2012-04-02, 00:06
#1
Hej.
Jag har väl de senaste åren egentligen lidit av depression, har höga krav på mig från föräldrar att lyckas men får ingen sinnesro i huvudet och kan inte koncentrera mig.
Mycket beror på att jag, likt många andra som studerar, gillar att festa o dricka alkohol. Och att dricka sprit under depression, för att göra ett tappert försök att ha lite kul, är kanske inte så bra.
Har flera kvällar på samvetet där man, glad i hågen, sänker en stabil 6:a jäger som de andra på stället, och sen kommer på sig själv med att vakna på morgonen med så mycket ångest att man knappt ens kan komma upp från sängen.
vi pratar alltså inte om vanlig fylleångest man får när man kommer ihåg allt och sa nått dumt till nån eller brände lite för mycket pengar, utan ångesten grunnar sig väl snarare på va som kan ha hänt när man är så full att man inte kommer ihåg nått, är rädd för att bli straffad för något ex om man slått nån utan att veta om det eller nått, är väldigt orolig och tänk om man gjort nått man inte kan leva med?
har säkert 5-6 kvällar som gnager som fan på samvetet, och det har pajjat min självkänsla och jag vet inte hur jag ska gå vidare, riktiga bläckor dvs. man dricker starksprit och det säger pang och blir helt svart och man kan ha 1-2 svaga minnesbilder från hela kvällen. Vet att när jag varit på dåligt humör/depp/orolig så kan de få som resultat att man blir utåtagerande, dvs typ river ner nått glas, puttar undan nån, knuffas, allmänt arg eller vafan som helst. Tror inte jag kan slåss eller nått, vet aldrig att jag gjort det iallafall och har aldrig sett nått märke på mina knogar.
men detta har gett mig lite social fobi, kan bli misstänksam om jag går på stan o nån kollar på en, tänka att shit tänk om vi har bråkat? tänk om jag gjort nått dumt mot han/henne? och man ligger och inbillar sig att man kan ha gjort det och det, oh nej tänk om jag gjort det osv och får sån ångest att man inte vet vad man ska göra eller ta vägen, vet inte hur länge till man klarar av att tänka på detta och det blir rent utav fånigt att samla vittnesuppgifter bland krogpersonal eller tjänstgörande vakter/poliser för o se om man gjort nått.
har lyckats, fråga mig inte hur, vara helt utan alkohol i snart 5 månader och det börjar faktiskt ljusna och polisbreven lyser med sin frånvaro. går och inbillar mig att jag gjort massa dumt och inte är värd att leva, isolerar mig och kan inte ens läsa en bok utan att tankarna som plågar mig återkommer. Det konstiga är att andra som super sig plakat bara släpper det dagen efter och kan gå runt med ett mord på sitt samvete utan att veta om det och gå runt som om det regnar.
jag vet inte riktigt hur man ska förhålla sig till tankarna och är helt orkeslös, försöker äta ssri och bara få tiden att gå med att träna och surfa på datorn och ibland försöka plugga lite men går jävligt dåligt och har blivit paranoid känns det som.. vet inte hur länge till jag pallar med detta, fattar inte hur de ska gå o sköta ett jobb i framtiden om man skulle råka ta sig en bläcka nån helg så är det ju helt kört och det blir lätt så när man kommer in i ekorre-hjulet.
jag vill verkligen inte börja med droger men funderar på att börja ta narkotika för att orka leva mer, pallar inte gå runt o känna som man vill sjunka genom marken all vaken tid och se allt i grått och känna sig som en stor idiot hela tiden..
vad gör man?
Jag har väl de senaste åren egentligen lidit av depression, har höga krav på mig från föräldrar att lyckas men får ingen sinnesro i huvudet och kan inte koncentrera mig.
Mycket beror på att jag, likt många andra som studerar, gillar att festa o dricka alkohol. Och att dricka sprit under depression, för att göra ett tappert försök att ha lite kul, är kanske inte så bra.
Har flera kvällar på samvetet där man, glad i hågen, sänker en stabil 6:a jäger som de andra på stället, och sen kommer på sig själv med att vakna på morgonen med så mycket ångest att man knappt ens kan komma upp från sängen.
vi pratar alltså inte om vanlig fylleångest man får när man kommer ihåg allt och sa nått dumt till nån eller brände lite för mycket pengar, utan ångesten grunnar sig väl snarare på va som kan ha hänt när man är så full att man inte kommer ihåg nått, är rädd för att bli straffad för något ex om man slått nån utan att veta om det eller nått, är väldigt orolig och tänk om man gjort nått man inte kan leva med?
har säkert 5-6 kvällar som gnager som fan på samvetet, och det har pajjat min självkänsla och jag vet inte hur jag ska gå vidare, riktiga bläckor dvs. man dricker starksprit och det säger pang och blir helt svart och man kan ha 1-2 svaga minnesbilder från hela kvällen. Vet att när jag varit på dåligt humör/depp/orolig så kan de få som resultat att man blir utåtagerande, dvs typ river ner nått glas, puttar undan nån, knuffas, allmänt arg eller vafan som helst. Tror inte jag kan slåss eller nått, vet aldrig att jag gjort det iallafall och har aldrig sett nått märke på mina knogar.
men detta har gett mig lite social fobi, kan bli misstänksam om jag går på stan o nån kollar på en, tänka att shit tänk om vi har bråkat? tänk om jag gjort nått dumt mot han/henne? och man ligger och inbillar sig att man kan ha gjort det och det, oh nej tänk om jag gjort det osv och får sån ångest att man inte vet vad man ska göra eller ta vägen, vet inte hur länge till man klarar av att tänka på detta och det blir rent utav fånigt att samla vittnesuppgifter bland krogpersonal eller tjänstgörande vakter/poliser för o se om man gjort nått.
har lyckats, fråga mig inte hur, vara helt utan alkohol i snart 5 månader och det börjar faktiskt ljusna och polisbreven lyser med sin frånvaro. går och inbillar mig att jag gjort massa dumt och inte är värd att leva, isolerar mig och kan inte ens läsa en bok utan att tankarna som plågar mig återkommer. Det konstiga är att andra som super sig plakat bara släpper det dagen efter och kan gå runt med ett mord på sitt samvete utan att veta om det och gå runt som om det regnar.
jag vet inte riktigt hur man ska förhålla sig till tankarna och är helt orkeslös, försöker äta ssri och bara få tiden att gå med att träna och surfa på datorn och ibland försöka plugga lite men går jävligt dåligt och har blivit paranoid känns det som.. vet inte hur länge till jag pallar med detta, fattar inte hur de ska gå o sköta ett jobb i framtiden om man skulle råka ta sig en bläcka nån helg så är det ju helt kört och det blir lätt så när man kommer in i ekorre-hjulet.
jag vill verkligen inte börja med droger men funderar på att börja ta narkotika för att orka leva mer, pallar inte gå runt o känna som man vill sjunka genom marken all vaken tid och se allt i grått och känna sig som en stor idiot hela tiden..
vad gör man?


__________________
Senast redigerad av Bourytes 2012-04-02 kl. 00:15.
Senast redigerad av Bourytes 2012-04-02 kl. 00:15.