Missing People Sweden (MPS) Hur seriösa är de egentligen?

Jag hittade ett inlägg på facebook som klart och tydligt visar varför MPS i dagsläget kanske inte är 100% redo att axla den roll som tex hemvärnet har/haft.


Visst, vid icke akuta sök, dvs MPS paradgren, kanske inte gör så stor skillnad med ett par dagar hit och dit när den eftersökte varit borta i månader. Men om man inte kan trolla fram organiserade skallgångar 24/7 (dvs med ledningsgrupper och material) så har myndigheterna inte så stor nytta av MPS utan får fortsätta förlita sig på Hemvärnet

Men MPS gör nytta genom att leta efter personer som polisen anser döda och därför inte söker. De anhöriga vill ha en grav.

Precis det jag sa att de var bra på. Sök efter personer som kan antas vara döda.

Men att försöka med sök som går under räddningstjänst är kanske inte så smart när man inte kan garantera hur många deltagare man lyckas skrapa ihop.

Först var det polisen som inte gjorde tillräckligt, och nu när MPS blivit kända så är deras insatser inte tillräckligt intensiva och vipps står några virrpannor och bryter på nån kolonistuga..

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.1161640-inga-pengar-till-missing-people

Beatrice Ask besökte organisationen.
Verkar vara stort fokus på pengarna...

Det borde det vara, iaf från politikernas sida. Här har de ett gäng som gör både polisens och försvarsmaktens jobb GRATIS.

Det enda smolket i bägaren är ju att de, så att säga, inte är 100% kvalitetssäkrade ännu, men vad gör det när man slipper betala ut dag/tim-penning till hemvärnssoldater.

De har vid ett tillfälle konfronterats med en brottsling. Där kan bristande kvalitetssäkring bli till livsfara.

Det gör inget bara den försvunne hittas. Fråga alla hysteriska facebookkärringar, många tycker så, att ändamålet helgar medlen. Att någon kan komma till skada tycks inte bekymra.

Det är ju bara kolla lite på vad det är för personer som kommenterar på deras facebooksida (vissa av dem vill säga) En stjärna i "Jimmy-tråden" där har minst 5 olika facebook-konton som hon sitter och one-liner spammar från. Tydligen har hon varit ute och letat på egen hand.. skulle mycket väl kunna vara hon som fantiserade ihop storyn om killen som simmade ryggsim....



Det skall vara så jävla bråttom med... Många verkar tro att man genom att söka ute i skogen kan rädda livet på någon som varit borta i över 2 veckor i nov/dec, senast sedd utan jacka

Om du går in på sidan för SSRS styrelse: http://www.sjoraddning.se/om-oss/styrelse/

Så ser du att där sitter diverse högdjur med åtskilliga miljoner (och miljarder) på kontot:


Ordförande
Johan Widerberg, 1994 Direktör Handelsbanken, Göteborg
Vice ordförande
Olof Stenhammar, 1996 Ordförande Ratos, Värmdö
Leif Johansson, 2011 Ordförande Ericsson, Kungsbacka

Styrelseledamöter:

Jonas Kleberg, 2001 Ordförande Walleniusrederierna AB, Stockholm
Robert Aschberg,1998 TV-producent, Stockholm
Peter Hjörne, 2012 Vice Ordförande Stampen, Göteborg
Rolf Abdon, 2006 Abdon Finax, Helsingborg


Hedersledamöter
Märta Collin Fru, Göteborg
Margareta Wallenius-Kleberg Styrelseledamot Walleniusrederierna AB, Ekerö

Inte så förvånande att de inte tar ut något arvode. Att jämföra det med MPS som består av "vanliga" svenskar är inte särskilt rättvist.

De arbetar sannolikt heltid och har styrelseuppdraget som bisyssla. Det kan alla ha.

Hej rhdf

Självklart gör vi allt vi kan för att hjälpa till direkt när det inkommer ett försvinnande där vi fortfarande bedömer att vi kan rädda liv. Det innebär att en ledningsgrupp kan starta igång ett sök inom ett par timmar, men då med halva styrkan på plats. Detta fungerar eftersom det är under dagtid och på kort varsel kommer betydligt mycket mindre människor.
I dagsläget är vi dock en betydligt bättre resurs att räkna med när vi kan göra våra sökinsatser under helgerna och organisera stora sök på 200-300 personer under 4-5 timmar för att söka av närområdena.

Ibland får man vissa risker. Det finns en anledning till varför vi idag har kommit så långt i vårt samarbete med Rikspolisstyrelsen samt Polis i respektive län.
Större delen av våra sök kommer ske där man inte misstänker något brott.
Ett vilset barn, en bärplockare eller en dement person.

Söket efter 9-åriga Anna var väldigt speciellt. Ett barn som varit gömd hos gärningsmannen i nästan 20 timmar, och som helt plötsligt lämnar hemmet för att bege sig iväg med flickan, trots pågående sökinsatser i området. Det lär väl inte direkt höra till vanligheterna i våra sök framöver.
Man kan inte heller utesluta att våra insatser förhindrade ett grövre brott med tanke på att GM vek av på en väg som går upp mot skogen, innan patrullen hinner ikapp dom.