Nära-Döden-Upplevelser (NDE/NDU) [Forskning]

http://www.resuscitationjournal.com/article/S0300-9572(14)00739-4/fulltext för den som orkar läsa.


Hur man kan få:

Även tidigare forskning har indikerat att hjärncellerna inte upplöses direkt när hjärnan lägger av, utan att det kan dröja timmar innan alla neuroner dör

att mynna ut i:

Enligt forskarna bakom studien pekar informationen på att sinnet och hjärnan kan vara separerade från varandra.

är för mig en gåta om man nu menar att detta skulle bevisa någon metafysisk själ. Jag gissar att detta bara är usel journalistik och rubriksättning från Expressens sida. Det JAG utläser ur Expressens text är - som vi redan vet - att döden inte är ögonblicklig utan en utdragen process.

Från abstract som forskarna skrev:


Dvs resultat som stödjer tesen att medvetandet och hjärnan kan separeras.

Först får man en känsla av att "hmm det här har hänt innan" sedan försvinner bilden av det du ser, det blir gärna ljust som i ett blodsockerfall. Sedan ser du som en slags energi som sugs in i en mittpunkt, det du ser är som ett svart rum, där finns inga känslor men du kan tänka, så oroa er inte, tankar om dåliga saker du gjort får dig inte på dåligt humör utan du är neutral. Svårt att förklara denna energin man ser som drar sig samman till en mittpunkt, men det läskiga är att när du ser den energin dras till mittpunkten, så kommer du ihåg att du varit med om detta flera gånger innan.

Jag saxar detta ur Clownsteins inledningsanförande i denna mycket intressanta tråd;

"Nära-döden-upplevelse är ett fenomen som ibland uppkommer när personer helt enkelt är nära att dö, dvs. Under cardiac arrest(hjärtstillestånd) och/eller när dem inte har någon elektrisk aktivitet i hjärnan överhuvudtaget. Trots att dem är kliniskt döda kan personerna uppleva följande nio punkter oavsett ålder, religion osv:

1. En känsla av att vara död
2. Frid och befrielse från smärtor
3. Ut-ur-kroppen-upplevelser (UKU)
4. Tunnelupplevelsen
5. Möten med människor av ljus (som strålar inifrån)
6. Ljusvarelsen - av somliga uppfattad som en gudsgestalt
7. Återblick på livet (beskrivs som en 3-dimensionellt syn i färg där man får uppleva inte bara vad man själv känt. Man känner också det som andra känt när man behandlat dem på ett visst sätt, kärleksfullt eller kärlekslöst)
8. Att snabbt stiga till himlen (en del ser en tunnel, en del en port eller trappa, andra ser jorden försvinna under dem, och planeterna i universum)
9. Ovilja att återvända"

Jag har själv varit med om fenomenet i samband med att jag förfrös mig. Jag vill svara på de 9 punkterna i enlighet med mina egna iakttagelser vid stunden för det inträffade.

1) Ja, det var som att lämna kroppen, att kroppen bara var materia, en kropp som fanns kvar. Jag kände inte "död" i någon slags betydelse om att det skulle vara "värre" och steget efter sjukdom och smärta, utan mer som en befrielse i så fall.
2) En lätt känsla av befrielse ja.
3) Detta var mycket mycket tydligt! Det är också det allra starkaste minne jag bär med mig av alla mina minnen i hela livet. Jag satt i soffan och var avklädd nästan totalt och var förfrusen med mycket låg kroppstemperatur och orkade inte resa mig för att få i mig något varmt/sött som man skall, utan förföll till en mycket djup medvetslöslik slags sömn/koma. Jag svävade i taket och såg ned på mig själv där jag satt, absolut helt likblek. I det ögonblicket som varade en liten stund minns jag att jag inte ville vidare, att det kändes som att jag hade mer att uträtta.
4) Efter ett mindre velande bestämde jag mig (ja, jag hade en stark förnimmelse om att jag faktiskt kunde kämpa emot) för att följa med "på resan". Jag hamnade i en slags tunnel, men jag minns att min inte var så rundad som andra upplevt, utan mer med något rakare väggar. I denna tunnel som jag minns mycket väl, var det mest kännetecknande att den var snabbt passerad. Det fanns endast två bilder, som var som snabba minnesfragment, i hela denna tunneln. Det ena minnesfragmentet visade ett collage på mig själv i olika åldrar och det andra var en tavla på mina närmaste, mina föräldrar och syskon. Det var de enda två bilder som dök upp. Bredvid bilderna stod också en kortare något vagt framställd man, upplevde honom som en vägvisare (så att jag inte hamnade fel kanske?).
5) Nej, inte en enda människa som strålade av ljus, inte en enda människa överhuvudtaget faktiskt. Istället var känslan av ensamhet ganska påtaglig.
6) Ja, jag träffade någon. Och det är det mest intressanta!!:
Mannen jag träffade i denna miljö med osedvanligt grön gräsmatta på innerplanen, med ljusblå himmel med några få lätta moln och beige byggnader samt en slags öppning med pelare, en på varje sida, var en man med vit lång dräkt, sandaler i ljusbrunt, vitt skägg, tunt hår och med oerhört nonchalant uppsyn. Han satt som en laissez-faire-vakt uppe på en piedestal vid den vänstra pelaren och petade naglarna. Jag minns det som igår att jag försökte formulera vad jag skulle säga, men snubblade på orden. Lite som att man var starstruck. Men utan att jag hade sagt vad jag ville ha sagt så svarade han på min fråga som jag inte hade ställt med: du väljer själv. I det ögonblicket förstod jag att vad som avsågs var att jag skulle välja ifall jag tyckte jag var redo för detta nya livet eller om jag skulle återvända, att jag hade den möjligheten. Mitt starkaste minne av hela händelsen var att mannen var nonchalant och inte nämnvärt intresserad av om jag kom in där (nu) - som att jag hade syndat när jag hade överansträngt och förfrusit min kropp. Kanske som ett omedvetet självmord? Jag fick ändock tillträde. Någon Gud såg jag inte till, mannen jag talade med fick jag inte feedback från att han skulle vara Gud utan snarare att Gud inte var där eller inte var tillgänglig just då.
7) Ja, återblicken på livet var ju i tunneln och den var verkligen kort upplevde jag det som.
8) Ja, en tunnel, sedan en byggnad av beige stenblock, där mannen med skägget var portvakt. Fick intrycket av att det var en skola.
9) Nej, även om känslan var lätt och min tinnitus var borta minns jag, så hade jag en stark känsla av att vilja återvända samtidigt. Mest för att jag inte alls kände mig klar med denna världen på långa vägar. Några avlidna släktingar fick jag inte träffa. Jag tror inte det berodde på att de inte fanns där, utan mer för att det inte kändes som en idé att hämta dem då situationen var att jag hamnat fel då jag var för tidig.

Det jag mest lärde mig var att jag inte behandlades som lika viktig som jag hade trott. Det bär jag med mig. Det har säkert att göra med min dumdristighet som fick mig att hamna där "in the 1st place".

Jag fick i mig sött i form av saft och sylt och varmt i form av thé, men sedan var det telefon, sjukvårdspersonal och vård som gällde. Min temp var mycket låg och likblek. Som följd fick jag sedan direkt efter någon dag även lunginflammation i 3-4 veckor med stadigt 40-41 graders feber, samt förfrysningsskador och Raynaus fenomen som jag lider av än idag.

DMT är kanske intressant att läsa om för vissa här.
Det finns i kroppen hos oss, vissa djur och växter har det likaså.

DMT utsöndras när vi drömmer och när man har NDU, om jag inte minns fel.

Den engelska länken har mest infomation.
På Engelska: http://en.wikipedia.org/wiki/N,N-Dimethyltryptamine
På Svenska: http://sv.wikipedia.org/wiki/DMT

Tack! Intressant. Nu i de länkarna så stod det ju nästan inget om drömtillstånd och vid Nära döden upplevelser iofs, utan mest om man intar det som drog. Det lustiga var väl att jag är mycket allergisk mot rörflen som det finns i.

Jag är intresserad av de vetenskapliga förklaringarna bakom sådana här händelser, de religiösa förklaringarna/den religiösa informationen har jag ju redan och de är ju mina högst individuellt egna upplevda.

Att de personer som forskaren Rick Strassman vid New Mexico Univ undersökt rapporteringen från låter meddela att de sett aliens, insektsliknande, reptillika till sin natur överensstämmer ju inte alls med de flestas (skulle jag våga påstå) berättade ndu. Det är lite lustigt - men stöder ännu starkare den tes jag har efter ett antal uppenbarelser jag haft. Ett ämne utanför denna tråd... Å andra sidan är ju de försöken laboratoriella kontrollerade försök "bara" som ska försöka efterlikna äkta ndu:s, det kanske därför är något som saknas ändå??

Tråden inleds f.ö. mycket väl med en vetenskaplig ansats om att ndu kan ha sina vetenskapliga förklaringar. Tack för info:n om Strassman!

Nä, det visar att medvetandet kan vara fungerande utan att man lyckas mäta det kliniskt. Med andra ord vet vi inte hela sanningen. Det visar inte på något sätt att medvetandet överlever döden, utan bara att vi ännu inte har full koll på hur det fungerar.

Väldigt intressant tråd. Kul att läsa om det här spännande ämnet.
Det är också kul att läsa och prata med skeptiker i ämnet, både insatta och rent ut sagt negativa personer som letar efter logiska förklaringar.

Einstein sa en smart grej, möjligen ruttet översatt av mig men jag försöker.

"Antalet forskningsstudier som stödjer en teori är oviktigt. Eftersom en enda ny forskningsstudie kan bevisa motsatsen".

Och nu är det ju till och med så att forskningen som rör nära döden upplevelser är i sin linda. Därför är det svårt att luta sig på dessa studier, har man öppet sinne så lever frågorna och nyfikenheten.

Einstein sa också "Om forskarna skulle veta precis vad dom forskade om kan man ju inte kalla det forskning".

Får man fråga vari det negativa ligger i att söka en logisk förklaring?

Jag tänkte dela med mig av några citat från människor som haft dessa upplevelser.

“Then my focus shifted again and it was all of the entire universe — the complete, entire universe. So humongous! At the same time, I don’t know how, but I could see the smallest, tiniest particle. What the universe is made out of. It was this massive, uniform field of particles. At the tiniest level, the tiniest particle, smaller than anything we can record, it was pure white, sort of a radiant light. This particle was pure energy. But more than that, this particle that everything in the entire universe is made out of, is LOVE! A tangible love that is the stuff of God. It just blew me away! It was awesome.”

“If my journey from the bottom of a river to the heights of heaven revealed anything to me, it is that God is not only real and present in our world, but that He knows each one of us by name, loves each one of us as though we were the only person on Earth, and has a plan for each of us that is more significant and rewarding than anything we can dare to imagine on our own.”

“God is love, we are all his children; no faith, religion, government or organization we create on Earth has the right to claim their influence and power comes from Him. Even more so if they cause our fellow human beings injury… One more important fact you need to know. Individuals are much more important to God than the organizations they belong to. We are all responsible for our personal actions. No church, government, organization, or whatever has a hold on the keys to heaven. You already possess the key to heaven in your heart simply because you are God’s child. Every religious organization that exists on this Earth is flawed in some way. Let the worshiper beware. If you really want God to acknowledge you then find a place to be completely alone, call out to Him with all of your personal pride pushed aside, and open your heart. Think about the love you have received from others, and protect that love. It is your most valuable possession.”

“We are the projected children of the mind of God, the Spirit made flesh. We are the expression of the Spirit and ultimately co-participants of creation in an ever increasing, ever expanding, ever diversified, unceasing continuum. God can create infinitely. How does God create divine Spirit in infinite varieties that have never existed and are beyond manipulation? If you make a piece of art of any inanimate object, it just sits there; it doesn’t have any life. But if you give birth to a child, the child develops a life of its own. If becomes different from you. God has created a universe that not only has sufficient energy, but also is becoming infinitely more complex every single moment, richer and more varied in terms of Spirit, experience, emotion, thought. God is enjoying being every one of God’s creations.”


“The other side is not all it is cracked up to be. There’s a lot you can’t do on the other side. There’s a perfect combination though. A body without spirit is a wasteland and a spirit without a body is a wasteland. And we are the perfect matrix of body and spirit. With body and spirit, you can have it all.”

“Everyone has direct access. Everyone is directly connected to The Source that we all are. There are many ways to get there. There are many ways to experience this. It is as natural as breathing, as natural as sunlight. What we have to realize is that we all have that direct connection. Some can do it through meditation. Some through song and dance. There is a million ways to do it. And no one is ever cut off, or ever will be cut off from The Source that we come from. To really focus it we must — and this is a lesson I had to learn — you must come into a space where you love your life and then everything can flow…”


“I have never interviewed anyone who had a near-death experience who told me that they came back to make more money or to spend more time at their jobs away from their families… Instead, they become convinced that they need to be more loving and kind. They react to their experience by living life to its fullest. They believe their lives have a purpose, even if that purpose is obscure to them. Invariably it involves concepts such as love of family or service to others. They seem to know that the love they create while living will be reflected and radiated back to them when they die.”

Källa: http://the-formula.org/powerful-life-changing-near-death-experience-quotes/

Sorry att citera ett så gammalt inlägg, men det är adekvat för tråden. Jag hade tagit (stora mängder) amfetamin i flera dygn och ramlade till slut ihop och svimmade tydligen. Jag hade bara varit avsvimmad/utan medvetande i några minuter gissar jag, om ens det. Men under den korta tiden hamnade jag i något ljust tillstånd fyllt av lycka och välbehag. När jag fick tillbaka medvetandet var initialt min första känsla att jag inte ville vara tillbaka. Jag har mycket svårt att beskriva "vart" jag hamnade, men det påminde mycket om en dröm, varvid jag logiskt trott och tänkt att jag somnade till och drömde. Men då är min fråga, vid vilken tidpunkt av sömnen slår drömstadiet till? Går det så snabbt, på några sekunder? Eller var jag på väg mot något slags dödens rike en kort stund?

https://universe-review.ca/I10-47-sleepdream.jpg

Det inträffar en drömfas i gränslandet mellan vakenhet och sömn. Den som i illustrationen kallas för "Vivid, Externally generated".
Folk kan uppleva hypnogoga hallucinationer av diverse karaktär där, Behöver inte vara med öppna ögon utan CEV är minst lika vanliga.

Den enda beskrivning jag kan ge mina NDE var att jag hörde musik, kan fortfarande höra den, och att jag var inne i någonting mekaniskt. Som ett löpande band med kugghjul. Allt var lite blålila tonat.

En dröm men bara starkare, tydligare än vanligt. Hjärnan går på högvarv men man är ju fortfarande utslagen.

Om Amfetamin inte bar någon form av euforisk upplevelse med sig så skulle ingen hålla på med det.

Kände en tjej som överdoserade i somras, det var förmodligen en ren olyckshändelse och ett återfall efter muck där hon hade tappat i tolerans.

Skulle känna att jag hycklade om jag höjde ett varningens finger, men var det själva avsikten?