Normativa mångkulturen

Inleder lite lätt med att detta är då ett ämne jag hade tänkt nu att skriva min B-uppsats om (finner jag det så intressant kanske jag utökar med min C också)

Det jag tänkte ta upp då är den relativt nystartade diskussionen kring den normativa mångkulturen (skiljt från den deskriptiva där man egentligen bara menar hur många kulturer bor i ett samhälle) Den normativa mångkulturen handlar om hur den enskilda människans rättigheter åsidosätts för grupper av människor (religionen, kulturer)

Kommer från Per Bauhn och Dilsa Demirbag-Stens bok "Till Frihetens Försvar - En kritik av den normativa multikulturalismen"

Några exempel skulle kunna vara, skall t.ex om en muslimsk kvinna som kommer in på akuten och vill ha sin mödomshinna tillbakasatt, hur skall detta behandlas?

Tornbjörn Tännsjö tar diskussionen vidare i sin artikel från Politisk Filosofisk Tidskrift (http://www.bokforlagetthales.se/politiskfilosofi/) "Hedersmoral - Ett problem i samhället"

För att inleda diskussionen så kommer jag med lite personliga åsikter (även om jag fortfarande är i början av skrivandet så jag har inte hunnit satt mig in i ämnen till 100%)

Jag kan tänka mig, att det faktiskt är så att sveriges politik bedrivs lite mer åt att tillgodose grupper av människors behov, snarare än den enskilda människan vilket gör att friktion i samhället uppstår. Vilket kanske grundar det enorma uppsving som främlingfientliga partier såsom Sverigedemokraterna har haft de senaste åren.

Så nu har ni lite läsning, och lite frågor att sätta er in i så kan ni kommer med lite shysst input och era personliga åsikter kring ämnet!

p.s. Jag har absolut inga rasistiska åsikter, jag är inte sverigedemokrat eller något av det slaget.

Peace

Inte min del av forumet men.....
Har funderat över vart denna expliosion av främlingsfientlighet beror på, låg konjuktur samt brist på tryg familj och värderingar är mina förslag.
Håller med om att lagarna kör över indeviden lite, är inte alla brott hat brott?

Övergripande blir frågan: Vad är rättvisa. Beroende på svaret kan man nog argumentera både för och emot rådande förhållanden.
Tännsjö har ju inga problem med positiv särbehandling så länge som det kan visas att detta minskar det totala lidandet.
Måste läsa Per Baun, innan jag kan säga något om den normativa multikulti boken.
För mig med en liberal strävan mot minimalstaten, moraliskt baserad närmast i NAP (non-initiation of force) blir all form av institutionaliserad särbehandling i mina ögon tillämpad orättvisa.
Exempel:
Religionsfriheten som särbehandlar vissa trosuppfattningar, nämligen de som på kontingenta grunder fått statusen av religiös tro. För att få till en rättvis behandling av trosinriktningar borde således religionsfriheten avskaffas till förmån för en allmän trosfrihet.
På samma sätt ser jag all form av kulturell uppdelning och särbehandling. Alla kulturmönster skall ges samma status i samhället. Om du vill gå klädd i turban, fes, nikab eller t-tröja med hakkors är verkligen ingen fråga för staten. Det samma gäller ditt val av bostadsort eller bostadstandard; utbildning, arbete etc.
Det staten däremot skall bevaka är din rätt till eget fritt val. Ingen skall ha rätt att utnyttja din relativa svaget i syfte att förslava dig.

Det finns ju ingen nödvändig motsättning mellan individers och gruppers rättigheter. Multikulturalismens självbild handlar om att tillgodose människors rättigheter att tillhöra grupper (tillhöra en religiös tradition etc.), vilket också förutsätter gruppens fortsatta existens. Här kan det uppstå konflikter, men konflikterna står inte uppenbart mellan individ och grupp. För en traditionalistiskt sinnad muslim, t.ex., kan en långt gången individualism upplevas som ett tvång att anpassa sig till majoritetssamhällets normer, alltså ett annat typ av gruppbaserat tvång. Den västerländska individualismen har historiskt handlat inte bara, eller ens övervägande, om att ge individer rättigheter -- utan först och främst om att göra människor till individer, det vill säga att lösgöra dem från sina traditionella sammanhang och anpassa dem till en individualistisk livsföring. Detta är inte ett självklart sätt att leva för människor och för någon som socialiserats in i en mer kollektivistisk kultur kan det upplevas som ett hot mot de egna normerna och den egna identiteten.

Så därmed inte sagt att normativ mångkulturalism är något bra, men att säga att det handlar om gruppers rättigheter framför individers är en förenkling at best.

Ja multikulturalism är en neo-nationalism. Man vill ha flera nationer inom samma stat. Som i habsburgska Österrike-Ungern, Spanien-baskien-katalonien, Sovjet, Ottomanväldet, Britannien-Nordirland, Tjeckien-Slovakien, Jugoslavien, Indien-Pakistan, de flesta afrikanska länder, etc. Givetvis har vi gedigen historisk erfarenhet, en fast grund, att tro att detta är en god idé.

Inga problem kommer uppstå när myriader av olika gruppers nybildade positiva rättigheter inom tidigare frihetstörstande stater krockar med varandra.

Nej ingen neo-nationalism.
Från Wicki:
Här står kulturen i centrum, medan dina exempel ställde nationen i centrum.
Visst blir det mångkulturella samhället ett träsk, speciellt för vän av ordning. Men det blir, i ett fritt och öppet samhälle, också oerhört växtkraftigt. USA som främsta ock äldsta exempel.

Det är mitt omdöme gällandes neo-nationalism, inte någon annan snubbe som bidragit till en wikipedia-artikel. Multikulturalism är en form av identitetspolitik, och även om den täcker mer än bara strikt nationer (såsom HBT, religion, etc), är den av den anledningen en mutation av nationalism. Det är samma önskan av ett folk att erkänna sig som ett sådant och skydda och utveckla denna. Givetvis bildar detta politiska enheter, det följer av identitetspolitiken, men när man tidigare ville ha en stat för varje nation vill man nu ha en myriad av nybildade "skennationer" inom samma stat. Det är inte upplösandet av identiteter, det är nybildandet och förstärkandet av dem samt kravet om positiva rättigheter. För västerländskt idégods har den en vital essens gemensam med nationalism i förhållande till liberalism eller marxism.

Vad gäller U.S.A. går de efter ras snarare än de etniciteter deras invandrade förfäder hade. Du är vit, svart, brun, eller gul. Men U.S.A. är inte multikulturalistiskt. Snarare drivs U.S.A. av en typisk västerländsk liberalism där grupper inte ska ha positiva rättigheter, även om U.S.A. numera också är påverkad av multikulturalismen. Dessvärre dock har detta land inte levt i ett paradis vad gäller rasrelationer. Multikulturalism är inte detsamma som mångkultur, det förra är ett tankegods det senare en faktisk situation. Men det förra kan mycket väl vara bränslet bakom det senare. För europeiska immigranter gav man tvärtom i väsentlig mening upp sin förra nation för en ny under en ny liberal flagga samt en kristendom. Man levde under tankar uppkomna ur västerlandet och har därför en andlig förbindelse till den samma. Därför förmåddes det ett bildande av vita amerikaner. Multikulturalism är nya tankar, U.S.A. har inte historiskt drivits av en sådan agenda.

Cameron, Merkel, Sarkozy. Har förklarat multikulturalism inte mäktigt nog att hantera det mångkulturella problemet i deras länder. Det innebär säkert att den faktiska mångkulturalismen ses som ett problem i behov av andra lösningar. Nu sitter vi där under den havererade utopin återigen.

Här råder begreppsoklarhet. Om man som du skiljer på mångkultur och mångkulturalism, som beskrivande eller strävande mot olika mål, så kan man, beroende av dessa mål, hävda lite av varje. Men frågan är om det finns ett rimligt mått av konsensus bakom dina begreppsdefinitioner.

Det är inte alls oklart. Jag använder "mångkultur" för att beskriva ett sakförhållande. Jag använder "multikulturalism" för ett tankegods gällande identitetspolitik som uppstod på 1900-talet.

I filosofi etablerar man definitioner utefter dess nytta för utredandet. Ordboksdefinitioner är mindre intressant. Nu har jag etablerat en viktig distinktion i vår diskussion som inte är främmande vilket gör tanken klarare, så, snarare än att det skulle vara ett problem är det problemlösande.

Wittgenstein har yttrat sig om omöjligheten av ett privatspråk. Det är väl något åt de hållet jag tänker mig när jag tar upp konsensus. Även om din beskrivning är klar så blir den ju falsk om alla andra utgår från en annan definition.
Din distinktion blir knappast klarare av hänvisning till Postmoderna "buzzwords" som identitetspolitik.

Jaha så du har läst Wittgenstein på eftermiddagen, och fumlar fram lite.

Poängen med en definition här är att vi ger dess mening. Vi kan byta ut vänstra sidan mot vad som helst nu (så "mångkultur" blir "spedfink" och "multikulturalism" blir "gedfink".) Jag använder "spedfink" för att beskriva ett sakförhållande. Jag använder "gedfink" för ett tankegods gällande identitetspolitik som uppstod på 1900-talet. Så nu vi kan skippa vad som finns på vänstra sidan helt och fokusera på högra. Kan du då se att det är en viktig distinktion jag ger dig? Och vilket problem ger den här distinktionen oss? Snarare gör den att vi tänker klarare.

Identitetspolitik, om kort, att erkänna, skydda och utveckla identiteter. I fallet multikulturalism också sanktionerade positiva rättigheter främst för minoritetsgrupper inom stater.

Att du har invändningar mot detta blir ju lite löjligt och lustigt. Att det skulle vara någon slags kraftfull kritik mot inlägg 7... Det verkar mer som att du vill att saker och ting ska vara kontroversiellt av någon anledning.

När man väljer att ingå dialog med en människa tilldelar man denne en viss status.
Sen finns det figurer som inte bör tilldelas denna status, deras svada nedgraderar man till monolog.

.................................................. ...........