2013-03-10, 07:42
#25
Citat:
Ursprungligen postat av Sjogras
Det här är väldigt intressant. Upplevde du att allting i princip stog stilla för att det inte fanns någon tidsdimension? Befann du dig i rummet, eller var du rummet? Jag undrar även över hur bodyload ter sig i ett sånt här tillstånd, är det som en förlängning av den bodyload som ens biologiska/fysiska kropp känner? Kan man ens känna bodyload under egodöd?
Gillade rapporten, det är alltid spännande att läsa om heroiska doser på psykedelia. Har blivit sugen själv på att känna lite på 2c-p, tänkte dock börja på tiondelen av din dos
Gillade rapporten, det är alltid spännande att läsa om heroiska doser på psykedelia. Har blivit sugen själv på att känna lite på 2c-p, tänkte dock börja på tiondelen av din dos

Det var rätt skrämmande upplevelse kan jag säga, Jag har upplevt ego död, tidlöshet många gånger på många olika hallucinogena, men just det där dosen var sjukaste jag vart med om. Allt gick i slowmotion. Jag var ingenting, varken rummet eller en del av det, jag var död på ett skumt sett, jag tillhörde inte världen, eller universum. Jag mins jag låg någonstans i "mitt rum" och blundade, försökte lugna ner mig. jag upplevde sjuka saker då minns jag.
Jag insåg att jag hade inget perspektiv då, jag fanns inte, jag var inte fast vid min kropp, skiftade mellan olika karaktärer beroende på känslan som upplevelsen framkallade. Jag upplevde typ att samhället var en blandning av modern terminator aktigt värld och ändå som någon form av samuraj värld, och ”vi” kämpade mot de onda, det var ett krig man hade hamnat i, man sprang hela tiden för livet, minns många gånger det var typ fight scener, en känsla berättade till mig att det var dömedagen som håll på närma sig. Minns sen efter vi vann över ett slag, så hamnade ”vi” långt ner i jorden i någon form av tunnel, minns att ”vi” hade fått uppfattningen att om vi sprang till slutet av tunneln skulle vi komma till ett bättre värld, sen i slutet av tunneln, blev allting till en vacker natur, massa avatar aktiga träd och drömliknande grejer, en av oss börja grina andra var glad 3dje visste inte vart han skulle ta vägen.
Egentligen det fanns ingen vi, men jaget ville se det så för att kunna finna ett perspektiv för att referera sig med. Minns då att det bildades ett perfekt samhörighet mellan alltet inom en. Allt blev så perfekt som det kunnat bli, sen blev det lite sexuellt, fanns massa nakna brudar i det där världen, Allt var vriden tills man öppnade ögonen och så var det som att man bytte kanal på tvn.
Sen hamnade man i andra tankeloopar. Det fanns ingen lugn och ro. Mycket svett, man kände sig smutsig. Jag upplevde allt som gick att uppleva, fanns mycket psykologisk stress, mycket att ta i.
__________________
Senast redigerad av friman1987 2013-03-10 kl. 07:48.
Senast redigerad av friman1987 2013-03-10 kl. 07:48.
Släng i lite amanita innan 2c-p:t så.