2012-02-29, 18:24
#1
Hej!
Mitt namn förblir dolt, men jag skriver till er för att få hjälp.
Bakgrund: Jag är en man i dryga tjugoårs-åldern. Jag bodde i Göteborg fram tills det jag påbörjade gymnasiet, vilket jag gick i Skåne län. Efter väl genomförda studier stannade jag kvar i Skåne och intresserade mig för vidare studier vid universitet. År 2009 föll jag i en djup depression, och året därpå blev jag inlagd på slutenvård vid en allmänpsykiatrisk avdelning under en period av drygt ett halvår. Av flera utredningar som gjordes upptäcktes att jag scorade över "cut off"-gränsen för antisocial personlighetsstörning, det spekulerades kring om jag hade borderline och psykossjukdom. Med Cipralex och Seroquel ordinerat blev jag utskriven.
Under vistelsen på den allmänpsykiatriska avdelningen (vilken hade föregåtts av en självmordsincident) började jag känna mordiska tankar mot en äldre dam, som påpekat att jag var snygg och att jag, då jag talade, fick henne att "knoppa" (Gud vet vad det ordet betyder). Jag har tidigare haft perioder då jag spottat efter tjejer i min ålder, just för att de inte vet vad som är riktigt bra för dem. (Men det har jag slutat med idag.) Så sex har alltid varit ett svårt ämne för mig, alltsedan min mor våldtog mig som åttaårigt barn. Jag köpte en svart fällkniv på Naturkompaniet och gick till damens patientrum, men förmådde mig inte döda henne. Hon hade psalmboken uppslagen och hon sjöng Pärleporten då jag kom in. Vi umgicks bra efter det.
Ett år senare blev jag återigen inlagd, nu för att jag var såpass övertygad om att jag skulle döda ett random valt barn att jag klättrat upp i en fyrtio meter hög telefonmast för att därifrån hoppa ned till en säker död. Jag klättrade ned för att ge psykiatrin "en sista chans" - om jag ändå skulle dö för det här ovetande barnets skull. Den här gången blev jag inlagd på slutenpsykos i knappt ett år, med Cipralex och Trilafon. Väl där konverterades min vårdform till LPT med motiveringen att jag eventuellt var paranoid schizofren och att jag faktiskt skulle kunna avliva det här barnet. Jag avslutade medicineringen men blev inlagd efter ett par veckor, vilket jag fortfarande är.
Problemformulering: Jag tror, på fullaste allvar, att jag inom en tvåveckors period kommer att ha haft ihjäl ett barn på ett dagis jag gått förbi på den ort jag nu befinner mig. Det är delvis därför jag är inlagd. Min motivering är att en dag få leva på institution, antingen på fängelse eller genom den rättspsykiatriska vården. Den önskan inom mig är såpass stark, att jag redan nu köpt två knivar och nästintill varje dag tar en runda förbi dagiset, i hopp om att lära mig deras schema. Min tanke är att det vore såpass mycket enklare att utföra avlivningen utomhus, då det bara är att klättra över ett staket och där inte är någon dörr som behöver forceras.
Jag har talat högljutt om detta, både med läkare, polis och vårdpersonal, men de tillåter mig trots detta att vistas på en öppen avdelning. Ingen tar mig på allvar, och jag avskyr att bli missförstådd.
Hjälp! Om två veckor kommer jag att genomföra detta. Finns det en möjlighet till att få straff för förberedelse till mord enkom, och hur går jag isåfall bäst tillväga?
Mitt namn förblir dolt, men jag skriver till er för att få hjälp.
Bakgrund: Jag är en man i dryga tjugoårs-åldern. Jag bodde i Göteborg fram tills det jag påbörjade gymnasiet, vilket jag gick i Skåne län. Efter väl genomförda studier stannade jag kvar i Skåne och intresserade mig för vidare studier vid universitet. År 2009 föll jag i en djup depression, och året därpå blev jag inlagd på slutenvård vid en allmänpsykiatrisk avdelning under en period av drygt ett halvår. Av flera utredningar som gjordes upptäcktes att jag scorade över "cut off"-gränsen för antisocial personlighetsstörning, det spekulerades kring om jag hade borderline och psykossjukdom. Med Cipralex och Seroquel ordinerat blev jag utskriven.
Under vistelsen på den allmänpsykiatriska avdelningen (vilken hade föregåtts av en självmordsincident) började jag känna mordiska tankar mot en äldre dam, som påpekat att jag var snygg och att jag, då jag talade, fick henne att "knoppa" (Gud vet vad det ordet betyder). Jag har tidigare haft perioder då jag spottat efter tjejer i min ålder, just för att de inte vet vad som är riktigt bra för dem. (Men det har jag slutat med idag.) Så sex har alltid varit ett svårt ämne för mig, alltsedan min mor våldtog mig som åttaårigt barn. Jag köpte en svart fällkniv på Naturkompaniet och gick till damens patientrum, men förmådde mig inte döda henne. Hon hade psalmboken uppslagen och hon sjöng Pärleporten då jag kom in. Vi umgicks bra efter det.
Ett år senare blev jag återigen inlagd, nu för att jag var såpass övertygad om att jag skulle döda ett random valt barn att jag klättrat upp i en fyrtio meter hög telefonmast för att därifrån hoppa ned till en säker död. Jag klättrade ned för att ge psykiatrin "en sista chans" - om jag ändå skulle dö för det här ovetande barnets skull. Den här gången blev jag inlagd på slutenpsykos i knappt ett år, med Cipralex och Trilafon. Väl där konverterades min vårdform till LPT med motiveringen att jag eventuellt var paranoid schizofren och att jag faktiskt skulle kunna avliva det här barnet. Jag avslutade medicineringen men blev inlagd efter ett par veckor, vilket jag fortfarande är.
Problemformulering: Jag tror, på fullaste allvar, att jag inom en tvåveckors period kommer att ha haft ihjäl ett barn på ett dagis jag gått förbi på den ort jag nu befinner mig. Det är delvis därför jag är inlagd. Min motivering är att en dag få leva på institution, antingen på fängelse eller genom den rättspsykiatriska vården. Den önskan inom mig är såpass stark, att jag redan nu köpt två knivar och nästintill varje dag tar en runda förbi dagiset, i hopp om att lära mig deras schema. Min tanke är att det vore såpass mycket enklare att utföra avlivningen utomhus, då det bara är att klättra över ett staket och där inte är någon dörr som behöver forceras.
Jag har talat högljutt om detta, både med läkare, polis och vårdpersonal, men de tillåter mig trots detta att vistas på en öppen avdelning. Ingen tar mig på allvar, och jag avskyr att bli missförstådd.
Hjälp! Om två veckor kommer jag att genomföra detta. Finns det en möjlighet till att få straff för förberedelse till mord enkom, och hur går jag isåfall bäst tillväga?