Jag har nu lyssnat på massor av olika upplevelser och även debatter med läkare mm
Jag har tidigare inte intresserat mig för detta trots att jag upplevt något liknande själv.
Det jag undrar över är? Hur *död* måste man vara?
Hörde nyss en som *följt* med sin Pappa en bit med på resan. Han var inte död utan han följde bara med.
Inte hela vägen så klart men en bit.
Det som slår mg är att alla berättar i stort sätt samma saker.
Om tunneln, om att dom möter någon slags guide. Dom möter Jesus. Avlidna släktingar och även andra.
Dom beskriver samma saker/ upplevelser.
Har ett klipp där en kille sammanfattar allt ganska bra.
https://youtu.be/mIapFOMChHw
Den stora byggnaden. En lång slags korridor med olika rum. Bord. Det stora biblioteket. Att vattnet, gräset, blommorna.
Att det är mer levande. Att det är som jorden fast inte förstört. Att man jobbar även i himlen men man jobbar inte som här för att betala hyra och mat etc.
Jag har själv upplevt något liknande och detta sätter griller i huvudet på mig.
3 ggr. (4ggr)
Första gången fick jag uppleva detta att lämna kroppen. När man svävade upp.
Men jag fastnade i taket.
Jag kom inte längre.
Andra gången fick jag uppleva det här vackra dom talar om.
Men det var ingen tunnel eller färd dit. Hur jag kom dit vet jag inte?
Jag såg också alla blommor, gräset, det går inte förklara i ord hur det såg ut.
Det var så vackert så det går inte ens beskriva. Där mötte jag min då ofödda son.
Jag ville stanna kvar som alla andra berättar om. Men nej det fick jag inte. Jag skulle tillbaka till jorden.
Försökte stanna kvar men det gick inte.
Tredje gången var jag med om en trafikolycka.
Upplevde inget och minns inget alls .Det var bara svart. Ett svart ingenting. Låg i koma i 2 månader.
Och så
Fjärde gången fick jag uppleva den här tunneln.
Jag skulle hämta hem min Mamma som då hade dött.
Jag såg då.. Mötte då Jesus tror jag.
Men för mig var han ingen vanlig man med sandaler.
Den jag mötte var stor som ett flygplan. Det var en ljusvarelse av något slag men jag visste det var Gud eller Jesus.
Upplevde nog inte vårt möte som kärleksfullt. Vi tjafsade mer..
Jag var arg på han som tagit min Mamma.
Och jag fick inte träffa henne. Hon är upptagen med studier svarade han.
Jag trodde inte på honom och krävde få se henne. Efter vi tjafsat en stund knuffa han ner mig i tunneln igen.
Jag har inte trott på detta tidigare.
Men nu när jag tänker på det jag själv upplevt och hört andra så..
Jag börjar tro på detta.
edit
Och nej. Inga droger eller annat hade jag tagit för att uppleva detta.