Mer stöd till Kvinnojourer

MANSJOURERNA FÅR INTE STÖD FÖR SLAGNA MÄN

Avd: Aktuellt | Datum: 16 december 2010

AKTUELLT. När advokat Peter Haglund tog över som ordförande för Sveriges mansjourers riksförbund, blev han förvånad. Förbundet fick inte söka pengar för att hjälpa män som blev misshandlade av sina kvinnor – bara för att hjälpa män som slår.

– Kvinnojourerna får hundratals miljoner kronor, men vi får inte ett öre för att hjälpa män, säger han.

Pengarna delas ut av Socialstyrelsen och året innan hade Mansjourerna tagit emot 150000 kronor. Visserligen hade de då tvingats lova att använda pengarna till ett projekt om ”könsmaktsordningen”, inte för män som blir slagna.

– Men det var ju helt fel. Syftet med jourerna är främst att hjälpa män som blivit fråntagna sina barn och illa behandlade i vårdnadstvister. Men vi får alltså inte hjälpa män.

I artikeln i Kristdemokraten så uttalar sig Elis Envall, som är utredare på Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen bekräftar att mansjourer inte får statsbidrag för att hjälpa och skydda män som blir misshandlade.
– Det beror på våra lagar: lagen om kvinnofridskränkning och socialtjänstlagen där det står att vi särskilt ska beakta kvinnor och barn som utsätts för våld av närstående, säger Elis Envall, utredare på Socialstyrelsen.
Elis Envall hänvisar till att regeringen gett Socialstyrelsen direktiv om att satsa på ”mäns våld mot kvinnor samt våld i samkönade relationer”. Under förra mandatperioden avsattes nära en miljard kronor till detta ändamål.
Lesbiska kvinnor som blir slagna av sina kvinnor kan få hjälp, men inte män som blir slagna av sina kvinnor?
– Det är ett så litet problem i jämförelse med allt våld mot kvinnor.
Hur vet ni det?
– Det visar statistiken över polis¬anmälda brott och den forskning vi gått igenom.
Elis Envall på Socialstyrelsen har aldrig hört talas om de internationella studier som visar att partnervåld inte har med kön att göra.
Den mest berömda rapporten är från 2000, där professor John Archer vid University of Central Lancashire i Storbritannien gjorde en metaanalys av ett hundratal studier världen runt.

KiLLAR MISSHANDLAS AV SINA FLICKVÄNNER

UNT har pratat med Elisabeth Wahlgren Höivik, ordförande i Brottsofferjouren Norduppland (Boj), som säger att de kommer i kontakt med unga män mellan 18 och 26 år som blir misshandlade av sina flickvänner.

– Mönstret för misshandel i en nära relation är detsamma oavsett ålder och kön men vi upplever att det har gått ner i åldrarna och det är skrämmande.


Det senaste året har Boj kommit i kontakt med åtta fall i Norduppland där unga killar har utsatts för psykiska och fysiska kränkningar av sina flickvänner och de befarar att mörkertalet är stort.

Ett stort problem enligt Elizabeth Wahlgren Höivik är att unga killar är rädda för att de inte ska bli trodda när de berättar vad de varit med om, och att de dessutom inte alltid blir tagna på allvar.



Elizabeth berättar för UNT att de unga män som de kommer i kontakt med är utsatta för både fysisk och psykisk misshandel. Många av de unga männen är även känslomässigt utpressade av sina flickvänner och de unga männen tar dyra SMS-lån för att köpa saker till sina flickvänner och hamnar i en skuldfälla. Flera av de unga männen har svårigheter att sova efter att bland annat blivit väckta av slag och knivhot skriver UNT.



– Det är viktigt att synliggöra problematiken så att man kan arbeta förebyggande. Kvinnor måste våga ta i kvinnors våld mot män och självklart vice versa. Ofta kan tjejerna som misshandlar ligga på gränsen till någon form av diagnos eller må psykiskt eller socialt dåligt på annat sätt, då är det viktigt att tjejen ifråga får hjälp, men hon har inte rätt att göra livet till ett helvete för sin pojkvän.

Ursprungligen postat av
Genderbender - (Artikelcitat)

Pengarna delas ut av Socialstyrelsen och året innan hade Mansjourerna tagit emot 150000 kronor. Visserligen hade de då tvingats lova att använda pengarna till ett projekt om ”könsmaktsordningen”, inte för män som blir slagna.

Ett stort problem enligt Elizabeth Wahlgren Höivik är att unga killar är rädda för att de inte ska bli trodda när de berättar vad de varit med om, och att de dessutom inte alltid blir tagna på allvar.