Aftonbladet: "Vd:s årslön = industriarbetarens livstidslön" (monsterlöner)

För att må bättre så brukar jag tänka såhär:

En industri-VD må ha mycket pengar, men hans liv börjar inte förrän han är pensionär (om han ens kommer dit). (jag skriver HAN, men det kan lika gärna vara HON - vägrar skriva HEN). Han är i tjänst 24 timmar om dygnet, och kan liksom inte bara åka ut och fiska efter jobbet.

Han lider stora samvetskval för att han inte hinner träffa sin familj. Hans barn växer upp utan honom, och om han får en enda önskan om att göra om något i livet så hade det varit att spendera mer tid med barnen.

Han är ofta bortrest och kan sällan ha sex med sin fru. I de fall han måste ha sex så är han otrogen, och det mår han inte bra av.

Han är inte omtyckt av någon, och hans enda "kompisar" är hans chefskollegor (som ratar honom när hans uppdrag är över). Kanske känner han också att han är överbetald, att hans förmåner vida överstiger hans kompetens - och han är livrädd att bubblan ska spricka, därför har han som enda mål här i livet att kunna tjäna ÄNNU MER. Hela tiden. Mer.

När man summerar hans liv, så är jag tämligen säker på att han inte varit lyckligare än en industriarbetare...

Så tänker jag ibland...

Nu var det inte mig du svarade men.. Är du verkligen moderator här? Jeeez.. Har insett att såna som du äger det här forumet och ber därför att få tacka för mig här. Ta er vidriga översittarstil o kör upp i stolgången. Hej.

Synd att du inte har gått i skolan och kan bli VD, dela in texten i stycken så den går att läsa.

I Sverige har alla möjlighet att bli VD (se Carl-Henric Svanberg). Inside job har inte mycket med VD-löner i Sverige att göra så ser inte hur den är relevant här.

En VD har offrat så mycket mer av sin fritid än* vilken vanlig arbetare som helst.

Slutsats: Se tillbaks på era liv, vad gjorde ni fel och hjälp era barn att göra rätt, med tanke på att ni verkar vara så avundsjuka...

Tänk själv du kuklöse! En VD av den kalibern är värd mer än 400 wt's på golvet.
Dessa VD:er har runt 6-10 års samlad utbildning m 10+ års erfarenhet av ledning o verksamhetsstyrning, klart fan dem ska ha sjukt mkt mer betalt. Det är ett mer krävande jobb som tillika är viktigare.
Om företaget vill ha dessa personer så får dem betala tillräckligt för att locka över dem och det är vad dem förtjänar med sin kompetens. Personer av den kalibern växer inte på träd medans en vanlig industriarbetare hittar du i varje hus på landsbygden. Förstår du skillnaden?
eller
Du kanske hellre vill att vi har samma lön vad vi än jobbar med? Då rekommenderarjag att du emigrerar till kuba

Nu har det gått för långt!

Är ni nöjda alla ni som röstade på Alliansen?

Jag anser att en VD-årslön max bör ligga på säg 1,5 industriarbetarårslöner.

Håller ni med om att lönegapet har blivit för stort under Alliansen? Att det måste regleras med höjda skatter eller på annat sätt?

Att den lilla människan kommit i kläm pga den orättvisa politiken?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14447540.ab

Skulle aldrig vilja att mina barn gav upp en stor del av sin frihet för monetära intressen.
Enligt mig så äcklar hela hierarkisystemet som existerar på varenda arbetsplats.
Och det är inte avundsjuka då jag är högre upp än de flesta.

Det är äckliga, cyniska människor ju högre upp man kommer.
Det är inte något påhitt, detta har jag noterat under en lång tid.

De har svårt för empati, grundläggande medmänsklighet och förståelse.
Resultat och pengar är vad som sannerligen motiverar dem.

~Flashborn

Nej, jag håller absolut inte med. Om en styrelse vill betala en viss lön för att de anser att en person är så pass viktig för företaget och vill ha denna kvar tycker jag de skall vara fria att göra det. Hade behovet av industriarbetare varit högre hade deras löner också stigit. Hört talas som tillgång och efterfrågan?

För att må bättre så brukar jag tänka såhär:

En industri-VD må ha mycket pengar, men hans liv börjar inte förrän han är pensionär (om han ens kommer dit). (jag skriver HAN, men det kan lika gärna vara HON - vägrar skriva HEN). Han är i tjänst 24 timmar om dygnet, och kan liksom inte bara åka ut och fiska efter jobbet.

Han lider stora samvetskval för att han inte hinner träffa sin familj. Hans barn växer upp utan honom, och om han får en enda önskan om att göra om något i livet så hade det varit att spendera mer tid med barnen.

Han är ofta bortrest och kan sällan ha sex med sin fru. I de fall han måste ha sex så är han otrogen, och det mår han inte bra av.

Han är inte omtyckt av någon, och hans enda "kompisar" är hans chefskollegor (som ratar honom när hans uppdrag är över). Kanske känner han också att han är överbetald, att hans förmåner vida överstiger hans kompetens - och han är livrädd att bubblan ska spricka, därför har han som enda mål här i livet att kunna tjäna ÄNNU MER. Hela tiden. Mer.

När man summerar hans liv, så är jag tämligen säker på att han inte varit lyckligare än en industriarbetare...

Så tänker jag ibland...