Citat:
Ursprungligen postat av fnuske
Pengar i sig är ju bara en förlängning av människans behov av att äga, här omvandlat till ett mer centralt begrepp istället för byteshandel där man ofta väger in egna värderingar om sakers värde vilket kan lätt blossa upp i konflikter då som bekant det finns något som kallas stolthet för sitt eget arbete. Man kan dock påstå att utan pengar finns det inte nog med motivation att utvecklas i den grad som finns i ett modernt samhälle med så mycket mediala intryck eftersom det är mycket enklare att fokusera människans arbete om detta arbete har ett mer fysiskt greppbart mål än stora ideér om nya upptäckter. Det vill säga pengar och vad som kan köpas för dessa. Människan behöver den moroten för att prestera utanför självöverlevnadens ramar i min mening. Ett samhälle som enbart fungerar på självöverlevandsnivå är ett samhälle som inte utvecklas. Och ett samhälle som inte utvecklas har bara en väg att gå.
Sen kan det vara en väldigt deprimerande tanke att dag ut och dag in slita för ett par papperslappar vars värde i slutändan påverkas mer av vad en lönnfet oljemiljonär i Texas väljer att spendera på än du själv.
klokt sagt. men det här med pengar som morot och krav på förändring och utveckling ställer jag mig emot. det är en cynisk och trist bild av verkligheten. vi har sett gång på gång, att de uthålligaste folken har varit de som hittat en balans där utvecklingen inte är det viktigaste. Alla stormakter har kollapsat under historiens lopp, och deras fall blev deras glupskhet. det är korthus som byggs upp och faller med jämna mellanrum, men inget som består.
Idag är dock hela samhället uppbyggt kring utvecklingsprocesser där man inte har nutiden i fokus, utan morgondagen. vi SKA bli bättre, det KOMMER att ske en utredning etc.
är all förändring bra?
för mig känns samhället lite som ett lokomotiv på ett räls där man lägger spåret samtidigt som man kör tåget. det finns ingen tanke, tåget ska fara fram, till varje pris.