Behöver stöd, men vill inte tynga ner nån

Har ett bra socialt liv, är med i olika föreningar och gör en massa på fritiden och har en massa planer på framtiden. Har också bra kompisar och allt sånt, men ändå mår jag skit.

Jag är bra på att hjälpa andra, men jag kan inte hjälpa mig själv och vill inte att andra ska hjälpa mig - det blir en alldeles för tung börda att bära. Jag känner att jag inte orkar längre, jag behöver starkt stöd, men samtidigt vet jag att det inte finns någon som vill vara ett stöd för mig. Inte det stöd jag behöver.

Jag känner att jag behöver någon som kan lyssna på mig och se mig för den jag är och försöka förstå. Jag har försökt detta med mina föräldrar, men farsan ser bara det yttre (framgång) och morsan har ingen koll over huvud taget, som om jag vore 5 år gammal, lös problemet med en klubba typ. Mina föräldrar är skilda och jag uppfostrades i stort sätt av datorn då morsan bara låg på soffan och kollade på TV. 9/10 familjegrejer handlade om en påse chips och hyrfilm (2ggr/vecka, thank God att man är smal fortfarande). Varje gång jag har bett om stöd från mina föräldrar får jag det i form av pengar (pappa) eller i form av att morsan tror att jag försöker utnyttja henne.

Så länge jag inte har något starkt stöd känner jag att jag inte kan komma vidare, men samtidigt är det så stort att lägga detta på någon - och så barnsligt när man nu är 20+ och behöver typ den "mamma" man aldrig hade.

Vad fan kan man göra i en sån situation? Känner att det finns ett stort hål som bara gapar inom mig och som är på väg att svälja mig hel.

Är du i ett förhållande? Annars vore en flickvän/pojkvän kanske lösningen. Jag menar inte att du ska skaffa en partner för att du ska kunna få stöd, men då har du någon som står dig nära och som kan hjälpa och stötta dig!

Lite det som är grejen.

Hade ett förhållande i 4 år och efter det tog ett annat vid (efter ca 2 månaders total vånda) som varade till och från i 1,5 år. Under denna tid funkade allt skitbra så länge vi hörde av varandra åtminstone 1 gång/vecka (annars mådde jag skit) och nu har jag slutligen fått tid att tänka över allt igen.

Jag vet att ett förhållande hade löst mina problem, men jag vill kunna ha ett förhållande utan att känna det beroendet.

Istället för att försöka hitta någon som lyssnar på dina problem, så kan du ju försöka lösa de problem du faktiskt har, om det är möjligt såklart! Ett annat alternativ vore väl att gå till en psykolog. Då har du någon som lyssnar och reflekterar över det du säger, och det verkar ju som det är vad du är vill ha

No shit sherlock

Lite därför jag postar här men ibland när jag är nere känner jag som sagt att det fattas något stort i mitt liv. Någon som lyssnar och som jag kan känna är där för mig emotionellt.

Visst, jag skulle kunna gå till en psykolog, och denne skulle lyssna, men tror du att det skulle hjälpa? Eller funkar det när jag är där och inte sen när jag kommer hem? Tanken är att jag inte vill känna detta tomrum - och det utan att behöva fylla det med någon annan person.

Det du vill ha är alltså någon som lyssnar på dig, samtidigt som du inte vill att någon hjälper dig. Komplext problem måste jag säga...

Jo, men tänk själv...

Inte skulle du vilja ha någon som behöver dig så sjukt mycket om det inte är ditt eget barn? Kalla det biologiskt, men i vågor känner jag att jag inte haft någon riktig uppfostran och jag har aldrig riktigt kunnat anförtro mina problem till någon av mina föräldrar.

Att prata med någon annan brukar resultera i att man framstår som gnällig, eftersom det är skitsvårt att verkligen förstå någon annan människas problem - förutom (kanske) om man är en bra mamma, typ.

Hej.
Vad gäller psykolog eller inte väljer du. Det finns också nåt som jag tror skulle passa dig bättre och det är en psykoterapeut.
Jag kan garantera dig att du kommer att bli hjälpt.
Det är jättebra att du skriver här och delger ditt mående och dina tankar, funderingar. Det är många här som är villiga att lyssna och även försöka hjälpa till.

Tyvärr är det så att den hjälp du behöver inte finns här. Missförstå mig rätt, men du behöver en samtalskontakt under en period där du har möjlighet att ventilera dina bekymmer.
En person inom området psykiatri är inte bara utbildad på att lyssna utan även leda dig och visa på vägar ur ditt dåliga mående. Den hjälpen kan du inte få här. Det är ju samma sak på medicindelen. Folk frågar vad olika symtom beror på. Vi talar om vad det kan vara men den slutgiltiga bedömningen gör ju den personens behandlande läkare.

Mvh

Du behöver ju inte bli beroende av en person bara för att du delar med dig av dina problem till denne! Du säger att du har bra vänner och om det stämmer så kan du definitivt prata med dem. Jag har vänner som har kommit till mig med sina problem och jag har försökt vara till så stor hjälp som möjligt. Jag har även vänt mig till mina vänner med mina problem. Är dem dina vänner kommer dem lyssna, förstå och försöka hjälpa dig. Du blir inte gnällig för att du berättar om dina problem. Du säger ju själv att du gärna hjälper andra med deras problem, anser du att dem är gnälliga? Att få lätta på hjärtat kan hjälpa sjukt mycket! Kan du inte dela med dig av dina problem till dina vänner kanske du bör se över vilka du är vän med. Låter som dina föräldrar har gjort dig rädd för att ingen förstår dig bara för att inte dem gjord det. Utgår från att du har ett par närmre vänner, prata med dem!

hm... får ta och göra det, får se vad de säger =)

Har en jättebra tjejkompis som kanske skulle palla...


hm... förstår vad du menar. Tänker själv att en kompis kan vara ett första steg, men för att verkligen ta itu med allt behövs hjälp. Det är svårt att se hur det ska lösa sig däremot och hur lång tid det kommer ta.

Vad gäller hur lång tid det kan ta är individuellt utifrån personens problem. En del kan bli hjälpta efter ett par besök medan andra kan behöva många år för att komma vidare.

Mvh

Hm... vad tror du är bästa sättet att gå tillväga? Hur kontaktar man någon psykoterapeut, bäst att göra en allmän googling, eller?

EDIT: Har kollat upp Göteborgs Psykoterapi Institut och de verkar himla bra + studentrabatt

Vi får väl se...