en värld av demoner? :(

hej ska försöka vara så kortfattad som möjligt, det började med att jag fick hypnogogga hallucinationer, typ hörde röster och ljus samt varje gång jag blundade såg jag dimorner som kom emot mig, då kunde jag få känsel hallucinationer,och efter som jag kunde känna när dimonerna tog på mig så blev det svårt å skilja på värklighet och dröm för stunden, nog med det nu,

det har bara blivit värre, mina ögon formar om allt till dimoner och det är som att jag ser en hel värld av demoner framför mina ögon fast endå inte, det går inte att förklara, det bästa sättet att förklara det på är när man lyssnar på radio och man hör lite från en annan kanal som ger störningar till den kanalen man lyssnar på.
när jag går kan jag stanna upp och bara försvinna i några sekunder till en minut och bara stå och stirra på ngt och vara helt säker på att jag är i demonvälden.

något som var jävligt skumt var igår när jag hade duschat så fastnade jag vid handfatet och bara stirrade ner, och var helt säker på att jag kunde sippra mig ner i avloppet(?) allt detta kommer i vågor, altså vissa timmar om dygnet kan jag vara helt normal och knappt trott att det hänt, men sedan börjar jag känna en frånvaro och blir helt tom och så händer det sånahär skumma saker,
jag har bokat in psykolog men det är inte förrens om 2 väckor, och jag känner att det blir värre och värre, jag är sjuuuukt rädd. och varje gång jag ska sova så är det som att jag släpps mitt i en saw film, vad är detta?, har någon varit med om ngt liknande? finns det något jag kan göra för att det ska gå över lr inte bli värre?

scizofreni? Snacka med någon läkare kanske

Psykiska sjukdomar i släkten? Användning av droger? kan du kommunicera med demonerna? Hur länge har det du berättar pågått? Har du känt dig iakttagen förut? Har du haft några psykotiska symptom innan? Har du provat att be till gud? Om ja, hjälpte det?

Jag driver inte, jag försöker hjälpa dig.

Om du vill inte svara i tråden kan du alltid PM:a mig.

har inga psykiska sjukdommar i släkten, rökte cannabis för några år sedan,


för ett år sedan kunde jag helt plötsligt bli frånvarande och nästan okontaktbar, detta hände kanske bara 3 gånger.
för ett halvår sedan började jag höra röster och ljud när jag skulle somna, det kunde låta som att någon rykte upp täcket, samt att någon stog å snackade utanför mitt fönster eller snackade i mitt huvud, röster som jag inte känner igen, för 2 veckor sedan kom denhär dimonvärlden,
men jag har kännt i säkert 8 månader att det sitter någon i hörnet på mitt rum och kan nästan måla upp en bild hur han ser ut,

i förrgår så skulle jag sova, la mig på kudden, direct när jag blundar så såg jag dimonerna så jag sa till dom( lr tänkte i min skalle) att jag inte var rädd för dom, alla försvann men 3 sekunder efter kom den sjukaste dimonen jag sätt suger sig tag i mitt ansikte och jag känner det på kroppen, så jag tror att jag är inne i den världen, mina ögon öppnas å stängs (på riktigt altså)och hela min kropp spänner sig men sen vaknar jag upp helt jävla kallsvättig och va vaken hela natten för att jag inte vågade blunda

Ja jag har varit med om liknande.. Du har ångest som kan vara på väg till psykos.

Ju mer du känner efter om "demon känslan" är på väg. desto lättare kommer den också. När känslan tagit helt över dig, då spär du på den genom att leta efter nya skumma saker att kolla på/efter.

Kämpa inte emot demonkänslorna, låt dom skölja över dig, inget farligt kan hända. Du är inte dom vanföreställningarna, det är bara din hjärna som skyddar dig, det är alltså inte dina verkliga tankar.

Att du ser vad du ser kan ju verka som verklighet just då i nuet, men även när du är väl inne i det, tex att demonerna kommer emot dig försök påminna dig om att det bara är din hjärna som spökar.

Har du varit med om något traumatiskt det senaste? Har du varit väldigt deppig eller har du psykiska sjukdomar i släkten?

jag va med om ett trauma för 3 år sen, tror ni det kan påverka? kortfattat:det var min kompis som ramlade ner för en klippa och slog huvudet, när jag kom ner till han trodde jag han var död för det var så mkt blod att man inte såg ansiktet på honom, men det var så länge sedan. allt dethär känns dock som ett trauma, jag kan bli så rädd att jag gråter jag har inte varit deppig på typ 1.5 år,och har som sakt inga psykiska sjukdommar i sleckten

du hade ju varit med om liknande, hur lång tid tog det innan det gick över ? :O
finns det ngn medecin för detta? riktigt tack för hjälpen!

Har du tänkt mycket på traumat på senaste? Jag tror inte att det kan ha varit katalysatorn för din psykos då det har gått så lång tid.

Men, tror du på demonerna eller inser du att de existerar bara i din fantasi?

nej jag har inte tänkt på det så mkt på senaste tiden, så som du säger det är nog inte det,
nej jag tror inte på demoner deremot när uppleverserna blir för värkliga tror jag på det i stunden lixom...

Du får inte glömma att du kan ha förtryckt traumat och demonerna kan vara ditt spökande samvete som försöker få dig att tro att det var ditt fel. Vilket det inte är, som jag har förstått det i all fall.

Det är inte konstigt att du tror på de då du faktiskt upplever det för den där stunden som du själva sa. Jag tror att det är en ingången till en riktig psykos där du under en vis tid kommer inte kunna att skilja verkligheten från dröm.

Nu ringer du till akut psyk och berättar det du har berättat till oss. Om du vill inte ta emot dig så säger du att demonerna kommunicerar med dig och försöker få dig att göra "konstiga" saker. Om de frågar vilka saker så säger du att du får inte berätta för demonerna, det kommer nog sätta fart på de.

Och viktigaste av allt, skäms inte! De är där för att hjälpa dig, även fast deras frågor kan verka konstiga.

Lycka till nu och berätta hur ditt samtal gick.

kan stämma att jag förtryckt det eftersom jag aldrig riktigt mått dåligt över det... nej det var en olykshändelse :/ tack för ditt svar det blev som ett wakeup call! jag ska ringa men det får bli imorn, jag skrev just till en kompis med, som ska hjälpa mig att ringa å söka hjälp imorn! (har inte vågat prata om det här för ngn tills nu), just nu känner jag mig faktiskt väldigt lugn prgrund av era bra svar, tack så hämst mycket! men om det nu skulle vara påväg till psykos, kan man ta medeciner då eller är det ngn psykolog som hjälper än?

Det är helt enkelt en skyddsreaktion som gick väldigt snett, antar jag. Antar även att det får bli både terapisamtal och mediciner. Försök att vara fullständigt ärlig och inte bli påverkad av demonerna under samtalet.

Ingen fara vännen.