Studera filosofi?

1. Det ÄR svårt. Inte alltid, men ibland. Men har du läshuvud och tid att sitta och fundera över saker så borde det gå bra ändå. Det är ju onekligen alltid intressant, i alla fall, till skillnad från andra ämnen.

2. Precis som du säger kan du aldrig läsa filosofi "i onödan". Jag är inne på B-kursen nu och hade redan på A-kursen fått några "aha"-upplevelser, just vad det gäller implikationer på verkliga livet - typ hur man egentligen ska tänka på saker och ting (ok nu blev det väldigt brett, men filosofin är ett övergripande tankesätt!).

Jag tror inte att man i USA kommer särskilt långt med en major i filosofi utanför akademin faktiskt. Du får gärna ge ett konkret exempel om du har något.

Då går du helt i mina fotspår! (Bortsett från att jag hade bra betyg, men kursuppläggsmässigt i alla fall.)

Vissa saker i filosofin kommer säkert vara svårt, annat som inte är lika besläktat med lingvistik kommer kanske vara lättare. Kört är det absolut inte! Jag tror man kan lägga sig på ganska olika nivåer allt utefter hur ambitiös man är. Jag själv var dödsambitiös och satt och pluggade hela dagarna, vilket var givande; andra var slackers som knappt öppnade boken och blev godkända för det mesta ändå. Du behöver nog knappast vara rädd för att vara "för dum". Ämnet kräver förstås en viss analytisk förmåga och så, men inte att man är ett geni. Vad är det i lingvistiken du har svårt för? Det är inte säkert att de eventuella svårigheterna (för dig) i filosofin är av samma typ.

Absolut gör man det! Filosofi, och just teoretisk sådan, är det jag känner att jag lärt mig mest av utbildningsmässigt i livet. Och inte bara att man lär sig saker om evighetsfrågor, för jag tycker oftast inte att det är själva frågorna som är det viktigaste. Vad är kunskap, finns tid, vad är språklig mening; det är intressanta frågor när man sitter och jobbar med dem, men först och främst sätter det igång en massa processer i hjärnan som övar upp ens... tankekapacitet, förmågan att tänka klart. Jag känner mig mycket renare i skallen efter några terminer filosofi, inte lika förvirrad som tidigare. Jag har lärt mig föra vettiga diskussioner, med mig själv och med andra, som inte urartar i begreppsförvirring och att man talar förbi varandra eller inte kan sätta fingret på vad man menar.

Sen måste jag säga att lärarna i teoretisk filosofi på SU är fantastiska, särskilt Gösta Grönroos som håller i den historiska genomgången. Saknar fortfarande honom.

Innan jag valde det renodlade lingvistikprogrammet så var kombinationen Filosofi + Lingvistik det jag tänkte söka .


Generellt så är det bara att jag inte känner någon större motivation - passion - för lingvistikstudierna, samt att jag pluggar för lite per vecka.

Vad jag har svårt för? Så här på rak arm kan jag nämna "analysfrågor" - språktypologiska sådana, men även tentafrågor där man ska t.ex. se strukturella grammatiska drag i nonsensspråk (som lärarna hittat på när dem skapar tentan)... Men det svaret kanske inte säger dig så mycket? Kan alltid gräva fram gamla tentor och återkomma med mer detaljer.

TF kanske inte liknar renodlad lingvistik öht (och rentav känns lättare?), såvida man inte läser språkfilosofi då

Det är så jag känner att jag vill vara; att helhjärtat gå in för något och aldrig sluta upptäcka/lära sig nya saker.




Detta är vad jag ungefär vad jag eftersträvar (och det som attraherar mig till filosofiämnet mer än något annat ämne).

Jag brukar bli sedd som ganska "out there" i diskussioner och fastnar ofta i mina egna yttranden (t.ex. när existentialla ämnen tas upp så säger jag sånt som andra inte kan begripa riktigt - och sedan när jag försöker förtydliga så sätter jag knut på mig själv (retoriskt). Riktigt irriterande!). I och med att TF tar upp mycket evighetsdiskussion så kanske man blir bättre på att strukturera och förmedla essensen av sina tankar på ett bättre sätt än i dagsläget.


Detta var verkligen skönt att höra! Jag har de senaste dagarna läst på om de olika lärosätena i landet och varit så osäker på huruvida SU håller hög kvalitet eller inte. Bra att TF:arna håller måttet enligt dig .

Södertörn har i allmänhet dåligt rykte här på FB . Har hört någonstans att filosofilärarna på ST är lika politiskt vridna som resten av högskolan och att endast de med anställning på både ST och SU är de bra lärarna.

Men kontinentalfilosofi i sig låter rätt intressant. Skulle kunna tänka mig att läsa det (eller åtminstone en del av verken) i framtiden som breddning.

Ja, men då förstår jag. Jag har själv svårast för logiken, som är en delkurs (vad jag minns?) i A-kursen, eller snarare tycker att det är tråkigast. Men det går ju hand i hand. Om du har svårt för såna pusselelement i lingvistiken – typ hitta samband mellan nonsensmeningar, vilket ju har ganska lite med riktiga språk att göra och mer med typ logik – så kanske du är som mig. Den logik som är i A-kursen i Stockholm är inte särskilt komplicerad, utan går mest ut på att man ska lära sig vad olika symboler betyder. Andra delar av lingvistiken, särskilt semantiken, tangerar filosofi desto mer på andra sätt. Det som kom upp på språkfilosofikursen på B-nivån (som jag läste i Lund) var till stor del repetition av semantikkursen från lingvistiken, och jag har haft nytta av mina kunskaper därifrån även när det handlat om kunskapsteori och lite annat, har jag tyckt. Så om du gillade semantikkursen (oavsett om den kändes svår eller inte) så kommer du att gilla filosofi.

Sen är det mycket i lingvistiken som inte har så mycket alls att göra med filosofi, typ fonetiken, grammatisk typologi, osv.

EDIT: Ser nu att du bara läst första terminen lingvistik. Jag minns inte vilket kursinnehåll det var där, men det är väl ganska mycket bara "de här företeelserna finns i mänskliga språk och fungerar så här"? Det som ligger närmst (språk)filosofi, och som också har tagits upp där i förbifarten några gånger, är Saussure och joxet med det.

Skön inställning, behåll den! Det är riktigt kul att läsa och penetrera originaltexter, och verkligen förstå sig på vad kloka människor har sagt. A-kursen är ganska mycket idéhistoria mer eller mindre, och man känner sig fruktansvärt mycket mer allmänbildad efteråt. Att veta vad Platon, Descartes, Kant och alla de andra hade för idéer och hur det hänger samman, det är häftigt!

Japp Jag tycker SU har hållit hög klass överlag, det jag har läst där. Nu läser jag i Lund, och det är finare lokaler, men undervisningsmässigt når de inte lika högt (i alla fall inte i filosofi).

Bumpar tråden då även jag är intresserad av att studera filosofi på högre nivå. Hur svårt är det att komma in på ett magister/masterprogram inom filosofi, hur svårt är det att bli doktorand och hur svårt är det att få en tjänst inom den akademiska världen? Vet att det är svårt, men skulle gärna vilja höra mer om detta. Är det någon som har erfarenhet av masterprogrammet i (teoretisk) filosofi på UU?

Bumpar igen. Ingen som har något att dela med sig?

Nu har jag förvisso bara 30 HP filosofi (fristående kurs) på min CV, men arbetsgivarna jag talat med ser det ofta som en last snarare än en dygd (hur jävla deprimerande det än må låta), då de flesta människor (läs även arbetsgivare) är dumma som stockar och prompt tror att alla som läser filosofi är haschrökande, rödvinsdrickande, invandringsvurmande miljöpartister som drömmer om ett bohemliv i någon pundarkvart på Söder.

Jag hade bitit i det sura äpplet och läst något "tråkigt och vuxet" och sysslat med filosofi på fritiden. Fan, kunde Einstein kläcka ett par av vår tids största idéer medan han jobbade på postkontor så går det säkert att vända papper tillsammans med andra hjärndöda hjon och samtidigt fundera ut vad meningen med all existens är (eller varför något existerar ö.h.t.)

Lycka till! voff voff