Man hör alltid talas om att människor som får en "nära döden upplevelse" återupplever hela sitt liv under detta starkt begränsade tidsintervall. Hur kan detta vara möjligt? Hinner man verkligen gå igenom ett helt liv under denan tid?
Så jag borde alltså se mig och frugan då jag penetrerar henne med min rastaflätade elefantkuk, eller vad? Bara tiden det tar för den kletiga sperman att lämna kuken kan ju jämföras med tiden för "dödsupplevelsen"...
Ljuger dessa människor? Om inte, hur är då denna upplevelse möjlig?
nej man återupplever inget , va nära här för ett par år sedan då jag fick en bil över mej , ända tanke att jag va arg att nu kommer jag inte få ta farväl av min tjej och hund sedan infinner sej ett lugn innan mörkret kröp på
Kanske beror det på en mängd olika faktorer, men jag har faktiskt varit med om det en gång då det var nära att livet var slut.
Mängder av bilder passerar, oftast en centrumbild omgiven av sex till åtta sidobider som ständigt växlar och byts ut. Dessa handlar om högst vardagliga händelser, köper mjölk på ICA 1972, äter söndagmiddag en vårdag 1959, Ger vägbeskrivning till en utsocknes 1995, osv. Säkert även en del viktigare händelser, men det var inget jag uppfattade.
Samtidigt pågår allt som sagts och hörts, ibland överensstämmer det med huvubilden, oftast går det inte att urskilja några enskilda ljud alls.
Det här upplevde jag, hur andra upplever "livsfilmen" vet jag inte.
Tror det man upplever som "hela livet passerar revy" är att hjärnan är 100% fokuserad på att i sitt minne leta efter situationer liknande denna för att hitta en lösning på problemet.
Det är hjärnan som tappar syretillförsel och skapar illusioner. Dessa har man lyckats återskapa i laboratorium under kontrollerade former.
Angående att livet startar om för det medvetna sinnet är dock ingen omöjlighet även fast det man upplever i nära döden är separat.
Men för dig blir det exakt samma sak som att upphöra eftersom att du inte vet om att ditt liv startat om. Du har alltså ingen kontinuitet och allting bara upprepas i all oändlighet där du skriver denna fråga på flashback och lever samma liv. Som en ständigt upprepande reklamfilm som bara spelas om och om igen.
Folk som inte skadar hjärnan i nära döden och ändå får visioner brukar man förklara utifrån påfrestningarna på hjärnan av stressen som uppstår.
__________________
Senast redigerad av blabla12345 2012-04-02 kl. 15:38.
Kanske beror det på en mängd olika faktorer, men jag har faktiskt varit med om det en gång då det var nära att livet var slut.
Mängder av bilder passerar, oftast en centrumbild omgiven av sex till åtta sidobider som ständigt växlar och byts ut. Dessa handlar om högst vardagliga händelser, köper mjölk på ICA 1972, äter söndagmiddag en vårdag 1959, Ger vägbeskrivning till en utsocknes 1995, osv. Säkert även en del viktigare händelser, men det var inget jag uppfattade.
Samtidigt pågår allt som sagts och hörts, ibland överensstämmer det med huvubilden, oftast går det inte att urskilja några enskilda ljud alls.
Det här upplevde jag, hur andra upplever "livsfilmen" vet jag inte.
Du säger dig ha upplevt en nära-döden-upplevelse en gång, men använder dig av ordet "ofta" på flera ställen i texten.
Det var inget konstant, bilder och upplevelser blandades med ......ingenting, mörker....för att sedan återkomma igen.
Hur länge detta pågick vet jag inte, några sekunde, minuter, timmar, jag vet inte.
Däremot vet jag att det var 29:e September 1988.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
