Ensamhet är självvald och alla kan komma ur den

Klickade hit genom någon annan tråd, och hamnade egentligen bara här av en slump, men jag kände att jag behövde logga in för att på något sätt ge en motsvarigthet till en upvote. Så, TS, +100 och hatten av för dig!

Bra tråd

Tror ALLA kan dra nytta av dina tips

Fan, hit ska jag återkomma, räddade nyss mitt liv!

Jag lånar tråden här ett tag.

Jag är man, 20 årsåldern och mitt problem är att jag är enormt ensam. Det började i gymnasiet då jag valde en linje och en skola som inte passade mig alls. Jag passade inte in, tyvärr, men jag bytte aldrig klass eller skola. Varje dag var sig lik, oerhört slentrianmässigt. Upp, gå till skolan och vara där ett par timmar och socialisera, gå hem till datorn, sömn och samma sak dagen därpå. Det hela fortgick i 3 år då jag tog studenten. Jag vill, innan någon säger något annat, att det inte var datorn som fick mig att vara asocial och ensam, utan snarare var datorn det enda sättet för mig att kunna vara social på; genom facebook, msn och dylika forum, bl.a. flashback. Vänner från grundskolan hade jag ingen kontakt med, bortsett från genom datorn, då jag flyttade och då hade många mil och en lång resväg för att kunna socialisera med dem i realtid. Nåväl.

Varje dag under den här perioden har jag sagt åt mig själv att jag skall börja ta tag i sakerna, mitt sociala liv och allt vad det innebär; flickvän, skaffa vänner, bättre kontakt med familj och övriga släktingar, men det har aldrig blivit av. Nu har jag jobb, vilket är första steget på vägen, då det finns folk där att vara sociala med och liknande. Nackdelen med jobbet är att ingen av dem som jobbar där har samma typ av intressen, musiksmak eller liknande, vilket är lite smått tråkigt då det annars är en trevlig arbetsplats. Det leder mig således till att hitta andra utvägar för att fixa till det här, men det är svårt att få fingret ur och det är ännu svårare att, konkret, veta hur man skall gå tillväga. Visst, att prata med någon random på tunnelbanan eller bussen är väl lätt kan tyckas, men oftast så tänker man ju själv att den man väljer att prata med kommer att fundera; "vad är det här för kille?" och "kan han inte gå av nästa station?" eller liknande. Låg självkänsla kombinerat med mitt tankesätt där "den personen" dömer ut mig, är nog problemet med det hela.

Så, hur skall jag egentligen gå tillväga? Jag har ett par bekanta jag talar med på facebook ett par gånger i veckan, men vad jag vet så har ingen av dessa speciellt många vänner som kan föra mig vidare i systemet så att säga. Helst av allt skulle jag vilja få en helt ny bekantskapskrets, där ingen känner mig från början och där jag kan skapa mig själv en ny image av hur jag verkligen är som person. Allra lättast är givetvis om man flyttar till en ny stad, men så radikalt kan jag inte sträcka mig.

Så problemet kvarstår, hur skall jag lösa min situation? Jag kan gå till gymmet, men där finns det troligen få människor som jag både kan och vill socialisera med och lägga till i mitt "nätverk". Jag är intresserad av såväl musik som sport, men generellt kan jag tycka att det är aningen svårt att ta kontakt med folk genom konserter eller liknande, mestadels för att det ofta är alkohol inblandat, vilket inte alltid är bra som medel. Risken finns ju trots allt att dessa inte kommer ihåg mig dagen efter, eller liknande. Dessutom är man rädd att gå på en konsert själv, av rädslan för att bli dömd som ensam, givetvis. Sport kan man gå på, men det kostar ju massvis med pengar och det är ofta så att folk håller sig till sig själva där. Krogen och klubbar är ingen hit, hatar den typen av forum då det är otroligt opersonligt i kombination med att det är fysiskt svårt att kunna ha en normal konversation med folk där.

Så, hur skall jag egentligen lösa detta? Hade jag haft någon mer nischad hobby eller intresse så hade jag säkert kunnat hitta olika grupper eller organisationer för mitt ändamål, men jag har tyvärr inte det.

Jag bör tillägga att jag redan är den personen jag är, om än med lite för dålig självkänsla, men jag känner att jag kan stå på mig och vara den jag vill vara helt enkelt. Har egna åsikter och är mycket social när tillfället uppstår. Glad och även relativt positiv.

Är nog väldigt svårt att ge ett bra svar som kan hjälpa dig biri-biri. Har funderat en hel del men inte hittat något svar som kan vara till stor hjälp. Du skriver att du vill byta bekantskapskrets för att skapa den person som du verkligen är, ny image så att säga men samtidigt säger du att du är personen som du är. Det låter inte riktigt som du vågar visa upp vem du innerst inne vill vara.

Du har ju väldigt många förslag men du skjuter direkt ned dem och hittar anledningar till att de inte kommer att fungera. Människor på gymmet upplever jag som väldigt blandade, allt ifrån gamers till riktiga sportfånar till kostymnissar. Är du säker att du inte kan hitta någon där som är lik dig?

Förstår känslan av att vara rädd att bli dömd. Frågan är varför du ska ta åt dig av vad en person som du inte känner tycker om dig. En person som hellre vill att du ska sitta hemma än att du går ensam till ett evenemang, vill den människan dig väl? Ska du verkligen lydigt sitta hemma och inte göra bort dig genom att vilja träffa människor för att du känner dig ensam?

Du är inne lite i tänket att du måste hitta vänner/flickvän. Det förstör enormt mycket. Istället för att gå till klubben för att dansa, till ett evenemang för att lyssna på musiken eller till gymmet för att träna så träffar man människor och vill sätta klorna i dem. Det får folk att rygga tillbaka. Så som jag upplevde det så var jag tvungen att trycka tillbaka ensamheten och försöka njuta av de platser jag gick till även om jag var själv.

I alla fall så hoppas jag att du löser din situation.

Tycker det är lite fel att folk brusar upp sig för en person(dunia) som fäller en negativ kommentar och inte håller med TS som senare leder till ett vilt argument. Där ni hävdar att han har asperger eller något i den stillen. Om han nu mot förmodan lider av någon sjukdom så varför argumentera emot och få han inse vilken idiot han är? Istället för att bara låta han va? Om han inte kommit lika långt i sitt utvecklande av att gå ur denna ensamhets skal som ni har så kommer han nog småningom om att göra det, inget blir bättre av att ni fyller denna tråd med massa skit snack tack.

Istället för att focusera på det negativa så kan du ta in alla hyllningar som rasar in lite ironiskt faktist eftersom det är just det som ni har snackat om ett tag

För övrigt tycker jag att detta är en väldigt bra tråd kommer hjälpa många cred till TS

Hahaha
Aight. För det första är jag ingen "han".
För det andra, "inse vilken idiot han är"? Driver du med mig? Jag sa helt enkelt som det var. Förnekar du det, förnekar du sanningen. Förneka inte sanningen pojk.
För det tredje har jag inget ensamhetsskal att gå ut ur, jag kommenterade denna tråd då jag tyckte det var intressant hur SAMTLIGA betraktar ensamheten som något misslyckande.

Lite länktips på temat att bli bedömd. Jag har lagt ut dem förut men de är bra

http://www.youtube.com/watch?v=OXG4lcW1f9I&feature=relmfu

http://www.youtube.com/watch?v=wXJz76_Aahw

http://www.youtube.com/watch?feature=fvwp&NR=1&v=IES3iWfiaUA

Kände mig hoppfull men måste ändå påpeka att detta beror lite på var i Sverige man bor. I staden jag bor i snackar alla skit om varandra och större delen är väldigt ytliga, något dem själva erkänner. Staden lever väldigt efter mottot "Utsidan ger insidan en chans".
Ska försöka ta åt mig lite av detta, tror inte större resultat kommer ske då folk ändå snackar skit men man kan ju hoppas.
Grymt bra information ändå och framförallt folk som har möjlighet borde ta åt sig av detta.

Stockholm?

Otroligt bra analyser och välskrivet TS.

Det jag speciellt reagerade på var det du skrev om hatiska och negativa tankar. Har tänkte på det förut och blir äcklad av mig själv och mitt hat. Man hatar invandrare, vänstern, feminister, tjockisar. Ser ner på lågutbildade och sjukskrivna, tycker tatuerade personer är dum i huvudet, listan kan helt enkelt göras lång.
Har ofta tänkt att jag borde göra något åt detta, för att gå runt med en massa hatiska och negativa tankar kan inte vara vad livet går ut på. Man får iaf inte något positivt ut av det. Så ska nu försöka se det positiva i folk och ting

Faktiskt otroligt bra tråd, jag som tänkte lägga mig tidigt...
Mycket som kändes spot on, blev även överaskad av kvalitén i senare tillägg i tråden.

Jag fattade inte riktigt vad diskussionen med dunia eskalerade utav, tyckte han fick ett erkännande att ensamhet i sig inte behöver vara något negativt, oh well.