Hur var det nu.... Medvikt skulle väl absolut inte gå med på förlikning?
Min gissning på vad som hänt:
1. Rättens har skyldighet att pressa fram en uppgörelse
42 kap. 17 § rättegångsbalken (1942:740)
Citat:
17 § Rätten ska verka för att parterna förliks eller på annat sätt uppnår en samförståndslösning, om det inte är olämpligt med hänsyn till målets beskaffenhet och övriga omständigheter.
2. Jocke ”fick betala sin egen advokat”
18 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken (1942:740)
Citat:
Har målet förlikts, skall, om ej annat avtalats, vardera parten bära sin rättegångskostnad.
3. Skadeståndskrav förhandlades (eventuellt) bort pga svaga grunder
8 kap. 4 § första stycket varumärkeslagen (2010:1877)
Citat:
4 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör ett intrång ska betala skälig ersättning för utnyttjandet av kännetecknet samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört.
4. Vad Jocke ville uppnå
8 kap. 3 § första stycket varumärkeslagen (2010:1877)
Citat:
3 § På yrkande av den som har ensamrätt till ett varukännetecken får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till ett intrång att fortsätta med det.
Så… Medviktarna som absolut inte skulle förlikas, har alltså skrivit på en överenskommelse som gör att de inte ens får berätta vad som hände? Visst kan man intala sig att Jocke förlorade, men det låter ju snarare som att paret paret inte kunde motstå förlikningsavtal.
