Bekämpa dödsångest - hur?

Min vän låt mig kalla henne Q, lider då och då av dödsångest vilket gör henne riktigt nere. Jag är en person som hatar att bara "titta på" utan att göra något men jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag har själv inte kunnat lugna ner henne eller liknande, jag har även rekommenderat psykolog för att tala ut om detta men hon avböjde surt. Min andra vän, låt mig kalla henne Z vars mamma är någon slags healer eller något i den stilen och har talat om för Q att det finns liv efter döden vilket lugnar ner henne.

Z's mamma delar även med sig av saker som inte ens är sant, dock vet inte Q om den faktan. Jag undrar om det är någon som har några knep att motverka dödsångest? Jag vet att hon helst inte ska pratar om döden eller liknande men allt jag vill är att hjälpa henne .

Jag vet hur din kompis känner sig, lider sj av detta i perioder... när man kommer på att man är en vanlig dödlig och att livet en dag kommer ta slut och att vi för varje dag som går kommer närmare så får man en hemsk känsla i kroppen och blir lätt deppig!

Många människor klarar av att acceptera att detta är livet men många har svårt för det och reagerar som tex mig eller din kompis!
Tror tyvärr inte där finns så mkt som du kan göra men det är skönt att hon finner lite tröst i det din andra kompis mamma säger. Sånt hjälper inte på mig dock.

Men då skulle kanske din kompis kunna bli hjälpt av någon slags tro... försök övertala henne att läsa biblen eller nått

Vadå, va ni rädda innan ni levde också? Döden är med största sannolikhet precis som innan man levde.

Ja många kan tänka på det sättet men andra kan inte eftersom ingen riktigt vet vad som händer vid döden.
Sen går det inte riktigt att jämnföra för innan man föddes kunde man ju givetvis inte tänka nu har man ett medvetande och vet att det en dag kommer ta slut.

Jag tror att det som skrämmer en del (iallafall mig) är ovissheten om vad som händer efteråt.
Tror inte på gud eller något sånt så ett liv i himlen med den snubben är väldigt svårt för mig att tro på.
Sen vet jag ju att hjärnan ruttnar ju bort så tankar, drömmar och liknande kan inte existera... Då är frågan... har vi någon slags själ? något som gör att vi inte behöver vår kropp? känns ju inte riktigt heller rätt :S milijoner tankar och "möjligheter" gör att man lätt hamnar i en liten deperation om man börjar tänka för mkt och är svag för just detta

P&P -> Psykiska problem

/Mod