Studera filosofi?

Okej. Synd att Sverige skall vara såpass inriktat på analytisk filosofi då, i och med att både Heidegger och Sartre är ytterst intressanta filosofer i min mening (och framförallt Nietzsche, som jag lyckades luskade fram att han tillhör den kontinentala filosofin).


Ptja, det är väl en smaksak. Allt det du räknade upp är av samma skrot och korn enligt mig...



Sant, väldigt sant. Schysst inställning faktiskt. Skall nog ta till mig den. Vad vill du syssla med efter din examen i filosofi? Vad gör man egentligen som 'filosof'? Slå igenom med någon originell teori ála Sartre känns rätt avlägset. Men fan, hm... Sitter här och funderar tills hjärnan nästan börjar blöda. Blir fan till att söka till Uppsala i alla fall.

För övrigt finner jag nästan praktisk filosofi mer intressant än teoretisk filosofi. Ämnen som etik och politisk filosofi är något av det roligaste som finns. Vore intressant att läsa en A-kurs i båda ämnena.

Jag vill också studera filosofi, men måste ta hänsyn till verkligheten: filosofer får inte betalt för att sitta och filosofera. Då har vi två alternativ: skriva en originell bok med inriktning filosofi (och hoppas på att den säljer bra så att man gör sig ett namn) eller bli en lärare. Det förstnämnda kräver att man är originell nog, och det är få av oss som har självinsikt nog att veta om det, medan det sistnämnda kräver att man vill bli lärare. Jag vill inte bli lärare.

Vad gör man då? Jag frågar mig ofta i dessa situationer vad Nietzsche skulle ha sagt. Antagligen skulle han kalla mig undermänniska med slavmoral om jag valde en universitetsutbildning med en högre garanti för anställning efteråt, men å andra sidan måste vi ta hänsyn till verkligheten som den är: vi behöver ett arbete för att överleva (inte vill vi leva på bidrag tills vi får en anställning som är långt under vår kompetens på McDonalds eller ICA).

Det är ett svårt val, definitivt, men vi borde väl påminna oss själva om att vi faktiskt kan läsa filosofilitteratur på fritiden och kanske söka en utbildning där vi har ett smått intresse; en utbildning som kan leverera ett arbete vi kan leva med att göra tills dess att vi går i pension (ta dock inte mitt ord för det; med största sannolikhet kommer ingen av oss få en pension - Grekland är vår framtid).

Åh, vad det smärtar att vara ung!

Jag följde Nietzsches kompass och vägrade vara slav under de samhälleliga normerna. Med andra ord; jag fullföljde denna tråds undran och gick på den första föreläsningen idag. Teoretisk filosofi är vad som gäller. Nu gäller det bara att hänga med. Verkar ju vara ganska krävande rent intellektuellt. Hur blev det med dig och filosofin?

Som någon sa;


Jag tycker det är viktigt att inga 'marknadsaktörer' kan tala om vad en student skall eller icke skall studera på universitetet. Man bör vara oresonabel när det handlar om sin egna intellektuella utveckling.

Jag påminns om ett annat citat, den här gången från George Washington;

Det är inte endast de som är födda till välbärgade föräldrar som får studera filosofi. Mycket har offrats i Sverige så att vem som helst kan studera efter intresse och inte efter arv.

Jag har nyligen fattat ett liknande beslut, att studera fysik i Stockholm (typ filosofi i matematikens språk). Jag funderade länge på mer karriärs-inriktade linjer inom medicin, juridik och ekonomi, men det är matematiken och fysiken jag egentligen vill ha. I höst bestämde jag att det blir så, och kan inte vara nöjdare med mitt beslut.

Speciellt i tider av ekonomisk lågkonjunktur är det påfallande hur många som bytte sin föredragna linje mot något som lovade ett yrke och hamnade tillslut utan vardera.

Ifall man istället tar en chans är Sverige ett bra land för det, ingen svälter på gatorna. Jag applåderar ditt beslut Caesare!

Va? Hur tänker du då? Med att fysik skulle vara som filosofi fast med ett annat språk.

I dess breda bemärkelse är fysiken en del av den traditionella filosofin. Man talar ofta om att Aristoteles lanserade disciplinen med sin bok 'Physica' ('fysiken', 'naturläran').

I fysiken ställer man frågor om vad 'verkligheten' är för något och hur den är strukturerad, samt hur det hela hänger ihop. Vad är 'materia' i grund och botten egentligen?

I den moderna fysiken använder man ofta matematiska modeller för att försöka beskriva och upptäcka det mest fundamentala. Det är därför man, bland annat, söker elementarpartiklarna och vill veta hur massa uppstår och vad det är för 'typ' av fenomen vi har att göra med.

Alla ämnen härstammar ju ur filosofin, så även matte och sociologi tex. Filosofen David Hume lanserade nek för 200 år sen =).

Tror jag förstår hur du menar dock, tack för att du tog dig tid. Normalt sett ses ju de naturvetenskapliga disciplinerna som vitt skiljda från övriga pga dess experimentella väg efter kunskap. Till skillnad från matematik som är en precis vetenskap med ett evigt och sant svar och samhäll där sanningen är i ständig förändring. Men den typ av fysik du tänker dig är kanske annorlunda då, om det är som du beskriver så är det ju mycket filosofi inblandat. Du får kanske lägga till ngn termin av det också!

Kul att höra! Jag vet inte hur det blir för min egen del, men jag tar studenten först i vår så lite tid har man på sig.

Man kan också se det som att både fysiken och filosofin är indelad i teoretisk filosofi/fysik och experimentell (praktisk) filosofi/fysik.

Filosofin och Fysiken introducerades båda som just filosofi och som icke-empiriska disciplin. Aristoteles menade att kunskap om både människan och natur kunde nås genom människans rationalitet och logiska argument. Experiment var mindre fint för de gamla grekerna.

Både fysik och filosofi har numera både teoretiska och praktiska grenar. Även om den indelningen kan ses om godtycklig då även matematiken är i grunden motiverad av induktion.

Jag menade inte riktigt att fysik är filosofi som t ex historia eller juridik ‘är filosofi’. Att definera filosofi är lite av en omöjlighet, men som Daniel Dennett(?) en gång uttryckte det:


Fysiken och filosofin står kvar med de mest fundamentala, generella frågorna, medan många andra ämnen har gått in på det mer specifika, så som nationalekonomin.
Fysiker vill bl.a. veta varför något finns istället för ingenting (som Lawrence Krauss nya bok), och varför naturens lagar och konstanter ser ut just som de gör - kunde de ha varit något annat? Dessa är några av de mest generella frågor människan har lyckats ställa, och de är oskiljaktiga från den traditionella filosofin, i motsats till sociologin. Hoppas det förtydligar min tankegång lite.


Jag skulle gärna studera filosofi, i alla fall ett par kurser. Det är inte säkert att jag kan komma undan med det utöver mitt program då man endast har rätt till CSN i 5 år och sedan måste motivera fortsatta studier, som jag har förstått det.

Intressant! Då var det alltså som jag anade, men inte riktigt klarade av att formulera, att det finns mer i fysik än bara experimenten. Det gjorde det inte i Fy A, och inte heller riktigt bra förklarat för någon utan djupare kunskap om det på SU:s hemsida heller... Det blir så svårt att se alla möjliga samband när vi delar upp all kunskap i små små delar som sedan aldrig möts. Onödigt ibland känns det som. Menmen, om hundra år är nog sättet vi kategoriserar kunskap på annorlunda igen.

Jag tycker absolut att du ska klämma in lite filosofi samtidigt. Även om du saknar csn... Kanske jobba deltid samtidigt ett tag och ta en extra termin, eller kanske plugga dubbelt ett tag. Det bli bara dubbelt enligt kurspoängen, behövs knappast 40h/vecka för att få ngt ut ur filosofi kurserna. Sen ges en del på halvtid också, åtminstone på SU... Jag räknar på 12h/vecka för heltidsstudier, men inte ens det behövs ju. Åtminstone inte på första delkursen, speciellt inte om man är logiskt lagd.

Överväger själv att söka Teoretisk Filosofi à 30 hp nu till hösten. Jag går lingvistik-programmet vid SU, men failar första terminen (skriver omtentor i den fram till sommaren, måste söka "plan B"-utbildningar ifall jag inte klarat mig - och finner filosofi mest intressant!)... Om man inte klarar basic lingvistik, är filosofi redan kört? Fick MVG i Fil A och starkt G i B (var för lat + skolkade, ung och dum) i gymnasiet, om det är till någon hjälp.

Efter att ha läst om praktiskt kontra teoretisk filsofi, så känner jag att jag skulle vilja ägna hela livet åt teoretisk filosofi, om möjligt (samt läsa en del kontinental för bildningens skull, men undviker gärna Södertörn).

Är bara rädd för två saker:

1. Att jag inte är "tillräckligt smart" för filosofistudier på universitetsnivå (detta visar väl sig om jag öht börjar studera det)

2. Att jobba med något som inte gynnar en alls; att man läste filosofi i onödan (men ärligt talat så tror jag att detta är nästan omöjligt, filosofi utrustar en med kunskaper om evighetsfrågor som finns oberoende av tidsålder. Något måste man väl få ut av filosofistudier, oavsett bakgrund/livssituation!).

Men som du sade, bättre att man klantar sig i unga år än att man ångrar sitt liv långt senare och inte kan rätta till det.


edit: en grej jag tänkt på: Filosofiämnet verkar ha större respekt i engelskspråkiga världen. Hade man bott i USA så hade en Major i filosofi kunnat gynna en i olika karriärer. Här i Sverige verkar det som att man blir antingen filosofilärare eller forskare, och annars bara har filosofin till personlig utveckling i största allmänhet?

Du är fortfarande 'ung och dum' med tanke på hur det går för dig just nu, om du tror att man som människa utan hjärnskada; att det finns en utbildning som är 'för svår', well maybe you should stay out of school...in all seriousness, utbilda dig till det du vill, men: 1: utgå ifrån realism, dvs. filosofi + något konkurrenskraftigt, 2: se till att sätta dig ned ett par timmar i en vecka om du behöver det och fundera, på riktigt, varför du gjort tidigare som du har i ditt liv, vad du lärt dig av det och vad det innebär för dig nu.

Move fast and be sincere.