Citat:
Kanske någon har lust att diskutera synen på och värderingen av de stridande tyska förbanden under andra världskriget? Ska de "fördömas" mer än andra soldater, ska alla misstänkliggöras för krigsförbrytelser, är det berömvärt att som sker i så gott som alla Hollywoodfilmer med krigstema tyska soldater (och frivilliga anti-bolsjevikiska européer i Waffen-SS) framställs som klumpiga och onda karikatyrer?
Diskussionen om tyska arméns krigsförbrytelser har givetvis varit politiskt laddad och har genomgått flera stadier under efterkrigstiden.
Förr så skyllde man allt på SS-förbanden och rentvådde Wehrmachtsoldaterna helt. De var bara vanliga tyska
Landsers som tvingades ut i kriget, medan SS-soldaterna var bestialiska krigsförbrytare och koncentrationslägervakter. Den synen har ändrats betydligt. Bland annat har det bevisats att helt vanliga Wehrmachtförband i allra högsta grad var delaktiga i krigsförbrytelser, speciellt på östfronten. Dessutom tog SS-förbanden in vanliga värnpliktiga, alltså icke-frivilliga, från mitten av kriget och framåt. Det har även blivit mer fokus på de allierades, och framförallt ryssarnas, övergrepp.
Dock kvarstår en bild ganska tydligt: den tyska armén, inklusive Wehrmacht, var mer inblandad i krigsförbrytelser än de allierade och SS var mer inblandat än de vanliga arméförbanden. Det fanns heller ingen skarp gräns mellan stridande och andra SS-förband. Personal flyttade fram och tillbaka mellan organisationerna (SS-divisionschefen Theodor Eicke var till exempel gammal lägerkommendant), och SS-förband användes ofta till uppgifter som antipartisankrigföring där övergrepp var regel snarare än undantag.
SS-förbanden var politiska soldater och den nazistiska indoktrineringen var total innan kriget. Under kriget så luckrades det upp lite, men ingen SS-soldat utom möjligtvis en och annan tysk värnpliktig kan påstå att "jag var inte nazist" eller "jag visste inte".
En bra (men lite gammal) bok om Waffen-SS är John Keegans "The Asphalt Soldiers".