Livet är förväntan

Efter en del år av grubbling har jag kommit fram till att livet nog inte är mycket mer än förväntan. Att 'leva i nuet' tror jag inte existerar; livet är uppdelat i bråksekunder som avlöser varandra och att leva i nuet vore att uppskatta varje millisekund av intryck, något jag inte tror någon gör.

Istället har jag kommit fram till att jag (och de flesta andra) endast lever för det som komma skall; jag sätter mål för mig själv och ser fram emot dessa. Men här kickar tankarna in: så fort jag upplevt något är det borta: det har förvandlats till minnen. Efter detta går jag vidare till att se fram emot något nytt. Detta får mig att inse att livet är som ett hav som slår emot klippor: mycket uppbyggnad och rörelse för att till slut når ett klimax som sedan förvandlas till ett ingenting.

Jag ställer mig frågan: vad är meningen med det hela? Vi lever endast för att göra något i framtiden, aldrig i nuet, och när vi avklarat en sak är det över och borta. När man ligger på sin dödsbädd ser man tillbaka på sitt liv och har bara minnen, men inget konkret att göra med dom.

Samtidigt anser jag mig själv vara en glad människa som inte tyngs allt för mycket av detta. Men det kanske bara är jag som luras av min egna förväntan om att få något 'bättre' i mitt liv snart. Dvs är det en förväntan om något som driver mig framåt och håller mig glad.

Det kanske är lite förvirrande, men är det någon som känner igen sig i det jag skriver? Livet är tid som likt sand rinner mellan ens fingrar.

Jag känner igen mig i det mesta du skriver,jag tror det ligger i människans gener naturligt att ständigt längta och vänta på nya mål och upplevelser, annars hade vi nog inte varit där vi är i utvecklingen i dag.

Klart det är så, men tycker ändå att det antiklimax som du beskriver med vågorna är en lite pessimistisk syn på det hela.

Istället för att söka klimax så kan ens mål vara att "må bra" i en konstant hastighet. Vad det nu betyder är självklart personligt.

Det är ju i nuet du upplever förväntan.

nuet är mer komplicerat än en tidslinje i vlc.

Jag skulle beskriva det som att nuet står still, det är ju alltid nu och kommer alltid vara det. Men i vår hjärna kan vi se frammåt och bakåt. Men det är fortfarande bara nuet som går att uppleva påriktigt.

Visst är förväntan en känsla som kan få en att må bra, men det är även en skön känsla att dra en runk och komma. Eller vinna över någon i ett spel. Ja det finns som sagt många olika saker förrutom förväntan.