Svårt att bli "mätt" på andetagen

Har samma problem även om det blivit bättre på senaste, haft så i ca 2 år. Har hört att det kan bero på stress eller ångest och är helt ofarligt. Dock aldrig kollat upp det men har några bekanta som har liknande syptom!

Skulle gissa på att det är någon slag av fobi och att du tänker på det för mkt.

Återigen, tack för alla svar! Trevligt att se att man inte är ensam. Får försöka använda mig av tipsen. Inte alltid det är helt lätt bara

Jag har varit i precis samma situation och det är skitjobbigt. Det brukar bero på ångest eller stress. När jag fick symptomen kände jag mig inte stressad men det var jag utan att förstå det. Det ledde tillslut till panikångest och depersonalisering, vilket inte är någon höjdare direkt.
Självklart behöver det inte drabba dig:-).

Det är viktigt att ta tag i dock, långvarig "negativ stress" höjer dina kortisolvärden vilket i sin tur ökar stressnivån. Obehandlat kan det leda till ångestproblematik eller i värsta fall utmattningssyndrom, utbrändhet.

Googla "lufthunger".

Lycka till med allt, det försvinner tillslut.

Tack för beskrivningen. Jag forskade vidare lite med termen "lufthunger" i bagaget, och kom fram till den engelska benämningen "Psychogenic dyspnea". Tror ni att det kan vara det här det handlar om? Dock är jag inte särskilt stressad, och har inga panikattacker. Det närmaste en panikattack jag har haft på sistone är att jag satte en bit kött i halsen, och fick inte ner den på nästan en halvtimme. Intressant är att detta började kanske två dagar efter den incidenten. Kan det spela in tro?

Ursäkta för det sena svaret

Hur ser din vardag ut? Jobbar du mycket? Har du "känslomässigt bagage"?

När jag drabbades av detta första gången var jag i en tid av mycket förändringar. Jag flyttade till stockholm från Skåne med min flickvän, vi väntade vårt första barn. Jag började helt enkelt en ny fas i livet.
Det utlöste min stress, det är viktigt att poängtera att jag inte kände mig stressad innan det var "försent".
Den farliga stressen är svår att sätta fingret på, det är diffusa symptom som är svåra att urskilja, de flyger under radarn s.a.s.

Mår du bättre nu?

Mvh Nobbe

Edit: Har någon i din familj ångestproblematik?

Jag mina 2 syskon och mamma har alla problem med ångest, det är ärftligt.

Sent svar? Right back at ya!

Min vardag består av ett jobb som jag inte trivs med. Har ofta inte så jättemycket att göra utan får leta efter aktivitet att fylla tidsrapporten med. Dock kommer jag sluta min heltidstjänst till fördel för att plugga sådant som jag tycker är roligt och som jag tror kommer ge mycket bättre karriärmöjligheter. Så om det är något som ger ångest så är det jobbet. Inte att jag inte skulle klara av det, men för att det är trist.

Sen är det väl lite problem i förhållandet med tjejen också. Ångest? Kanske. Svårt att sätta fingret på.

Det är bättre idag. Det kommer fram lite då och då om jag tänker på det. Men det kan numera i princip gå en hel dag utan att jag tänker på det - och därmed inte har något problem av det. Så förhoppningsvis är det åtminstone för nu på tillbakagång.

Däremot så har jag tänkt på något annat. Det var någon i denna tråden som frågade om jag har ont i ryggen också. Jag vaknade med ont i ryggen en morgon några dagar innan detta uppenbarade sig första gången, och det har kommit tillbaka några gånger sedan dess. Idag t.ex. är jag så stel i ryggen en bit ovanför höfthöjd, på vänster sida, att jag knappt kan röra mig, än mindre sitta och jobba. Ligga still verkar fungera rätt bra, men misstänker att det släpper om jag rör mig... Vet inte om det finns någon koppling, men man blir ju nyfiken när folk frågar.

Jag känner inte till några ångestproblem i familjen.

Vad innebär lungpaj? Pneumothorax?

Jag tror förövrigt som de flesta andra att det handlar om ångest. Jag har sedan barnsben haft samma symptom från och till, de gjorde grundliga hälsotester men som hos dig så fann de inget somatiskt fel.

Har fortfarande dessa symptom vid vissa tillfällen, men har nu lärt mig att det är en reaktion på ångesten, och fått lättare att hantera det. Men visst är det svårt, och när man försöker "tänka bort något" så är det enda man kan tänka på just det man inte skulle tänka på.

Det blir så här när man inte djupandas utan låter andningen gå till bröstkorgen
och sedan tillbaka, s.k. ytlig andning.

Jag gör likadant och om jag är stressad så kan jag komma på mig själv med att
hålla andan och då blir jag stel och konstig i kroppen.

Brukar sätta mig en stund och koncentrera mig på andningen. Lägger en hand
på magen och föjer sedan andningen upp och ned ända ned till magen.
Sedan så försöker man mer och mer att få in detta i vardagen så att man till
slut inte andas ytligt utan andas ända ned till magen.

Det kan ett tag men till slut så "hittar" man sin andning och hela kroppen mår
så mycket bättre !

Googla ankyloserande spondylit, förr känt som bechtetew.
Lite långsökt men det kan ge "tung andning", stelhet i rygg värk.
För din skull hoppas vi att det är en sväng av angst som försvinner....

Jag är ännu en med detta problem.
Denna tråd känns som medicin för jag blir så glad över att det bara sitter i huvudet och att man inte är ensam om det.
Ganska otroligt hur jag känner igen mig när folk beskriver det, skulle inte själv kunna förklara mitt problem bättre, haha.

Jag var också drabbad av detta för 3-4 år sedan, till och från i någon månad. Sedan bara upphörde det en dag, och har inte kommit tillbaks sen dess.
Så förmodligen är det likadant för dig, en vacker dag bara försvinner det!