CSN Lån

Sant, men med min inkomst så blir återbetalningen ändå så förbannat hög per månad att det känns skönt att bli av med skiten. Jag har redan bil (inga lån) och hus.

Ja glömde den faktorn i ekvationen tack! Skall även dock tilläggas att du får bidrag under 5 år förutom lånet.
Gör du 40 yrkesverksamma år måste du tjäna in (inkl de 600 för lånet) strax över 2000 per månad.

Så med andra ord, tror man att ens utbildning kommer ligga till grund för att ens lönekuvert kommer vara i snitt 2000 kronor fetare än utan utbildning så är det en ekonomiskt god affär.

Du verkar ju som en förnuftig människa, du ska inte ha ångest... Kör på, många osm tar csn lån, så länge du siktar mot dina mål och får dina betyg du behöver så kommer du klara dig galant!

Hur gammal är du?

Återbetalningstakten ändras inte beroende på inkomst. CSN räknar ut hur mycket i skuld man har och på hur lång tid man ska betala tillbaka (t ex 25år) och sen får man en avbetalningsplan.

Man kan tjäna miljoner och fortfarande betala tillbaka på 25 år till CSN.

Edit:

Såg att det skilde sig på lån tagna innan 2001. På dessa lån betalade man 4% av årsinkomsten varje år.

Sedan 2001 räknas det på år istället.

Precis, det var gamla lån jag hade. Det är fan inte roligt att kasta in 4000 per månad.

Det är precis som ni säger.

Men inte fan studerar man för att ENDAST tjäna mer pengar? Anledningen till att jag studerar är att jag redan nu fått ett jobb som jag tycker är enormt skoj och givande, är glad när jag går till jobbet helt enkelt. Finns inget pris på det.

Absolut inte, man studerar ju först och främst för att man vill arbeta med något som hade varit omöjligt att arbeta med utan studier. Sen så är väl självutvecklingen en stor bidragande orsak också.

Men nu handlade tråden om just lån-delen av studierna. Så därför tog jag inte med de mer emotionella delarna i valet mellan att studera eller inte.

Fast du borde ju isf tjäna en hundring i månaden innan skatt.

Jo, sant. Fel av mig kanske.

Jag känner mig helt lugn med skulderna, tar fullt lån och arbetar. Kan lägga undan lite varje månad som jag sedan investerar och kan ha till min första bostadsrätt.

Är studerande för tillfället och jag tycker att om man bor hemma = inget lån, bor man själv = Fullt bidrag och lån (helst ett extrajobb om du kan), bor man med flick- / pojkvän = kolla över ekonomin beroende på om ena jobbar och andra studerar osv.

Bodde hemma i 3 terminer och gick bara på bidrag. Men det var fan inte roligt med bara 2700 i månaden med bara bidraget, men man klarade sig gott och väl (speciellt för att jag inte går ut och super skallen av mig varje helg).

Känner igen mig i det du skriver, ville kolla ifall jag bara kunde jobba men märkte att jag isåfall behövde minst 20-30 timmar i veckan utöver studietiden. För mig skulle det kännas svårt att kombinera det med träning, studier och annat. Visst det går såklart men jag behöver verkligen den sista veckan ifall jag vill sätta min VGn samtidigt som det behövs avkoppling och fritid.

När jag trodde att jag skulle få en lägenhet i januari ansökte jag om studielån och fick det, killen blåste av mig totalt på lägenhet. Som tur var vann han inget på det ekonomiskt, det kändes bara extremt surt att inte kunna få flytta hemifrån. Har sparat undan alla lånade pengar + 1,6% på ett annat konto, men fick faktiskt en lägenhet igår. Det är väldigt skönt att ha en buffert nu

Det är som sagt inte fel att ta studielån, nu har jag sluppit 96-99k redan men hoppas att efter min kandidat slippa ta lån när jag väl går in på min master (och att flickvännen bidrar med fet lön )

Ja, kanske en konstig liknelse.
Men det jag menade var att själva "produkten" man får för pengarna, har man värde av mycket längre än t.ex. en bil. Man investerar i sig själv för framtiden och det gör man inte om man köper en bil för motsvarande 3 års lån från CSN (som ju faktiskt många gör som inte verkar ha ekonomi för det).

Nu verkar det ju som att det gått bra för er som svarat här. Ni har lyckats få ett arbete och jobbar på bra.

Nu behöver det ju inte bli så för alla. TS nämner adhd, ångest och depression. Nu är TS förvisso endast en tonåring så dessa problem kanske är bortblåsa om ett tag. Men jag tror TS oro kanske ligger lite i detta. Klart att det är en bra investering att studera och att man inte ska låta bli för att man är orolig över lånet.

Däremot kan det ju känns lite sådär och man funderar en extra gång när man inte ens vet om man kommer klara av att ha ett jobb, jobba heltid eller behålla jobb som man får.