Citat:
Ursprungligen postat av listopad
Gränsen mellan vem som är normalbegåvad och lindrigt utvecklingsstörd är inte alltid lätt att dra, eftersom den lindriga utvecklingsstörningen oftast är ”osynlig”. Här får man göra en sammanvägning mellan de psykologiska, sociala och administrativa faktorerna. Vad man vet idag om denna grupp är att de har svårt att hantera stress och att de har en begränsad tidsuppfattning vilket leder till att de kan ha svårt att se framåt och planera. Därför kan de också ha svårt att vara flexibla i sitt tänkande. Det man också vet är att det tar längre tid för en utvecklingsstörd att lära in nya saker. Man kan lära sig läsa och klarar enklare matematiska problem. Det abstrakta tänkandet har man också ha svårt med. Man kan ha svårt att förstå hur en annan människa tänker och känner eftersom man har svårt att abstrahera. Det kan vara mycket svårt att hitta alternativa lösningar på uppkomna problem, liksom att generalisera och dra slutsatser från en situation till en annan. Man måste alltså förklara om igen vid varje ny situation. Även att tänka i flera led kan vara svårt. Informationen måste vara mycket tydlig och enkel för att man som utvecklingsstörd ska kunna ta den till sig (Andersson, 1992; Hindberg, 1999; Killén, 1994). (sid 5)
Man kan betyder inte alla har.
Citat:
De flesta föräldrar med en lindrig utvecklingsstörda som utreds på Frälsningsarméns behandlingshem (FAM– huset) i Fristad de senaste åren har bedömts inte klara av sitt föräldraskap på egenhand. Deras barn blev placerade i familjehem efter utredning. FAM- huset har under de senaste åren utrett 13 familjer, efter avslutad utredning fick fyra familjer återvända hem. Senare omhändertogs ytterligare två barn. Hela 85 % av barnen blev alltså placerade efter utredning. I de två fall där barnen inte blev placerade är nätverket mycket stabilt i det ena fallet och den andra mamman bodde i en kommun som gav henne ett stort stöd (Carlsson– Bergdahl, 2002).
Man kan fråga sig varför så många (sid. 6)
De som utreds på FAM är familjer med problematik som blivit föremål för utredning just därför -- de är alltså inte representativa för hela gruppen eftersom alla familjer utan problem och som inte blivit föremål för utredning inte finns med.
Ett uselt exempel att plocka fram med andra ord.
Citat:
Den forskning som finns är från 1980- talet (Gillberg, Geijer – Karlsson, & Rasmussen, 1983; Kollberg, 1989; Rönström, 1981) den har främst i såväl forskning som praktik varit inriktad på vilket stöd föräldrarna behöver och betydligt mindre på de behov barnet har. Killén (1994) menar att under trygga arbetsförhållanden kan dessa föräldrar klara av enklare praktiska föräldrafunktioner, men hon menar också att de aldrig kan bli ”tillräckligt bra” föräldrar. Det är en allt för krävande uppgift. Det handlar inte om att föräldrarna vill skada sina barn, tvärtom. De vill sina barns bästa och de gör så gott de kan, men just på grund av sitt handikapp har de svårt att vara föräldrar (Killén, 1994). (sid. 8)
Här talar man inte om "lätt" handikapp och inte om par där den ena har en "lätt" nedsättning och den andra är normalfungerande.
Citat:
Låter detta som en bra framtida förälder? Detta är bara toppen av isberget när det gäller forskning kring denna grupp av människor och jag hoppas verkligen att min vän tänker igenom det här noga innan han tar ett beslut.
Det låter som om du är svartsjuk och gör allt för att avstyra att din vän bildar familj med en annan kvinna.
Edit;
Citat:
Under inga omständigheter får man tro att gruppen utvecklingsstörda föräldrar är en
homogen grupp. Det är med dem som med vilken annan föräldragrupp som helst där varje
individ är unik (Andersson, 1992).
