Studera filosofi?

Jag går rakt på sak (hallå förresten!): Det senaste året har jag blivit sugen på att studera filosofi på universitetet/högskolan i och med att intresset växt drastiskt under filosofi A & B lektioner på gymnasiet under detta sista år. Därför ställer jag frågan till er få, om det nu ens finns någon överhuvudtaget, som studerar filosofi på universitetet/högskolan hur det är att studera filosofi på högre nivå, samt vad för eventuella jobbmöjligheter som finns efter den avslutande examen? Är även intresserad av vilket universitet som har den bästa filosofiutbildningen, om det nu går att sia om detta. Är nämligen väldigt rädd för att bli jobblös trots den fleråriga utbildningen.

Nå, vad säger Ni? Kan tilläggas att jag mer eller mindre är intresserad av alla områden inom filosofin, i alla fall av de jag hittills fått berör genom mina kurser på gymnasiet. Det senaste har det dock varit tankar om moralfilosofi som cirkulerat mest i tankarna. I övrigt är jag inte helt säker på att tråden placerades i rätt delfora, men eftersom denna del skall beröra den akademiska filosofin är jag väl någorlunda rätt ute, förhoppningsvis.

Är du rädd att bli jobblös bör du inte läsa filosofi överhuvudtaget, annat än på sidan av din huvudsakliga syssla (studier eller arbete).

Visserligen kan jag tänka mig att det är många som går med oro över att bli jobblös oavsett vilken utbildning det gäller, även om ämnen som filosofi & historia verkar vara extrema vad gäller detta. Dock känner jag; ska man avstå ifrån sitt kall (nej, jag hävdar inte att just filosofin är mitt kall, men frågan är intressant ändå) bara för att jobbmöjligheterna är dåliga och spendera resten av sitt liv med någonting man finner tråkigt eller kanske till och med hjärndött (typ affär, kontor eller liknande)?

Akademisk filosofi -> Utbildning och studier

/Mod

Jag rekommenderar dig starkt att kombinera dina filosofistudier med ett annat ämne. Du kan för all det säkert göra karriär med bara filosofi i ryggen, men det är stor chansning. Du kan ju börja med en termins grundkurs och känna efter och fundera på bra kombinationer. Generellt är det nog de stora lärosätena som gäller, men det finns säkert uppstickare. Södertörn har faktiskt hyggligt rykte.

Sen kan jag också förvarna att det blir betydligt svårare på universitetsnivå. Mer specialiserat, och ibland lite tråkigt eftersom det aldrig ges ett enda svar! Men det är också väldigt roligt och inte minst nyttigt för ens intellektuella hälsa.

Tack för ditt svar. Jo, jag har också funderat att läsa filosofi lite vid sidan om "den riktiga utbildningen" så att säga. Problemet ligger i att i sådana fall skulle jag läsa detta vid sidan om historieprogrammet, vilket inte heller verkar ge några direkta jobb efter utbildningen (förutom kanske lärare, men pedagogik är ingenting jag är intresserad av, dessvärre...). Sitter här och blir lagom frustrerad över att mina största intressen är såpass smala att arbetsmarknaden knappt kan stava till dem.

Hur gjorde du själv? Läste du själv filosofi till hundra procent, eller gjorde du som du själv föreslog till mig, det vill säga att läsa en eller ett par kurser filosofi vid sidan om "den riktiga utbildningen"? Skulle du kunna förklara lite mer djupgående vad du menar med det specialiserade? Har själv ingenting att jämföra med, men av det jag läst (eller tja, jag läser filosofi B just nu) har det varit väldigt djupgående i de olika filosofiska dilemman som existerar - även om jag antar att vi fortfarande rör oss bland de "stora frågorna". Vi har till exempel gått igenom lite idéhistoria, där vi fått läsa om de mest inflytelserika filosoferna/filosofierna, samt diskuterat frågor såsom "Vad utgör ett medvetande?", och så vidare...

Historia och filosofi är väl inte heller dynamit på arbetsmarknaden skulle jag tippa. Men inget är omöjligt heller Ha en uttänkt plan bara. Och plugga stenhårt och sondera den akademiska terrängen och fundera på anställningsvägar. Du behöver ju inte bestämma allt nu heller. En grundkurs i filosofi är inte så dumt att börja med, tror jag, som sagt. Min egen studiebakgrund undviker jag att gå in på här, men jag kan säga så mycket som att jag har haft god användning för filosofi i min "riktiga" yrkeskarriär.

Med specialiserat menar jag att när man lämnar översiktsstadiet (klassiska tänkare, klassiska problem) och kommer in på aktuell forskning så blir frågorna väldigt inriktade på smala frågeställningar, som för att vara relevanta och begripliga kräver djup grundförståelse. Det här är förstås helt naturligt när man studerar ett ämne.

Alright. Har annars funderat på att kanske få jobb som lärare efter att ha läst historia parallellt med filosofi, men jag antar att man måste ha en hel del pedagogik i bagaget för det också, vilket jag dra mig för att läsa...

Låt dig inte hindras av rädsla för brist på jobb. Du kan ha filosofi som biämne, och något annat som huvudämne. Framför allt så är det i din ålder viktigare än någonting annat att få rätt förberedelse och intellektuell utveckling inför resten av livet. Jobb bör ju lösa sig för de flesta vid någon punkt i livet i vilket fall. Har du talang (jävligt ovanligt, oavsett för vad, att någon har det) så kan du säker få ett jobb med något slags anknytning eller rent av bli filosof, vem vet.

Nej, det ska man inte!

Jag läser teoretisk filosofi på B-nivå den här terminen. Praktisk har jag aldrig läst. Jag läste A-kursen i Stockholm och har bara bra saker att säga om den terminen, det var fantastiska lärare och jag har aldrig känt mig så allmänbildad som efter sista tentan. Nu läser jag i Lund, och det är bra här med, men tyvärr mindre undervisning. Det är nog ett genomgående problem på de flesta filosofikurser. Jag har i snitt kanske tre tvåtimmarsföreläsningar i veckan, och inte mycket mer att plugga på egen hand heller.

På grundkursen var det mest historisk genomgång från Thales till nutid, och då fick vi läsa både analytiska och kontinentala filosofer när vi kom in på nittonhundratalet. Men nu på fortsättningskursen är det 100% analytisk filosofi, och det kan bli lite trist. Jag skulle gärna komplettera Frege med Husserl och Russell med Heidegger. Vad jag vet är det bara Södertörn som sysslar med kontinental filosofi i hela Sverige, så det är ju lite lockande, men tyvärr är det geografiska läget i mitt tycke helt värdelöst.

Vid valet av studieort tycker jag att du i första hand bara ska bry dig om staden som sådan; vill du bo i Uppsala för studentlivet eller Linköping för du växte upp där eller vad som helst, så gör det. Du kommer lida mycket mer av att bo i fel stad och ha bra undervisning än att bo i rätt stad och ha halvdana lärare.

Håller med om att man borde läsa det man ville, istället för det som arbetsmarknaden söker. Tyvärr är det nog den naivitet som många tonårsdrömmare som talar nu, skulle jag tro. Visst vore det trevligt ifall verkligheten anpassade sig efter ens egna drömmar... Angående det första stycket får jag känslan av, vilket även rayravioli påpekade, att det vore bäst att läsa filosofikurser lite vid sidan om en mer omfattande utbildning - med tanke på det du säger om få undervisningstimmar.

Jag har själv inte greppat det här med distinktionen emellan analytisk och kontinental filosofi. Beror antagligen på att jag bara skumläste förklaringen på Wikipedia. Just nu lutar det dock åt Uppsala, oavsett vad jag väljer att studera. Mest känns det som att jag skulle vilja läsa historikerprogrammet med en eller två kurser filosofi vid sidan om. Läser du själv filosofi som huvudämne, eller som ett sidoämne?

Hade själv inte haft något emot av att lära ut vid gymnasiet, i alla fall ett par år, i historia samt filosofi. Det enda som tar emot är faktumet att pedagogik krävs för att lära ut (eller i alla fall är det den uppfattningen jag fått) vilket känns lite halvt sådär. Finns det något som verkar tristare än pedagogik? Annars tänker jag dock att man skulle kunna dra igenom en kurs pedagogik efter all den andra utbildningen. Lärarprogrammet känns halvt sådär att hoppa på...

Edit: Är så jävla rädd att allt blir så fel bara. Att man hamnar på fel utbildning, och inte kommer på det förrän ett år eller två. Eller att man slutar som arbetslös efter en femårig, om inte längre, utbildning. Det här med att slungas ut i verkligheten efter gymnasiet är inte någonting jag är jättehajj på faktiskt.

Distinktionen analytisk - kontinental är inte glasklar och jag greppade den inte ordentligt förrän efter jag hade läst hela grundkursen på universitetet. Hårdraget fokuserar analytisk filosofi mer på logik, att ställa upp tydliga definitioner och bryta ner begrepp till klara beståndsdelar, medan kontinental filosofi är mer "flum". Jag har inte läst tillräckligt med kontinental filosofi för att beskriva den mer ingående. Framstående analytiska filosofer är till exempel Frege, Russell, Carnap, Quine, Kripke och Putnam, medan kända kontinentala dito är exempelvis Husserl, Heidegger, Sartre, Foucault och Derrida. Om du har läst något om några av dem och kan jämföra.

Jag läser filosofi som enda ämne, men jag kommer komplettera min kandidatexamen med två terminer lingvistik som jag läst innan.

Biologi, civilingenjör, geologi, medicin... jag kan komma på rätt mycket. Men jag är inte så säker på att det krävs att man läser pedagogik för att undervisa (tyvärr). Kolla upp det noggrannare.

Äh, hamnar du fel är det inte hela världen. Vem kan kräva att man vet vad man vill göra av hela livet när man är nitton bast? Jag läste matte ett år efter studenten och kom på att det var helt fel grej för mig. Sen läste jag lingvistik ett år innan jag halkade in på filosofi och märkte att det kändes roligare, och då kan jag ändå dra nytta av lingvistikpoängen i examen.

Det där med hur man ser på arbetslöshet är en smaksak. Själv ser jag fram emot det med skräckblandad förtjusning. Men jag är hellre arbetslös efter studierna och får hanka mig fram ett tag tills det reder ut sig än läser något jag egentligen inte är så intresserad av bara för att det leder till en trygg anställning. Det är när man är ung som man har råd att göra bort sig, sen när man är fyrtiotre och märker att det inte var så jävla kul ändå att satsa på den säkra utvägen så är man lite mer i klistret.