör att han katapultas in i en pengaapparat som ej vet några gränser. Han slungas ut ur sin etta på kammakargatan direkt inpå den stora världsscenen med bl.a. Madonna, bara ett år efter att Levels träffar folks öron.
Han berättar i intervjuer att uppträdandena är enormt beroendeframkallande. Han gör över 800 konserter. Hans kropp tar sig en ordentlig smäll. Han bär även på ett bagage av overklighetskänslor och stark ångest från tonåren som han inte ännu hunnit bearbeta. Hans kropp börjar sakta gå sönder efter år av sömnlösa nätter, stark smärtstillande medicin, dålig kost, diverse narkotika-, alkohol- och tobaksmissbruk.
I sista stund lyckas han dra i handbromsen och går inkognito i cirkus två år. Dessa två år är vad som är tänkt att bli hans katarsis men istället inser han att han slutligen skall komma att bli ett inträngt djur i ett hörn. Ekot efter 800 konserter avtar gradvis men suktan efter ruset om att åter stå på scen framför miljontals dansande fans lurar i vasken, och är alltid bara ett samtal bort. Tiesto berättar i en intervju att Avicii nämnt för honom att han funderat på att gå tillbaka till livespelningar igen. Det rycker i festivalnerven bara ett år efter att han tackat för sig.
Han sunda förnuft segrar, och istället reser han, umgås med sina brysch, vilar ut hos flickvännen, går tillbaka till studion, och försöker samtidigt finna någon slags sinnesro, inre harmoni i olika världsdelar, på olika vis. Overklighetskänslor, ångesten och allt annat bagage ligger fortfarande latent inom honom. Dessa har han varit bra på att styra bort, speciellt när han levde på scenen och aldrig hann fundera över livets stora frågor.
Klarar han att driva vidare sin passion i att producera älskvärd musik utan att någonsin behöva gå upp på scenen igen? I denna värld, med detta tempo, inom EDM scenen - ytterst tveksamt. Nya albumet var i princip klart. Samtal från skivbolagschefer. Karusellen skulle starta på nytt. Återfall av narkotika, medicin eller alkohol och hjärnan tackar för sig. Längst i utkanten i Oman, innanför en Sheikhs gårdshus bakom stormur, det var så långt han någonsin skulle kunna springa från sig själv.
Enligt god pressetik, den åttonde regeln, om jag inte minns helt fel står följande:
"I de pressetiska reglerna står följande om självmord: ”Iaktta stor försiktighet vid publicering av självmord och självmordsförsök särskilt av hänsyn till anhöriga och vad ovan sagts om privatlivets helgd."
Suicidezero skriver följande: "Suicidbenägna flyr snarare från smärta än ”väljer” att avsluta livet. Även ordet självmord är laddat och kan uppfattas som skuldbeläggande för den som tagit sitt liv. Det kan i vissa sammanhang ersättas med ordet suicid, som dock kan upplevas som väl tekniskt."
Tims föräldrar skriver ett välformulerat brev som inte väcker anstöt eller avslöjar specifikt dödsförfarande, utan istället implicit beskriver en vacker men skör person som inte orkade längre.
Om man zoomar ut och får ett helhetsperspektiv över Tims liv så ter sig allt rätt så logiskt.
Han är en ung begåvad musikproducent. Hans råtalang gör att han katapultas in i en pengaapparat som ej vet några gränser. Han slungas ut ur sin etta på kammakargatan direkt inpå den stora världsscenen med bl.a. Madonna, bara ett år efter att Levels träffar folks öron.
Han berättar i intervjuer att uppträdandena är enormt beroendeframkallande. Han gör över 800 konserter. Hans kropp tar sig en ordentlig smäll. Han bär även på ett bagage av overklighetskänslor och stark ångest från tonåren som han inte ännu hunnit bearbeta. Hans kropp börjar sakta gå sönder efter år av sömnlösa nätter, stark smärtstillande medicin, dålig kost, diverse narkotika-, alkohol- och tobaksmissbruk.
I sista stund lyckas han dra i handbromsen och går inkognito i cirkus två år. Dessa två år är vad som är tänkt att bli hans katarsis men istället inser han att han slutligen skall komma att bli ett inträngt djur i ett hörn. Ekot efter 800 konserter avtar gradvis men suktan efter ruset om att åter stå på scen framför miljontals dansande fans lurar i vasken, och är alltid bara ett samtal bort. Tiesto berättar i en intervju att Avicii nämnt för honom att han funderat på att gå tillbaka till livespelningar igen. Det rycker i festivalnerven bara ett år efter att han tackat för sig.
Han sunda förnuft segrar, och istället reser han, umgås med sina brysch, vilar ut hos flickvännen, går tillbaka till studion, och försöker samtidigt finna någon slags sinnesro, inre harmoni i olika världsdelar, på olika vis. Overklighetskänslor, ångesten och allt annat bagage ligger fortfarande latent inom honom. Dessa har han varit bra på att styra bort, speciellt när han levde på scenen och aldrig hann fundera över livets stora frågor.
Klarar han att driva vidare sin passion i att producera älskvärd musik utan att någonsin behöva gå upp på scenen igen? I denna värld, med detta tempo, inom EDM scenen - ytterst tveksamt. Nya albumet var i princip klart. Samtal från skivbolagschefer. Karusellen skulle starta på nytt. Återfall av narkotika, medicin eller alkohol och hjärnan tackar för sig. Längst i utkanten i Oman, innanför en Sheikhs gårdshus bakom stormur, det var så långt han någonsin skulle kunna springa från sig själv.
Enligt god pressetik, den åttonde regeln, om jag inte minns helt fel står följande:
"I de pressetiska reglerna står följande om självmord: ”Iaktta stor försiktighet vid publicering av självmord och självmordsförsök särskilt av hänsyn till anhöriga och vad ovan sagts om privatlivets helgd."
Suicidezero skriver följande: "Suicidbenägna flyr snarare från smärta än ”väljer” att avsluta livet. Även ordet självmord är laddat och kan uppfattas som skuldbeläggande för den som tagit sitt liv. Det kan i vissa sammanhang ersättas med ordet suicid, som dock kan upplevas som väl tekniskt."
Tims föräldrar skriver ett välformulerat brev som inte väcker anstöt eller avslöjar specifikt dödsförfarande, utan istället implicit beskriver en vacker men skör person som inte orkade längre.
Det blir ju lätt lite rundgång här (även på mig), men jag tycker ditt resonemang är klokt och rimligt. Att TB inte orkade längre är kanske inte så konstigt med tanke på vem han var och med tanke på hans historia. Det jag undrar över är varför det hände när det hände, vad som gjorde att det vände från ett visst hopp om ett liv till att inte orka längre. Fick han verkligen rätt hjälp? (Och jag söker verkligen ingen syndabock!)? Hur kan man ha så mycket resurser utan att kunna skaffa sig den hjälp man behöver? Jag tror du lyfter en viktig sak v.g. den kick TB ändå fick av att stå på scen och att det är svårt att välja bort sådana upplevelser även om man håller på att gå under av ångest innan man kliver på scen. Det är en sån där kick som man upplever när man gör något som utmanar ens gränser och är läskigt och när det är över kommer endorfinerna. Jag antar också att det kan kännas svårt att välja bort det som alla andra vill ha och som man själv faktiskt har möjlighet att få göra. Jag tror inte vi kan vänta oss några fler svar än på länge. Kanske nån gång att någon kommer att skriva en bok eller göra en film.