Mängdbrott - Åklagarna de stora bovarna?

Läste precis att Aftonbladet ämnar göra en granskning av polisen. Själv börjar jag bli ganska trött på att man hela tiden beskyller problemen på polisen så fort det gäller brottslighet.

Jag misstänker att det stora problemet ligger nån annanstans, nämligen hos åklagarna.

Min poäng är följande:

Jag vet att polisen griper tjuvar och banditer på löpande band. Somliga kan gripas upp mot 70 gånger innan de får något som helst straff. I Sverige har vi nått som heter recidivfara alltså risk för fortsatt brottslighet. Just denna recidivfara är enligt lag ett skäl att anhålla och häkta folk.

Men enligt vad jag erfar så används inte denna grund särskilt ofta vilket medför att polisen blir tvungna att släppa bovarna lika fort som de kom in vilket möjliggör för dem att fortsätta sina kriminella aktiviteter. Som lök på laxen så får de dessutom rabatt av åklagarna då de tillslut ska åtalas. De åtalas nämligen för endast en bråkdel av brotten.

Alltså, vad hjälper det att polisen griper bovar på löpande band om ändå åklagarna släpper dem lika fort.

Är det inte dags att åklagarna granskas istället för polisen som vi sett granskas till leda?

Hade du läst på lite hade du märkt att det är i just polisens arbete det brister. Sen är givetvis inte åklagarna felfria dom heller, men det är inte där det stora problemet ligger.
Det är bara en bråkdel av alla brottslingar som för det första grips. Att sedan bevisen är så knappa så att åtal inte kan väckas är inte åklagarnas fel.
Jag försöker inte skydda åklagarna på något sätt. Jag är bara jävligt trött på att jag betalar pengar för en verksamhet (polisen) som inte fungerar. Jag känner mig inte säker i mitt egna land. Det är ju pinsamt.

Mja, som jag förstår det så behöver inte polisens arbete vara bristfälligt jämt. Jag hörde på tv att åklagarna inte åtalar även fast banditen i fråga erkänt och brottet bevisat.

Sedan kan man inte begära att polisen ska lösa exakt alla brott. Jag menar, om någon t.ex. slår sönder ett fönster en natt och inga vittnen ser denne och inga spår finns kvar på platsen, hur löser man ett sånt brott menar jag..

Men, det jag menar är att de gånger polisen väl griper en bandit så måste det bli riktiga konsekvenser. Alltså att denne låses in och inte kastas ut lika fort. Särskilt om det gäller bovar som redan gjort 8 likadana brott den senaste tiden. Alla vet ju att han/hon kommer att fortsätta så varför inte sätta stopp för brottsturnén.

Givetvis finns det brister hos polisen, men jag tror att åklagarna är de som kan åstadkomma störts förändring på kortast tid.

"Hört på TV." Man måste vara källkritisk emot svensk PK-media.
Sen är det inte så alla gånger att bara för någon erkänt ett brott kan man inte döma denne för brottet. Någon form av bevis måste ofta ligga till grund för erkännandet också.

Det är 300 000~ brott i Sverige varje år som inte går att lösa. Det säger statistiken. Men i och med att 1 200 000~ brott inte löstes förra året är det uppenbarligen någonting som är fel. Detta kan inte åklagarna göra så mycket åt. Det är polisens jobb att samla bevis och binda gärningsman med brott(et/en).

Här har heller inte åklagarna allt för mycket att säga till om. Det är Regeringen som har satt upp lagar och ramar för hur saker och ting ska bedömas.

Jag kanske begränsade mig lite när jag skrev åklagarna. Det jag borde skrivit var rättskedjan efter att det passerat polisen.

Hur som helst. Jag tror att det är viktigare att vi ökar möjligheten att låsa in bovarna än att polisen löser fler brott. Jag har fått berättat för mig av en polis att det är relativt få människor som står för den absoluta majoriteten av de s.k. mängdbrotten. Denne polis tyckte att det var oerhört frustrerande att de släpptes så fort de greps. Dessa personer kan vara ute och utföra upp emot 100 brott innan de åtalas och då kan det hända att de endast åtalas för ett 10-tal. Resten avskrivs trotts att det handlar om brott som är erkända OCH bevisningen fullgod.

Detta kan jag tycka låter helt uppåt väggarna. Man kan ju undra hur många brott som denne person gjort som polisen inte fått fast honom för. Han borde ju åtminstone få straff för de brott han har åkt fast för. Eller tänker jag fel?

Det jag efterlyser från åklagare (och övriga inblandade) är en tuffare tillämpning av just recidivfara alltså att man kan anhålla och häkta för denna företeelse i större grad än vad man gör nu.

Jag tror att mängdbrotten skulle minska markant och det tycker jag är viktigare än att mängdbrotten är många men fler uppklaras.

Jag och en kollega grep en biltjuv på bar gärning före ett år sedan.
Händelse:

1.Får larm om ett pågående bilinbrott, kommer fram men tjuven har precis lämnat i en annan bil (oklart vilken) Får ett mycket bra signalement på gärningsmannen.
2. 2 timmar senare får vi samtal om en bil som ser stulen ut, åker dit, visst är den stulen. Genomför en brottsplatsundersökning (fingeravtryck + DNA).
3. Lämnar platsen och möter en bil som verkar intressant. Föraren, narkotikapåverkad och kör en nystulen bil. Glassplitter i jackfickan från bilen som han nu kör och stämmer klockrent in på signalementet från punkt 1.

Mannen grips, men släpps av åklagare efter förhör. Förklaringen mannen gav var att han ville få tag på en bil för att åka och hälsa på tjejen och att bilen (punkt 2) gått sönder och att han då var tvungen att få tag på en annan.

2 veckor senare får jag feedback, då är det den misstänkts DNA och fingeravtryck som vi säkrat i bilen (punkt 2.)

Mannen får åtalsunderlåtelse för dessa brott. Kan säga att frustrationen var ganska påtaglig ett tag.

Som polis har man inte alltid koll på hur ocgh varför vissa kommer undan, trots bra bevisning. Men det är som TS skriver, många kan gripas och rapporteras hur många gånger som helst, utan att något händer. I övrigt kan jag tillägga att många med mig upplever en frustration över en form av tröghet som råder inom rättsväsendet och enligt min uppfattning beror på dålig organisationsförmåga inom rättsmyndigheterna.

Kan också ifrågasätta hur mycket kraft medborgarna vill att polisen (med begränsade resurser) skall lägga på att utreda brott som t.ex en cykel som blivit stulen någon gång under tiden 24 okt - 16 april utan ett enda känt vittne... Eller den ringa misshandeln där två fulla tonåringar bråkat och den ena hävdar att motparten är skyldig. Medan antagonisten tycker precis tvärtom och till det varsitt kraftigt berusat vittne som inte berättar något som alls liknar övriga inblandades versioner...

Ditt inlägg stämmer väl överens med den bild jag fått av rättsväsendet. Polisen griper, men sedan händer i princip inget och boven släpps.

Jag tror vi alla läst granskningar av polisen mer än en gång. Men när granskades åklagare, domstol och resten av rättsväsendet med samma frenesi och påhittighet? Inte ofta skulle jag vilja påstå.

Det kan ju inte vara meningen att polisen ska stå ensamma i kampen mot vardagsbrottsligheten? Åklagare och domstol och inte minst regeringen/riksdagen måste bidra med ändamålsenliga åtgärder!

Ditt sista stycke tycker jag är intressant. Ja, hur i hela friden ska ni kunna utreda sådana saker? Kan tänka mig att det kommer in tusentals heltokiga anmälningar varje år som kommer att klassas som "olösta brott" trotts att det bara är trams.

I mitt exempel så blev det ju ett uppklarat brott, men straffet uteblev, även om åtalsunderlåtelse är en form av "straff"...
Jag kan välkomna en ordentlig genomlysning av polisen, om den bara har en vettig inriktning och inte strävar efter att smutskasta enskilda poliser. Det finns mycket att önska vad det gäller dagens polisorganisation. Fler poliser ute, effektivare avrapportering, snabbare handläggningstider på utredningar.Ett önskemål är dessutom möjlighet till brottsprovokation etc...

Ett program som belyser ämnet och problemet.

http://svtplay.se/v/2709821/uppdrag_...p103536,1,f,-1

Endast i Sverige tjänar du på att begå fler brott samt att upprepad brottslighet i mångt och mycket inte leder till ett skärpt straff.

https://www.di.se/ledare/mangdbrotte...ns-akilleshal/

Detta är ett uppenbart tecken på ett strukturfel inom hela organisationen. Frågan är varför polisen inte är intresserade att utreda brott där det finns en uppenbar misstänkt person att börja med. Det här problemet har funnits hur länge som helst och bevisligen finns det inga incitament för rättsväsendet att klara upp mängdbrott, vilket är helt absurt.