Vad har Fredrik Reinfeldt för psykiatrisk diagnos?

Här i klippet nedan kan vi se en man som ger intryck av att vara vid sina sinnes fulla bruk. Samtidigt tror jag han är en blandning mellan en sociopat och en psykopat. Hans liv kretsar kring att påvekar och vinna förtroende. Det här intresset kan rent av vara för starkt, det är min hypotes.

Klippet:
http://www.youtube.com/watch?v=PjXl5oAk1sY

Han kan potentiellt vara en maktmissbrukare som ett resultat av en empatistörningen. Empatistörningar visar sig ibland genom maktbehov och oförmåga att se egna personliga brister. En sådan störning leder ofta till att objektet(Reinfeldt) projicerar sitt självhat mot sin omgivning . Reinfeld kanske rent av hatar sig själv och projicerar hatet på sin omgivning? Det finns andra klipp där intrycket är mera patologisk, någon får gärna länka.

Syftet är här att reda ut om karln är galen och vad som händelsevis är fel. Här diskutera vi hejvilt och jag hoppas att tråden tar kreativa vändningar. Underhållningen kan börja!

Jag ser en väldigt pålitlig och välutbildad politiker i sina bästa år... ser inte några av de tecken du beskriver i filmen... hur ska vi starta diskussionen? Länkade du fel film?

Han är väll oerhört intellegent, samt brinner för sitt parti.

Javisst. Fyra år på posten, intelligent.Menar du på allvar det du skriver? i Sverige krävs ingen intelligens för att arbeta inom politik. Det har Reinfeldt och sahjlin bevisat.

Må så vara, men exkontroll så har han iallafall fått hjärnan att växa.

Du må tycka vad du vill om Reinfeldt, men intelligent är han nog och folklig är något som krävs av en politiker, speciellt om man är partiledare för det största partiet.



Varför är det så viktigt för folk att hela tiden försöka finna en psykiatrisk diagnos hos en människa som man av olika anledningar inte tycker om, det förändrar väl ingenting? Han är inte som DU vill, och därav ska vi försöka stämpla han med någon form av diagnos så vi som inte är som honom kanske kan finna en tröst eller förklaring? Psykiatrin är den värsta läran som finns enligt min mening, då en fullkomligt frisk människa kan stämplas av någon form av diagnos bara för han urskiljer sig från normen, det är faktiskt så att även människor som fungerar enligt normen har olika defekter som personen som urskiljer sig från normen inte har, alltså är psykiatrin en lära som är sinnessjuk och djupt farlig.

Du ser, till exempel en person med någon form av bokstavsdiagnos (ett personlighets drag som urskiljer sig från normen) ska börja gå på starka mediciner av den enkla anledning att han inte fungerar som de flesta gör, och därav svårare att passa in inom ramen av detta samhälle, men om vi hade sätt det på ett klarare sätt så är han endast annorlunda och inte sjuk som psykiatri professorerna försöker hävda. Det är fruktansvärt frustrerande, eller det måste vara frustrerande för en person som blivit stämplad som sjuk i ung ålder och därav på grund av den stämpeln inte längre sedd som en människa längre, personen i fråga blir alltså av humaniserad och allt han säger blir liksom irrelevant och de drar slutsatsen att hans tankar liksom beror på hans diagnos osv osv.

Man kan ju faktiskt vara en hantlangare för överklassen utan att vara psykiskt sjuk.

Lite empatitnedsättningar ger enbart pluspoäng i dessa kretsar.

Det skulle vara intressant att höra om dina observationer, vill du berätta mera?

Det är väl bara att snacka med lite "brats" så blir detta uppenbart...

Det är knappast så att det kryllar med empatiska och varmt medmänskliga högerväljare/högerpolitiker som verkligen kan relatera med folk som på olika grunder har det svårt i livet.

Gäller väl åt båda hållen skulle ja tro, inte finner ja att vänster människor eller snarare den lägre samhällsklassen bryr sig särskilt om brats så att säga. De kan inte relatera sig med varandra av anledning att de lever så avsides.

Nej, men det handlar ju om synen på dem som har de svårt. Att man kan relatera till svaghet.

Och då menar jag inte i på något "dela ut bröd i slummen"-paternalistisk sätt.

Jag tänker mig kort och gott att samhällspyramiden ser ut ungefär så här:

Bakom kulisserna står de tvättäkta psykopaterna. De har inget behov av bekräftelse från den stora massan och därför är de att beteckna som anti-sociala snarare än narcissistiska. De har verkligen inget behov av att synas utan blir istället exalterade av att ha kontroll över omvärlden. Med största sannolikhet har de en mycket skruvad världsbild, vilket de gör allt för att projicera utåt till den stora naiva massan. I en teaterföreställning skulle de ta rollen som regissören som njuter av att se andra kämpa för att leva upp till deras tolkning av manuskriptet.

På scenen finner vi sedan Narcissisterna. De ser sig själva som universums härskare och blir därför blinda för att detta är deras stora svaghet i och med att man lätt kan kontrollera dem genom att göda deras ego. De vet mycket väl om att de dolda krafterna bakom deras framgångar när som helst kan detronisera dem och gör därför sällan något för att uppröra dem. De är fullständigt blinda för att saker som att Shakespeares verk är mer värda än någon enskild teaterföreställning. Han saknar med andra ord förmågan att tänka långsiktigt.

I publiken finner vi sedan de som så att säga köpt biljetterna och är fullständigt fängslade av föreställningen. De hyllar föreställningen utifrån vad de med deras begränsade sinnen kan se. De ser inte den bakomliggande planen, manuset. Allt de ser är kulisser och noga planerade och inövade rörelser och repliker. Många av dem drömmer själva om att en gång själva få stå där på scenen då det är vad de definierar som framgång.

För att göra bilden komplett och tidsenlig kan vi även föreställa oss att hela teatern är på väg att rasa samman. Utanför teatern finner vi då dels de som inte hade råd att köpa biljetten men av hela sitt hjärta längtar efter denna ljuva underhållning för att slippa den grymma verkligheten där ute. Vi finner också de som vägrat köpa biljetten eftersom de är medvetna om att byggarbetarna fuskade med grunden när byggnaden uppfördes. En del av dem visslar och inväntar det oundvikliga. Andra försöker kasta in stenar med fastsnörade lappar för att varna flocken därinne om den kommande faran. Jag tror ni fattar grejen nu.


Så tillbaks till Reinfeldt då. Nog måste man anse att han, för att ändå vara statsminister, har hållit en ganska låg profil? Visst syns och hyllas väl till exempel Anders Borg mycket mer? Borg kanske man kan anse vara Reinfeldts säkerhetslina, den som får avgå om något går fel? Nu har jag nog inget svar på din fråga eftersom jag betraktar skådespelet med föga intresse här utanför teatern, men detta är den modell jag utgår ifrån.

OT: Modellen jag använder anses jag syns rätt tydligt framför allt inom Socialdemokraterna. Där väljs huvudskådisen så himla tydligt bakom stängda dörrar och hyllas direkt av publiken som nästa stora sensation. Just det faktum att alla vapen som stod till förfogande riktades mot Juholt får mig nästan att tro att han faktiskt hade någorlunda potential att förändra Status Quo men jag kan givetvis ha fel.