Till er pålästa, vad tror ni egentligen?

Jag vet att denna tråd kanske skulle kunna passa filosofiforat, men folket där tenderar att vara så öppna och flummiga (no offense, gillar er samt att jag själv är lite så).

Jag vill ha svar från just er pålästa, insatta och de som hållit på med detta i flera år. Jag vet att naturvetenskapen ställer sig frågan hur och inte krånglar till det. Att det är vetenskaplig teori som gäller, med en massa matematik och bevis. Att man inte ställer sig frågor man ännu inte kan få svar på genom vetenskaplig metod. Jag har läst flera gånger om folk som klagar på de "tråkiga" och "inskränkta" vetenskapsanvändare som kan hänga här, det är just ni som denna tråd riktar sig till!

Men även ni måste väl fundera då och då på den fantastiska värld vi lever i. Funderar ni inte ofta på var naturlagarnas gränser verkligen går? Vad som kan vara möjligt och inte möjligt i framtiden? Vad världen verkligen består av? Hur stor den totala världen verkligen är? Parallella universum? osv osv osv.

Dessa trådar finns det en hel del av i filosofiforat, men jag vill ha svar från just dessa som befinner sig i denna vetenskapliga bubbla som har båda fötterna på jorden och inte flummar iväg allt för mycket.

Om ni vågar med er naturvetenskapliga bakgrund, tänka bortom det ni redan vet, vad är realistiskt att tro om världen? Är verkligen dagens elementarpartiklar de riktiga elementarpartiklarna, eller tror ni att det finns ännu mindre beståndsdelar? Är det möjligt att resa tillbaka i tiden, som genom exempelvis dessa wormholes många vetenskapliga populister talar om i medierna? Finns det fler, parallella universum och kan vi isåfall färdas mellan dessa tror ni?

Trivs ni med att inte veta? Gillar ni att världen är ett ständigt mysterium?
Sitter vetenskapen fast just nu, har vi nått en s.k. "peak"?
Vad tror ni om vetenskapens framtid, väntar ni er något genombrott snart inom något specifikt område?

Jag vet att det finns kunniga och väl pålästa personer i detta forum, därför vore det intressant att se era svar.

Funderar inte i de banor du gör, troligen. Men för alla dessa frågor du beskriver så dyker det genast upp tiotals motfrågor på vad du menar när du använder dina ord.

Vad menar du med att en naturlagsgräns går? Menar du gräns i tid? Gräns i rum? Skulle naturlagar gälla olika beroende på var gränsdragningen är gjord? Vad menar du med gräns?

Vad den verkligen består av, ja du. Den består av det den består av. Men det som består har vi ju lyckats beskriva rätt hyffsat skulle jag väl våga säga. Vad som verkligen är där är ju det som är där. Förstår inte riktigt frågan.

Hur stor den totala världen verkligen är? Menar du i volym eller massa? Vad vill du mäta om du skall mäta storlek?

Parallella universum ser jag bara som en massa hokus pokus, men jag kan för lite fysik för att ens utvärdera om det som sägs är relevant eller ej. Men så ser jag det iaf. Folk är ju ofta väldigt intresserade av MER DIMENSIONER ÄN TRE! Men det ser jag inte som något speciellt alls. Vi beskriver rummet med 3 men vi kan beskriva en vägkorsning med 4.

Ingenting, eftersom man inte vet någonting. Vi måste alltid utgå från något för att fortsätta framåt.

Ja om vi definierar elementarpartiklar som vi gör nu så är det så. Och det kanske finns fler.

Nej det är omöjligt att resa tillbaka i tiden och det kommer aldrig någonsin att vara möjligt. För om det hade varit möjligt så hade vi kunnat ändra det som hände förut och det kan aldrig hända. För det som är gjort är gjort. Ingen kan någonsin ändra att jag skrev detta jag skrev nu.

Det handlar om att åka framåt i tiden, inte bakåt.

Nej det tror jag inte.

Jag trivs med att använda det jag vet. Hade jag velat veta ingenting så hade jag inte lärt mig något och då hade jag väl trivts med det. Men jag trivs att lära mig saker som är relevanta och har betydelse för mig själv. Att gissa och helt vilt spekulera tillhör inte vad jag finner förnuftigt, jag menar, om jag hade velat göra detta så hade jag nog varit troende och det är jag inte. Jag är agnostiker, vilket betyder att jag inte kan avgöra om gud finns eller ej. I mina ögon är ateism lika religiöst som religion.

Ja

I matematik så vet jag att antalet artiklar som publiceras har en ökande acceleration. Alltså går vetenskapen framåt bara snabbare och snabbare hela tiden.

Genombrott sker hela tiden, dessutom så sker det fler och fler genombrott hela tiden (iaf med min definition). Men det beror ju på hur man definierar genombrott. Det kanske måste vara såpass sällsynt med genombrott att vi kan definiera genombrott som sällsynta. Isf sker genombrott alltid lika ofta.

tror på utomjordiska krafter och inverkan

^Nej jag kommer inte svara som BengtZz gjorde, då allt kan summeras så här:

Funderar jag över det? Japp.
Fantiserar jag om det? Japp (vem älskar inte Dr. Who?!).
Kan dessa saker existera? Japp.
Är det sannolikt med den kunskap/teknologi vi har idag? Nope.

Mysterier:
Om vi hade vetat allt så hade vi inte haft någon vetenskap


Peak:
Nej, vi är lååångt ifrån en peak, möjligtvis i frekvensen av paradigmskiften i de etablerade vetenskaperna, men inte på något annat sett.

All about dat probability.

Tycker vetenskapsmännen/kvinnorna kan flumma till det rejält men ändå hålla det på en vetenskaplig grund. Kolla på bara på kvantfysiken, hur flummigt är inte det egentligen? Quantum entanglement, tunneleffekt etc. Tror du, TS, har en ganska stereotypisk bild av vetenskapskåren! Tråkiga och inskränkta? Skulle snarare säga att de är mer som barn i sinnet än de flesta; nyfikna, envisa och ivriga att lära. Sen finns de dom har en stor dos barnslig humor också :P

Inget flum. Det blir flummigt när man försöker förklara det till folk som inte förstår matematiken

När det börjar bli anti-intuitivt börjar det bli ganska flummigt!

Newtonsk mekanik är ju knappast flummigt även för de som inte fattar matematiken.

Väldigt konstig definition av flummig. Kvantmekanik härleds strikt logiskt ur matematik samt ur empiriska experiment. Abstrakt är nog ordet du letar efter, vilket mekanik inte är då vi kan se det framför oss.

Edit - och visst fan finns det abstrakta delar i newtonsk mekanik...

Ok, nu har jag inte sagt att kvantmekanik bara är flum, ta det med en nypa salt. Eller två om det behövs! Allt jag vet om kvantmekanik är på populärvetenskaplig nivå men jag fattar väl att det bygger på matematik och inte uppdiktat i haschdimman i något studentrum. Jag tycker flum kan användas vardagligt när man talar om det som strider mot det vi vanligen ser på saker, men visst är abstrakt ett mer korrekt ord.

EDIT: Angående newtonsk fysik, har du lust att nämna några av de mer abstrakta delarna?

Sådant har jag 'alltid' undrat över. Men jag är inte naturvetare, av den enkla anledningen att naturvetenskapen föreföll mig syssla med fel saker. Naturvetenskapen i skolan var en inskränkt, mentalt störd och förljugen inbilsk dvärg med pretentioner att veta allt, men som bara serverade en osmaklig soppa av överförenklingar, plattityder och rena lögner. Vad jag inte visste då var att med rätt vetenskaper - teoretisk fysik, kosmologi - och rätt nivå, så ställs också rätt frågor.

Idag lever i vi en fantastisk period då de stora fysikerna ofta också är duktiga inom populärvetenskapen. Det finns många, men jag kan nämna några författare som låter en reflektera över de frågor du ställer, och redovisar vad några av de främsta fysikerna tycker om saken.

Paul Davies
David Deutsch
Lee Smolin
Leonard Susskind
Brian Greene
Roger Penrose

och av dessa böcker en som kort summerar väldigt många olika teorier om en central fråga

http://www.amazon.co.uk/The-Goldilocks-Enigma-Universe-Right/dp/0141023260/ref=sr_1_1?ie=UTF8&qid=1334170358&sr=8-1

Ett annat sätt att formulera lat eller dum.

Inte flummig??

Newtonsk mekanik är ju rena mystiken, en glorifierad variant av religiös metafysik.

"Indeed, as physicist Paul Davies has pointed out, natural laws now seem to be invested with the qualities once ascribed to God: absolute, universal, infinite, eternal, and omniscient."
http://williamstelos.wordpress.com/physics-and-the-idea-of-god/