2012-02-23, 21:50
#1
Tibia, ja ni kommer alla ihåg, om ni inte gör det så tycker jag lite synd om er.
Tibia hade något som jag inte ännu inte sett i andra spel.
Nämligen en enormt levande värld, som man hade stora möjligheter att påverka.
För att förstå tibia, så måste man förstå att det aldrig var grafiken det handlade om. Nej det handlade om friheten. I tibia, mer än i något annat spel, fick man friheten att skapa en stark identitet.
Och ni som aldrig satte er in i tibia undrar säkert; men hur kan ett spel bestående av "fula" pixlar, inget ljud, och inte ens synliga rustningar på gubbarna åstadkomma detta. Jag ska förklara vad som var så genialiskt med tibia.
Server storleken.
Antal personer som spelade aktivt på en server varierade mellan 700 - 1500 personer.
Detta är den perfekta storleken. Det är stort nog för att vara "stort", men det är samtidigt inte större än att alla kommer känna igen dig när du spelat där i några månader.
Forumen.
Forumet för ens server var väldigt lättåtkomlig. Alla läste forumet. Hela världen visste direkt om det utropats ett krig. Det utkämpades även verbala krig på forumet som ibland övergick till riktiga dueller i spelet. Kan du tänka dig ett spel där forumet står för 30-40% procent av spelkänslan? Då snackar vi ett socialt spel.
Identitet.
Det är svårt att förklara.
Men i tibia var rykte allt. Mer än något annat. Ens ord och handlingar var det viktigaste. Vem ens kompisar var, var det viktigaste. Vad man hade för backup planer, vad man skickade för spioner, hur man hanterade eventuella brytningar med andra var det viktigaste.
För i tibia kunde man få makt mer än i något annat spel. Med rätt kontakter kunde du man göra vad som helst.
Tänk dig en kille som älskade sin tibiagubbe, som hade lagt ner tusentals timmar på den. Med rätt kontakter kunde du fullkomligt stänga ner den gubben. Sätta bevakning utanför hans hus 24/7 så han aldrig skulle kunna lämna.
Om du betedde dig som en tyrann, så kunde du räkna med att det skulle bildas utbrytargrupper, revolutioner och guerilla krig. Dem du kände (även fast dem kanske inte var inblandade) rök också med.
Och all denna dramatik på en så liten yta; 700-1500 personer. Tillräckligt stor för att det skulle kännas som hela din värld, men samtidigt tillräckligt liten för att du skulle bli del av denna, slag du slogs på, beslut du fattade kom att gå till historien. DEN KÄNSLAN FICK MAN.
Så varför överlevde då inte tibia om det var ett så bra spel? 3 anledningar.
1. Levelingen - Oerhört långtråkigt nötande, som man fick lägga mycket tid på. Dock så tror jag att detta var nödvändigt eftersom att det blev mer verkligt. Allt blod, allt svett och alla tårar stod på spel när det utkämpades krig. För när man dog förlorade man 10-20 (läs 100) timmars hjärndött nötande, och det var förstås förödande.
2. Grafiken - Även fast vi som växte upp med spelet faktiskt gillade och kom att acceptera grafiken, kanske den inte var så lockade för så många. Tänk bara om de visste vad de gick miste om.
3. CipSoft - Personligen tyckte jag Cipsoft fattade några riktigt tvivelaktiga beslut
CipSoft raderade tibiagubbar som brutit mot regler (ofta den väldigt löjliga sharing reglen). Man såg legender försvinna och permanent raderas ur systemet. Inte ens en gravsten fanns kvar. Det måste ha jobbat någon med otrolig städmani på CipSoft. Dem raderade även inaktiva gubbar och gamla forumtrådar. Där upphörde känslan av kontinuitet i spelet. Dem tog inte vara på den otroligt rika historia som varje server erbjöd. Dem sköt sig själva i graven på det sättet.
Nej det finns inget spel som skapar en så realistisk känsla som tibia. Det finns inget annat spel där man lämnar ett så stort avtryck. Människor är sociala varelser med sociala samhällsstrukturer, tibia lät detta ske fritt, inuti i ett spel. Det fanns inte horde och alliance, det var alla mot alla. Man utforskade inte ett område, man ägde alla hus där och om någon obehörig gick in ens "hood" så dog dem.
Tibia hade något som jag inte ännu inte sett i andra spel.
Nämligen en enormt levande värld, som man hade stora möjligheter att påverka.
För att förstå tibia, så måste man förstå att det aldrig var grafiken det handlade om. Nej det handlade om friheten. I tibia, mer än i något annat spel, fick man friheten att skapa en stark identitet.
Och ni som aldrig satte er in i tibia undrar säkert; men hur kan ett spel bestående av "fula" pixlar, inget ljud, och inte ens synliga rustningar på gubbarna åstadkomma detta. Jag ska förklara vad som var så genialiskt med tibia.
Server storleken.
Antal personer som spelade aktivt på en server varierade mellan 700 - 1500 personer.
Detta är den perfekta storleken. Det är stort nog för att vara "stort", men det är samtidigt inte större än att alla kommer känna igen dig när du spelat där i några månader.
Forumen.
Forumet för ens server var väldigt lättåtkomlig. Alla läste forumet. Hela världen visste direkt om det utropats ett krig. Det utkämpades även verbala krig på forumet som ibland övergick till riktiga dueller i spelet. Kan du tänka dig ett spel där forumet står för 30-40% procent av spelkänslan? Då snackar vi ett socialt spel.
Identitet.
Det är svårt att förklara.
Men i tibia var rykte allt. Mer än något annat. Ens ord och handlingar var det viktigaste. Vem ens kompisar var, var det viktigaste. Vad man hade för backup planer, vad man skickade för spioner, hur man hanterade eventuella brytningar med andra var det viktigaste.
För i tibia kunde man få makt mer än i något annat spel. Med rätt kontakter kunde du man göra vad som helst.
Tänk dig en kille som älskade sin tibiagubbe, som hade lagt ner tusentals timmar på den. Med rätt kontakter kunde du fullkomligt stänga ner den gubben. Sätta bevakning utanför hans hus 24/7 så han aldrig skulle kunna lämna.
Om du betedde dig som en tyrann, så kunde du räkna med att det skulle bildas utbrytargrupper, revolutioner och guerilla krig. Dem du kände (även fast dem kanske inte var inblandade) rök också med.
Och all denna dramatik på en så liten yta; 700-1500 personer. Tillräckligt stor för att det skulle kännas som hela din värld, men samtidigt tillräckligt liten för att du skulle bli del av denna, slag du slogs på, beslut du fattade kom att gå till historien. DEN KÄNSLAN FICK MAN.
Så varför överlevde då inte tibia om det var ett så bra spel? 3 anledningar.
1. Levelingen - Oerhört långtråkigt nötande, som man fick lägga mycket tid på. Dock så tror jag att detta var nödvändigt eftersom att det blev mer verkligt. Allt blod, allt svett och alla tårar stod på spel när det utkämpades krig. För när man dog förlorade man 10-20 (läs 100) timmars hjärndött nötande, och det var förstås förödande.
2. Grafiken - Även fast vi som växte upp med spelet faktiskt gillade och kom att acceptera grafiken, kanske den inte var så lockade för så många. Tänk bara om de visste vad de gick miste om.
3. CipSoft - Personligen tyckte jag Cipsoft fattade några riktigt tvivelaktiga beslut
CipSoft raderade tibiagubbar som brutit mot regler (ofta den väldigt löjliga sharing reglen). Man såg legender försvinna och permanent raderas ur systemet. Inte ens en gravsten fanns kvar. Det måste ha jobbat någon med otrolig städmani på CipSoft. Dem raderade även inaktiva gubbar och gamla forumtrådar. Där upphörde känslan av kontinuitet i spelet. Dem tog inte vara på den otroligt rika historia som varje server erbjöd. Dem sköt sig själva i graven på det sättet.
Nej det finns inget spel som skapar en så realistisk känsla som tibia. Det finns inget annat spel där man lämnar ett så stort avtryck. Människor är sociala varelser med sociala samhällsstrukturer, tibia lät detta ske fritt, inuti i ett spel. Det fanns inte horde och alliance, det var alla mot alla. Man utforskade inte ett område, man ägde alla hus där och om någon obehörig gick in ens "hood" så dog dem.
__________________
Senast redigerad av pamedfinskorna 2012-02-23 kl. 22:33.
Senast redigerad av pamedfinskorna 2012-02-23 kl. 22:33.