Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2012-02-29, 18:24
  #1
Medlem
Hej!

Mitt namn förblir dolt, men jag skriver till er för att få hjälp.

Bakgrund: Jag är en man i dryga tjugoårs-åldern. Jag bodde i Göteborg fram tills det jag påbörjade gymnasiet, vilket jag gick i Skåne län. Efter väl genomförda studier stannade jag kvar i Skåne och intresserade mig för vidare studier vid universitet. År 2009 föll jag i en djup depression, och året därpå blev jag inlagd på slutenvård vid en allmänpsykiatrisk avdelning under en period av drygt ett halvår. Av flera utredningar som gjordes upptäcktes att jag scorade över "cut off"-gränsen för antisocial personlighetsstörning, det spekulerades kring om jag hade borderline och psykossjukdom. Med Cipralex och Seroquel ordinerat blev jag utskriven.

Under vistelsen på den allmänpsykiatriska avdelningen (vilken hade föregåtts av en självmordsincident) började jag känna mordiska tankar mot en äldre dam, som påpekat att jag var snygg och att jag, då jag talade, fick henne att "knoppa" (Gud vet vad det ordet betyder). Jag har tidigare haft perioder då jag spottat efter tjejer i min ålder, just för att de inte vet vad som är riktigt bra för dem. (Men det har jag slutat med idag.) Så sex har alltid varit ett svårt ämne för mig, alltsedan min mor våldtog mig som åttaårigt barn. Jag köpte en svart fällkniv på Naturkompaniet och gick till damens patientrum, men förmådde mig inte döda henne. Hon hade psalmboken uppslagen och hon sjöng Pärleporten då jag kom in. Vi umgicks bra efter det.

Ett år senare blev jag återigen inlagd, nu för att jag var såpass övertygad om att jag skulle döda ett random valt barn att jag klättrat upp i en fyrtio meter hög telefonmast för att därifrån hoppa ned till en säker död. Jag klättrade ned för att ge psykiatrin "en sista chans" - om jag ändå skulle dö för det här ovetande barnets skull. Den här gången blev jag inlagd på slutenpsykos i knappt ett år, med Cipralex och Trilafon. Väl där konverterades min vårdform till LPT med motiveringen att jag eventuellt var paranoid schizofren och att jag faktiskt skulle kunna avliva det här barnet. Jag avslutade medicineringen men blev inlagd efter ett par veckor, vilket jag fortfarande är.

Problemformulering: Jag tror, på fullaste allvar, att jag inom en tvåveckors period kommer att ha haft ihjäl ett barn på ett dagis jag gått förbi på den ort jag nu befinner mig. Det är delvis därför jag är inlagd. Min motivering är att en dag få leva på institution, antingen på fängelse eller genom den rättspsykiatriska vården. Den önskan inom mig är såpass stark, att jag redan nu köpt två knivar och nästintill varje dag tar en runda förbi dagiset, i hopp om att lära mig deras schema. Min tanke är att det vore såpass mycket enklare att utföra avlivningen utomhus, då det bara är att klättra över ett staket och där inte är någon dörr som behöver forceras.

Jag har talat högljutt om detta, både med läkare, polis och vårdpersonal, men de tillåter mig trots detta att vistas på en öppen avdelning. Ingen tar mig på allvar, och jag avskyr att bli missförstådd.

Hjälp! Om två veckor kommer jag att genomföra detta. Finns det en möjlighet till att få straff för förberedelse till mord enkom, och hur går jag isåfall bäst tillväga?
2012-02-29, 18:28
  #2
Medlem
Xiztecs avatar
Begå självmord.

Nu kanske det låter jävligt hemskt och tråkigt, men om du på fullaste allvar känner att du kommer skada någon som inte gjort sig förtjänt utav det så anser jag att du bör ta ditt liv så snabbt som möjligt.

Ingen bör pågrund utav din hemska uppväxt behöva lida för att du ska få leva lite bättre på något vis. Så överväg mina ord, även om det låter hemskt så gör du samhället en tjänst.

Vill du diskutera eventuellt självmord så får du gärna PMa mig.
2012-02-29, 18:39
  #3
Medlem
Det verkar bli många som anser att självmord är bästa utvägen. Och visst, det har jag ju också filosoferat kring, men nu har jag bestämt mig till den graden att jag ska till fängelse, alternativt rättspsykiatrin. Då är min fråga om hur jag bäst kan göra, för att få straffet förberedelse till mord.
2012-02-29, 18:42
  #4
Medlem
Danro80s avatar
Om ditt mål är att hamna i fängelse så gör något som inte skadar någon annan, smuggla ett stort parti knark och åk fast eller nåt.

Planerar du att mörda ett barn (och även genomför det) så hoppas jag innerligt att det finns ett helvete och en plats för dig där.
2012-02-29, 18:47
  #5
Medlem
Geblods avatar
Citat:
Ursprungligen postat av VNBS
Det verkar bli många som anser att självmord är bästa utvägen. Och visst, det har jag ju också filosoferat kring, men nu har jag bestämt mig till den graden att jag ska till fängelse, alternativt rättspsykiatrin. Då är min fråga om hur jag bäst kan göra, för att få straffet förberedelse till mord.


Du kan ju börja med att skriva ut ditt namn, vart du håller hus och vad du planerat att göra.
Sen sätter du upp massa papper på väggarna med schemat för dagis, och ringer polisen och säger att du kommer mörda ett barn och lägger ner luren men låter samtalet vara på.

De borde dyka upp snart, och med hjälp av alla papper du satt upp, knivarna och den här tråden kommer du troligtvis sättas dit.
2012-02-29, 18:48
  #6
Medlem
Xiztecs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av VNBS
Det verkar bli många som anser att självmord är bästa utvägen. Och visst, det har jag ju också filosoferat kring, men nu har jag bestämt mig till den graden att jag ska till fängelse, alternativt rättspsykiatrin. Då är min fråga om hur jag bäst kan göra, för att få straffet förberedelse till mord.

Som nämndes ovan så finns det andra vägar att gå utifall du vill hamna i fängelse. Tillexempelvis en stor mängd droger skulle kunna få dig ett par fina år - desto mer desto bättre. Givetvis kommer det bli en kostnad men det hoppas jag att du kan få att funktionera.

Jag hoppas iallafall att du prioriterar människoliv före dina pengar.
2012-02-29, 18:55
  #7
Medlem
Miiiiias avatar
Citat:
Ursprungligen postat av VNBS
nu har jag bestämt mig till den graden att jag ska till fängelse, alternativt rättspsykiatrin.

Varför vill du i fängelse? Rättspsykiatrisk vård kan jag till viss del förstå, eftersom det kanske ställs högre krav på behandlingen där, men du skriver att du skulle kunna tänka dig fängelse också. Varför?

Om du vill i finkan så finns det "bättre" sätt att hamna där än att mörda ett barn.
__________________
Senast redigerad av Miiiiia 2012-02-29 kl. 18:57.
2012-02-29, 19:13
  #8
Medlem
Nido6s avatar
Gå till en psykolog och berätta om dina sinnessjuka påhitt, få honom/henne att se över din medicinering, om du nu har en sådan. Du verkar i ärlighetens namn inte ha alla indianer i kanoten och således är du fan inte tillräknelig.

Du fattar väl för helvete att du inte kan gå runt och skada människor för ditt egna höga nöjes skull?

Du är väl förresten medveten om att om du har en historik inom psykiatrin så är det ganska lätt att lägga in dig själv? Du kan tillockmed bli tvångsinlaggd även om du skriver in dig frivilligt. Att sitta på kåken lär knappast göra dig fräshare rent psykisk efter ett par år om du nu redan har såhär pass grava problem. Med tanke på vad psykiskt friska interner anser att deras voltor har resulterat i för personlig utvecklig så kanske det är dags att tänka om för din del.

Om du nu inte vill ta rådet att bara avsluta ditt liv på stubben. Vilket skulle vara det mest försvarbara ur en etisk och samhällsekonomisk synpunk...
__________________
Senast redigerad av Nido6 2012-02-29 kl. 19:19.
2012-02-29, 19:23
  #9
Medlem
Bazinga90s avatar
Någon av följande kanske skulle funka

1. Gå till en psykolog och berätta om dina tankar.

2. Ring polisen och säg att du har en bomb på dig, då kommer du nog få ett tillfälle att förklara dig.

3. I värsta fall kan du väl gå in på närmaste butik och stjäla allt som du kan komma över och sedan se till att bli ertappad?
2012-02-29, 20:08
  #10
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av VNBS
Hej!

Mitt namn förblir dolt, men jag skriver till er för att få hjälp.

Bakgrund: Jag är en man i dryga tjugoårs-åldern. Jag bodde i Göteborg fram tills det jag påbörjade gymnasiet, vilket jag gick i Skåne län. Efter väl genomförda studier stannade jag kvar i Skåne och intresserade mig för vidare studier vid universitet. År 2009 föll jag i en djup depression, och året därpå blev jag inlagd på slutenvård vid en allmänpsykiatrisk avdelning under en period av drygt ett halvår. Av flera utredningar som gjordes upptäcktes att jag scorade över "cut off"-gränsen för antisocial personlighetsstörning, det spekulerades kring om jag hade borderline och psykossjukdom. Med Cipralex och Seroquel ordinerat blev jag utskriven.

Under vistelsen på den allmänpsykiatriska avdelningen (vilken hade föregåtts av en självmordsincident) började jag känna mordiska tankar mot en äldre dam, som påpekat att jag var snygg och att jag, då jag talade, fick henne att "knoppa" (Gud vet vad det ordet betyder). Jag har tidigare haft perioder då jag spottat efter tjejer i min ålder, just för att de inte vet vad som är riktigt bra för dem. (Men det har jag slutat med idag.) Så sex har alltid varit ett svårt ämne för mig, alltsedan min mor våldtog mig som åttaårigt barn. Jag köpte en svart fällkniv på Naturkompaniet och gick till damens patientrum, men förmådde mig inte döda henne. Hon hade psalmboken uppslagen och hon sjöng Pärleporten då jag kom in. Vi umgicks bra efter det.

Ett år senare blev jag återigen inlagd, nu för att jag var såpass övertygad om att jag skulle döda ett random valt barn att jag klättrat upp i en fyrtio meter hög telefonmast för att därifrån hoppa ned till en säker död. Jag klättrade ned för att ge psykiatrin "en sista chans" - om jag ändå skulle dö för det här ovetande barnets skull. Den här gången blev jag inlagd på slutenpsykos i knappt ett år, med Cipralex och Trilafon. Väl där konverterades min vårdform till LPT med motiveringen att jag eventuellt var paranoid schizofren och att jag faktiskt skulle kunna avliva det här barnet. Jag avslutade medicineringen men blev inlagd efter ett par veckor, vilket jag fortfarande är.

Problemformulering: Jag tror, på fullaste allvar, att jag inom en tvåveckors period kommer att ha haft ihjäl ett barn på ett dagis jag gått förbi på den ort jag nu befinner mig. Det är delvis därför jag är inlagd. Min motivering är att en dag få leva på institution, antingen på fängelse eller genom den rättspsykiatriska vården. Den önskan inom mig är såpass stark, att jag redan nu köpt två knivar och nästintill varje dag tar en runda förbi dagiset, i hopp om att lära mig deras schema. Min tanke är att det vore såpass mycket enklare att utföra avlivningen utomhus, då det bara är att klättra över ett staket och där inte är någon dörr som behöver forceras.

Jag har talat högljutt om detta, både med läkare, polis och vårdpersonal, men de tillåter mig trots detta att vistas på en öppen avdelning. Ingen tar mig på allvar, och jag avskyr att bli missförstådd.

Hjälp! Om två veckor kommer jag att genomföra detta. Finns det en möjlighet till att få straff för förberedelse till mord enkom, och hur går jag isåfall bäst tillväga?

Om du inte trollar så säg det du sagt här till din familj, vänskapskrets, skola, arbete, sociala myndigheter, polis etc. och gör allt för att hindra att det sker eller som någon annan sa ta ditt eget liv om detta är den enda vägen ut.
2012-02-29, 20:11
  #11
Medlem
Mavvelitos avatar
Man ska inte döda någon, det finns tillräckligt med idioter ute på gatan. För en dagbok där du i detalj planerar ett mord, hur du ska komma undan och vart det ska ske. Då åker du för förberedelser för mord. Vill du annars åka in som ett psykfall så kan du göra något som inte skadar andra, bränna ned ett tomt hus, se till att det är verkligen tomt först. Stå sedan utanför och titta på medans du mumlar någon vers ifrån bibeln.

Det finns ofantliga sätt att bli omhändertagen på lång tid utan att skada andra. Så lägg ned de tankarna. Finns ingen som helst anledning till att ett liv ska släckas för att gynna dina vilsna tankar.
2012-02-29, 20:24
  #12
Medlem
För att besvara några frågor..

Jag kommer att begå mordet, det är ingen tvekan om saken längre. Jag har förlikat mig med det. Det jag däremot undrade var om jag blev tagen av polis innan nästa vecka, om jag isåfall skulle hamna i fängelse.

Jag vet inte riktigt vart jag helst vill hamna, i fängelse eller på rättspsykiatrisk klinik. Det är inte så mycket att fundera kring, tänker jag. Det blir som det blir, och någon försvarare kommer jag inte att samarbeta med, just eftersom detta är mitt syfte.

Barn dör hela tiden.
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback