Att känna villkorslös kärlek till bara en person är, om man ska tolka det bokstavligt, motsägelsefullt. För att det är just den personen är ju i sig ett villkor.
Implicit i personbegreppet finns ju någon form av identitet som är konstant över tiden. "Den här personen som jag träffar idag är SAMMA person som den jag träffade igår".
Då måste man ju fråga sig vad man menar med "samma" i det här sammanhanget.
Ett sätt att definiera samma på, som jag är ett fan av, är att man delar upp tiden i ett antal diskreta steg, tex sekunder, och säger att ett objekt är samma objekt som ett objekt den förra sekunden, om det befinner sig på ungefär samma plats och har ungefär samma makroskopiska egenskaper. Sedan kan man genom att säga att om objekt A vid tid t är samma som objekt B vid tid t-1 och objekt B är samma som objekt C vid tid t-2 så är objekt A och objekt C samma. Man definierar alltså identitet genom att det ska finnas en någorlunda kontinuerlig bana i tiden från det ena till det andra.
Det finns förstås andra sätt att göra detta på också.
Oavsett så kommer man få villkor från den metod man väljer för att definiera identitet, i detta fall: Jag älskar dig för att du inte förändrats så snabbt.
Detta är ju kanske lite löjligt, men jag tycker ändå att det kan vara värt att poängtera, och hoppas ni fick ut något av det.
