Hon är lindrigt utvecklingsstörd och vill ha barn. Hjälp!

Ska du verkligen berätta för henne vilken dålig människa och förälder hon är?! Ska du berätta för henne att hon är för dum för att kunna ta hand om sina barn? :P Jag tror att det finns folk som är lämpligare för denna uppgift än du. Det bästa vore om du övertygade dom att kontakta sjukvården och söka råd där istället för att själv komma med dina egna slutsatser

Men du skrev ju att hon var utvecklingsstörd, hur ska du ha det?

Nu socialiserar jag inte med hans partner på daglig basis och han fick det på papper för några veckor sedan, efter ett års förhållande. Jag anser att det är allvarligt när jag titt som tätt får höra från honom att hon sjukanmäler sig för att hon är "trött" och har en tämligen infantil logik och slutledningsförmåga.

Jag skrev att hon är lindrigt utvecklingsstörd. Anser inte du att det är ett "bagage"?

Någon cockblocker är jag då inte...

Jo det är det jag menar. Det finns en överhängande risk för att myndigheterna stampar in och tar barnet ifrån dem på grund av henne.

Det är väl ett medvetet val varje person gör att skaffa barn med någon. Det är deras ensak.

Ta och läs det jag skrev en gång till.
risken är att din polare blir sittande med ett barn och en flickvän som inte kan/vill ta ansvar för sig själv (och därför blir det andra barnet). Förstår du nu? Din polare riskerar att bli "pappa" till sin egen flickvän då det inte är ovanligt att de med mildare utvecklingsstörningar kan så att säga gå tillbaka i utvecklingen då det vankas ansvar. Detta har jag erfarenhet av då min ena kusin har en mildare utvecklingsstörning.

Intressant frågeställning. Vet inte riktigt vad jag har för åsikt, läste inte länkarna heller. Nu känner jag inte personen i fråga och vet därför inte hur allvarligt det är. Tycker du ska snacka med dom och se hur de tänker.

Men är det ditt jävla bagage eller? Nej, låt honom skaffa en unge med fan han vill och sluta vara någon jävla förmyndare.

Du bör som sagt var behålla dina slutsatser för dig själv.

Kvinnan i fråga är uppenbarligen inte mer handikappad än att hon klarar sig bra i vardagen givet att din vän inte upptäckt något utan det krävdes ett papper för att han skulle veta/förstå att han hade ett lindrigt begåvningshandikapp.

Dessutom har hon tydligen ett arbete, vilket berättar att hon - till skillnad från många andra utan handikapp - lyckats etablera sig på arbetsmarknaden.

Den som tycks ha en infatil logik och slutledningsförmåga är faktiskt du själv. Uppgiften 15% gäller hela spektrat utecklingsstörda och inte de med lindrigt handikapp -- och är således inte giltigt för kvinnan i fråga.

Din vän har inget handikapp enligt dig och således borde det inte föreligga någon som helst risk för ett omhändertagande ens om kvinnan var gravt handikappad, eftersom det finns en fungerande förälder med i bilden.

Eller anser du att det faktum att han är man diskvalificerar honom som förälder?

Det är helt upp till föräldrarna om dom vill skaffa ett barn.
Du har inget med saken att göra.

Jo, precis. Anade först en viss underliggande sarkasm i ditt inlägg, men det är helt korrekt det du säger. Det är således enligt både dig och mig ett fullt möjligt scenario.

micro113:För att svara på frågan kring hennes yrkesliv ligger det till som följande: Hennes nuvarande anställning ordnades med hjälp av en personlig handledare via arbetsförmedlingen och från vad jag har hört, stannar hon hemma tämligen ofta på grund av att hon känner sig "trött" och "orkeslös". Tydligen har hon haft ett jobb under en viss tid och sen sagt upp sig eller blivit blivit "rekommenderad" att säga upp sig på grund av hennes brist på engagemang och frånvaro. För tio minuter sedan fick jag reda på att hon gått på särskola och började hennes "vuxna" liv med att gå på daglig verksamhet. De sitter och talar just nu och jag får reda på nya saker hela tiden. Det här kan ju bara inte sluta bra?