Några frågor ang. filosofi (medeltiden)

Jag har en skoluppgift jag måste lösa och det är en del frågor jag har lite svårt med.

"På vilket sätt är uttrycket ”Den mörka medeltiden” korrekt, och på vilket sätt ger uttrycket en lite felaktig bild?

De medeltida filosoferna grubblade över frågan: Går det att förena tro och vetande?
Augustinus sägs ibland har kristnat Platon, medan Thomas av Aquino sägs ha kristnat Aristoteles. Kan du utveckla det påståendet?

Hur tycker du personligen att de här försöken att förena tro och vetande känns?"

Hjälp uppskattas väldigt. Ber på mina knän.

Finns en tråd där du kan be om läxhjälp i historia, nämligen: https://www.flashback.org/t1782565

Angående "den mörka medeltiden" så är det ett uttryck som uppstod i och med renässansen i ett försök att smutskasta den tidigare medeltiden genom att överdriva konsekvenserna av Romarrikets fall. Självklart drabbades det europeiska samhället starkt utav en sådan förlust av geografisk centralisering etc, men inte så mycket som man ofta får för sig. Sedan är det även värt att poängtera att begreppet är extremt eurocentriskt då den behandlar en tid av tillfällig europeisk tillbakagång såsom någonting allrådande, vilket onekligen ger en felaktig bild av resten av världen.

Nu är det iofs inte historia jag vill ha hjälp med utan filosofi.

Och tack (så jättemycket!!) för svaret på min första fråga!

Måste säga alla frågorna bortsett från möjligen den sista mycket väl platsar in under historia. Du har ju inte mycket att förlora på att fråga i den tråden.

Detta kan du fan Googla fram... men kortfattat.

Augustinus utvecklar Platons tankar från "Staten", men menar att det inte kan finnas någon stat på jorden - den "ultimata" staten finns hos "Civitas dei"...

Gamle de Aquino läste, och forskade, i Aristoteles och utvecklade dennes tankar om "den orörde röraren" till att bli ett av Aquinos fem gudsbevis...

Betänk dock polemiken mellan "tro" och "förnuft" och kyrkans hegemonitet.