Citat:
Ursprungligen postat av venevene
Var tvungen att lämna delar av patient journal till arbetsförmedlingen där det står att jag dricker mkt.
Såna diagnoser ska tydligen hjälpa mig för att få bättre hjälp.
Tror det mer tjälper mig än hjälper mig om man bara mår psykiskt dåligt och inte är missbrukare så är man en "bra" människa. Men direkt när folk ser att man missbrukar så faller man i statusen. Känner mig besviken över att jag ska behöva visa såna journaler till arbetsförmedlingen
Man får bara skit av att säga till psykologen om sina beroenden

Det där är ju lite tveeggat. När jag gick för behandling, så sa dem till mig att jag även kunde säga till min tjej att hon var välkommen för "stödsamtal" och terapi - eftersom hon klassades som "medberoende". JAg funderade på det ett tag, men bestämde mig att ta hela steget, och sa det till hennem, att hon var välkommen för "stöd". Och hon har ju varit ärligt med vad de har sagt till henne om mig, och det är ju så öronen ramlar av.
De har bokstavligen bedrivet "kampanjer" för att få henne att lämna mig. Legat på henne om och om igen, ettt ständigt återkommande tema om att hon ska lämna mig. Att det är bäst för alla - inklusive mig. Det var bara detta det handlade om hela tiden, att hon skulle lämna mig. I själva verket var det så att hon behövde mig, jag hjälpte henne på många sätt, och jag har aldrig slagit henne (men hon har attackerat mig däremot).
Så till slut så stod hon inte ut, utan slutade att gå dit. Och jag berättade detta för dem, och jag sa att det var liksom inte den bilden ni gav till mig om det här "stödet". Och då sa dem rent ut att de inte brydde sig om mig egentligen, utan det handlade om barnen. Hade det handlat om bara mig, så hade jag varit färdigbehandlad för länge sen.
Jag är nte bitter över detta, eftersom jag har fått bra behandling. Och det är väl riktigt att barnen ska komma i första rummet. MEn å andra sidan så ska man vara sann, och det vet både mina och hennes föräldrar vem det är som behöver vem...
Så jag blir kanske förvånad hur de professionella psykologer, psykiatrikerna och terapeuterna försökte klistra på oss såna uppenbart felaktiga schablonbilder. Och antagligen så hade deras "råd" varit katastrofala också. Nu är allt så bra det har kunnat bli, min tjej är forskarstuderande, jag går i underhållsbehandling, och mina barn är utmärker sig positivt; och vi har aldrig haft kontakt med polis, soc eller vad det nu kan vara sen jag gick dit första gången för ett antal år sen.
Men den skadan de hade gjort om de hade fått sin vilja igenom, den hade varit katastrofal för oss; och jag hade nog inte levat.