Hej. För någon månad sedan så fattade jag hela grejen med universums existens, hur sjukt allt är PÅRIKTIGT och att det måste finnas någon högre makt. Att endast NUET existerar, och kanske är det det enda som någonting existerar fast ändå inte existerar egentligen. Väldigt djupa grejer som ni märker, men samtidigt så stämmer de ju.
När jag lever i nuet blir jag den personen jag vill vara. Jag blir en person jag trivs i, jag följer min egna moral och låter inte idiotiska tankar styra över mig. Samtidigt om jag tänker för mycket på detta så blir jag lite immun, det är som att jag får en uppenbarelse kl 3 på natten, jag går runt och tänker ''det här är vändningen på mitt liv'', och sedan avtar det eftersom, för att jag inte vet hur jag ska efterleva det riktigt.
Sedan känner jag mig som i en bubbla i detta samhälle, ni vet ju hur folk för sig, tänker för mycket, rädd för att göra bort sig osv. Det är så sjukt.
även JAG när jag är ute och socialiserar mig med folk, t.ex arbete, skolan eller träning - så känns det som att jag är en av dessa ''vanliga'' igen, en i strömmen och det känns som att det är det enda rätta för det känns så naturligt, men ibland slår dessa djupa tankar mig, och jag vill fasen hålla kvar vid dom! jag vill LEVA i nuet och känna ro och bli självständig från samhällets normer osv.
Finns det någon som har tips?
