Väldigt rädd.. (ångest.. rädd att jag har blodkärlsdemens)

Hej mina vänner.

jag har under en tid mått väldigt dåligt.. låt mig ta det hela från början.

Jag är en kille strax över 20 som började må dåligt hösten 2010, Lite bakgrund innan jag började må dåligt; jag hade nyligen avslutat en utbildning på två år.. jag hade mest gått hemma under hela sommaren, när jag var ensam hemma i lägenheten under någon vecka var jag rädd för vad grannarna skulle tycka när jag gick ut och handla då jag var lite överviktig, så jag sket i att gå ut helt enkelt.. någon månad senare så blev jag orolig för lite andra saker, men jag fick också ont i bröstet vid ett par tillfällen när jag hade varit vaken hela nätterna och spelat data.

Hursomhelst så började det riktiga helvetet när hösten kom, jag skulle börja på en skola som jag aldrig ville börja på.. det blev så att jag gick dit, men snabbt gick jag hem igen.. sen blev det så att man bara satt hemma typ..

första "attacken" hösten 2010: Jag hade suttit uppe o spelat hela natten och när jag skulle lägga mig i sängen och sova kände jag hur jag inte kunde andas.. det var som en klump i halsen.. jag gick ut tog lite luft och var jävligt orolig.. jag kunde sova ett par timmar senare och när jag vakna var det borta.

efter detta kände jag mig lite tomare än vanligt.. jag kunde sitta framför datorn och helt plötsligt känna mig helt jävla tom.. som om jag behövde någon att prata med.. då gick jag alltid till min bror eller mor och sen var det lite bättre.

andra attacken skedde några veckor senare, jag hade varit vaken länge och skulle sova tre timmar , när jag vakna kände jag mig seg.. jag cyklade ändå iväg.. när jag kom hem sen några timmar senare så satte jag mig ner och käkade framför datorn.. då blev jag helt tom/yr.. jag la mig ner och somnade, hela den helgen mådde jag skit.. jag trodde jag skulle dö, gick knappt upp ur sängen. åt knappt något den helgen, mådde verkligen skit.. på söndagen sen då jag knappt hade sovit något så fick jag i mig en macka vid 9 på morgonen och kände mig genast mycket bättre.. Det höll i sig i ett par dagar.. sen börja jag må skit igen.. kände mig hängig/trött/tom, framförallt tom i huvudet.. alltså lite svimningskänsla.

efter detta gick jag till vårdcentralen och lämnade blodprov m.m.. allt var normalt.
Doktorn sa att jag skulle sitta mindre vid datorn.

Jaja för att hoppa från hösten 2010 tills nu så har jag mått skit nästan varje dag, ibland har jag mått lite bättre.. men aldrig riktigt perfekt.. aldrig att jag varit fri från oro någon dag.. Känner mig så tom i huvudet.. verkligen inga tankar :S.

Ibland har jag lite svårt att få fram ord, inte så ofta men kanske någon gång per dag.. att man tvekar lite / är lite nervös.


Hur som helst.. det som hör till saken är att jag är överviktig, jag lever inte så sunt.. och jag har misstänkt att jag haft diabetes i ett par år..

nu börjar jag tro att jag drabbats av blodkärlsdemens, jag menar jag är ständigt tom i huvudet.. och det har blivit lite vanligare att jag glömmer ord. Minnet har jag inte haft något problem med, ibland kanske jag försökt testat minnet och försöker komma ihåg vad jag åt igår, om jag inte minns det direkt kan jag bli lite rädd..


Jag är trött på att må så här iaf och jag ska ta mig till vårdcentralen igen, men tänk så säger dom att jag har fått blodkärlsdemens vid 23 års ålder.. herregud då är mitt liv över ju om jag nu haft diabetes ett tag så är väl det TYVÄRR Inte omöjligt? Nej alltså.. jag vill tro att detta bara är ångest men när man är orolig på natten vet man inte riktigt, kanske kan ni lugna mig? Jag ska iaf ta mig till doktorn snart.. och då kan jag uppdatera tråden om ni vill.

Först av allt, diabetes, oavsett typ ett eller två, är inget man misstänker att man har, utan något man mycket tydligt märker att man har. Är du kissnödig hela tiden? Är du törstig hela tiden? Är du extremt trött hela tiden?

Nummer två, din oro över blodkärlsdemens, eller vaskulär demens som det heter, skall såklart tas på allvar. Däremot bör du ha klart för dig att vaskulär demens i de allra allra flesta fall förekommer i samband med sjukdomen Alzheimers, alternativt i kombination med en stroke. Du är alldeles för ung för att drabbas av Alzheimers och för ung för en stroke med för den delen.

Om du är överviktig redan vid 23 års ålder har du alla möjligheter att komma till rätta med problemet innan din övervikt hinner orsaka skador på din kropp, både invärtes och utvärtes.

Ut och spring!

Panikångest, ångest och depression. Ta kontakt med VC. Börja träna, ät rätt och sluta sitta vid datorn så mycket. Ta hand om dig helt enkelt, umgås med vänner etc.

Du är faktiskt för ung för att ha drabbats av blodkärlsdemens. Det finns såklart med all säkerhet undantagsfall, men det är fortfarande ingenting du troligtvis inte behöver oroa dig för. Men kolla upp det med vårdcentralen för att kunna lugna dig.

I övrigt låter det som om de flesta av dina problem är psykiska. Depression, panikångest (vanligt med andningsbesvär och tryck över bröstet) och vardagsångest låter det som om du lider av.

Låter som klassisk ångest, paniksyndrom osv osv osv. Du har inte diabetes och inte någon form av demens. Är 100% säker på det. Kontakta en läkare om du är orolig över att ha en farlig sjukdom men jag slår vad om att din läkare kommer se nollställd ut.
Sitt mindre framför datorn, ät hälsosamt och rör på dig. Lös korsord och annat som kan träna hjärnan lite.

När man är orolig och stressad så hamnar man i nån slags bubbla. Man kan få sämre minne, man är inte lika uppmärksam. Man tappar ord, säger fel saker och det ger självfallet en oro när man kommer på sig själv. Har själv haft det problemet i flera år men sedan jag började med psykoterapi och mediciner samt mycket läsning, styrketräning, skrivande och korsord så har minnet blivit bättre och jag fått mer ro i kroppen.

Alla symtom som du upplever. Fysiska som psykiska hör till ångesten. Hjärnan spelar en ett spratt och det är sjukt obehagligt.

Jag har även arbetat inom demensvården och du visar absolut inga tecken på att du har en demenssjukdom. Inte ens ett förstadium till det!

Jag tror du oroar dig för mer än vad du har själ till. Du har nog en depression och jag skulle gå till en vårdcentral och berätta om min situation, det är en början. Många av dina symptom kan stämma in på tex sömnbrist vilket inte är helt ovanligt om man tillbringar för mycket tid vid datorn.

Ok för när jag läste symtomerna så var följande med

"nedstämdhet, ängslan och oro "

men sen är det ju så att oavsett vad man läser om för sjukdom så är det ju nästan alltid någon symtom man stämmer in på hehe.

Tror också jag bara är orolig, och som någon nämnde i tråden så har jag ju alla chanser att ändra min livstid och leva sundare, jag håller på med ett schema med nyttigare mat just nu som jag ska försöka följa.

Som det skrivits tidigare få ordning på ditt liv. Vad gör du om dagarna utom att sitta vid datorn? utbildning? jobb? vänner? aktiviteter? då menar jag inte att raida i wow är en aktivitet jag menar ut i skogen & fotografera eller dylikt.

Jag upplever att kropp & själ(psyke kalla det vad du vill) mår bra av rutiner. Sov på natten, upp på morgonen ut på promenad, ät riktig mat, spara skräpmaten till helgen eller högtider. Umgås med mer människor, skaffa dig nya hobbys. Träna ger väldigt mycket, prova gym eller konditionsträning eller varför inte både och. Jag själv har haft en period där jag satt framför datorn, träna inget, åt dålig mat och mådde kasst. Försök inte ändra på ditt liv på en minut utan ta en dag i taget, känn att du lever varje dag.

Jag gör inte så mycket om dagarna, ibland jobbar jag. När jag är lite pigg så umgås jag med vänner (sällan tyvärr..), övriga aktiviteter är det ont om. Hur som helst tänkte jag lägga upp ett schema där jag ska göra några saker varje dag stegvis för att känna mig mer levande.