Kan man älska livet?

Vad är formeln till/för att älska livet? Jag menar det verkar som oavsett vad man gör i livet så finns det bakslag och besvikelser. Kan man verkligen älska något man inte valt själv, som livet?

Livet är Ying och Yang, allt har en motsats.

man kan alltid knulla chicks i livet! klart man älskar det

Man kan älska livet men kanske inte allt som händer i ens liv. På samma sätt som man kan älska en person utan att älska allt personen gör.

Mitt tips till dig är att ha en plan, en vision för framtiden.

Följ den och gör allt i din makt för att ta dig dit. Negativa saker som händer är irrelevanta i det långa loppet, därmed är det onödigt att vara ledsen längre än ett par timmar efter en STOR tråkig händelse.

Så lever jag, har väl downtime på ca 5 timmar i månaden, resten är jag lycklig.

Använd om du vill, klaga om du vill, mig spelar det ingen roll.

Hoppas någon finner det användbart.

Handlade inte om mig, lever ganska lycklig själv.
Frågan är djupare än så, kan man älska något som man inte valt själv, som livet. Handlar inte så enkelt om vad vi gör från dag till dag.

nvm

Förstår inte varför det skulle vara motsägelse till att älska livet bara för att det är något man fått och inte valt?

Jag gillar inte att gud på din profilbild är neger..

Anyhow till ämnet!

Ja man kan älska livet, jag har kommit på att det inte existerar problem... så jag bara älskar allting (Utom negrer och muslimer)..

Om ni försöker övertala mej till att det finns problem då är det ni som har problem

Att vara långsiktig ger en mer tillfredställelse. Gå upp i tid, gör det du ska och så kommer du nå framgång.

För mig är kärlek det som får mig att känna mig riktigt lycklig. Tror aldrig att jag varit så lycklig som nör jag var nykär.

"Desto smartare är, desto sämre mår du."

Det läste jag någonstans, och det både tror och tycker jag är sant.
Om du ser de riktiga problemen, och inte små problem "kaffemaskinen är sönder", utan "Allt liv dör ut. Varför finns jag?", så tror jag du mår sämre än personen med kaffeberoende.

Jag har träffat människor i mitt liv som fullständigt struntar i hur det faktiskt är. De oroar sig över typ, "blir det någon fest i helgen?", eller, deras tankar om vilken tjej som är snyggast.

De tänker mer på det temporära, då borde livet kännas rätt skönt tror jag. Att inte oroa sig över de större sakerna.

Detta börjar bli ett konstigt inlägg, dåliga jämförelser. Inte sovit på två dygn nu

Jag tänker mer på de stora problemen än de små.


Edit:
Jag själv tänker varken positivt eller negativt om livet. Jag lever, jag dör. Det mellan är gjort i onödan.
Allting är onödigt, vi alla försvinner. Men sedan så har jag ju min hjärna som gillar vissa saker, ogillar andra. Om jag gillar något så mår jag ju bättre, temporärt. Sedan beror det väl på omgivningen, omständigheterna. Bor jag på gatan och äter rester i papperskorgar, då mår jag inte bra. Men nu när lever "standard" livet, så mår jag väl bra, sedan med saker jag gör i mitt liv mår jag bättre utav. temportärt.

Exakt, kärlek varierar. Så "att älska livet" är en generalisering. Så mitt svar är nej man kan inte enbart älska livet, men man kan älska stunder i livet. Det finns inte en enda person tror jag som har älskat varje sekund av sitt liv.

"Jag älskar livet" verkar som en fånig fras som någon skulle kunna säga.