Hur många dpi ska jag scanna fotona i?

Jag håller på och scannar in gamla pappersfoton till datorn. Syftet är enbart att ha en digital backup. Framkallning till nya papperskopior blir troligen aldrig aktuellt om inte originalen försvinner eller förstörs. Däremot kan det nog bli aktuellt att titta på bilderna på skärm någon gång ibland (dator, tv eller digital fotoram).

Hur många dpi är det lämpligt att scanna bilderna i?

Hittills har jag scannat i 1200 dpi, men med den scanner jag har tar det en evinnerlig tid och jag kommer få hålla på ett år, effektiv tid... över två minuter för en bild. Så frågan är hur nödvändigt det är. Kan jag gå ner på 600 dpi, och fortfarande få bra papperskopior när/om jag vill ha det, och på så vis spara tid och plats på hårddisken just nu?

Jag har försökt hitta info bland trådarna här på Flashback, men hittar inget bra. I en tråd nämns att 2400 dpi är bra för att "slippa göra om det". Är tanken då densamma som jag har, tror ni, att om man tänker 15 år framåt i tiden, så kanske det är bra att man haft lite högre dpi? Med tanke på teknisk utveckling och så.

Har även googlat, men hittar inte heller där någon bra info. Jag vill ha up to date, eftersom den tekniska utvecklingen går så fort. Fakta från 2007 känns liksom lite inaktuellt...

Om du inte ska göra några förstoringar så kan du med fördel dra ner det till 300dpi.

Oj, så lågt? Inte ens 600?

Japp, för den långa förklaringen kring varför så kolla in http://erro.se/artiklar/Bildstorlek/

Jobbar mycket med digitalisering på jobbet och jag håller med. Ska du inte använda bilderna till något räcker 300dpi gott och väl. Vad som är viktigare är nog filformatet, alltså att du inte skannar i jpg utan i tiff som är ett oförstörbart format.

Menar du att i det aktuella sammanhanget (skanning av gamla foton) skulle vara viktigt att inte skanna i jpg?
Jag har mycket svårt att tro att det i något praktiskt avseende skulle göra någon skillnad.

(Jag gissar att du med "oförstörbart" format menar "ej förstörande")

Mvh

Vilken upplösning du bör ha beror på vilken skala du scannar i.
Skärmar kan överlag inte återge mer än 72 dpi (eller om det nu är 74, skit samma), så egentligen räcker det om du bara ska visa det digitalt. 300 kan väl vara att rekommendera ändå, ifall du skulle behöva det till någonting annat.

Men om du scannar i 1:1 (eller 100% som det vanligtvis står) vid 300 dpi så kommer du aldrig kunna skriva ut en förstoring som är större än originalet utan kvalitetsförlust (utifrån att du printar i 300 dpi).
Vill du då göra en som är dubbelt så stor så scannar du antingen 200% vid 300dpi eller 100% i 600 dpi.

Ett urklipp från den innehållsrika länken från aiva ovan:

"
14-tum laptop-skärm (28,5*21,4 cm) och 1400*1050 pixlar = 125 PPI
19-tum plattskärm (37,6*30,1 cm) och 1280*1024 pixlar = 86 PPI
24-tum widescreen-plattskärm (51,8*32,4 cm) och 1920*1200 pixlar = 94 PPI
"

Mvh

Så pass.
Då tar jag tillbaka det jag sa. Jag satt nog på föråldrad information.

Edit: När jag beaktar min egen utbildning så är jag i gengäld inte förvånad att även den tekniska aspekten var skitsnack från lärarnas håll.
Nu har man lärt sig någonting nytt i alla fall.

Ja, det där är tyvärr en seglivad myt.

Det har sitt ursprung i att de första skärmarna på de första datorerna som användes i grafiska branschen (Macintosh, originalversionen) hade 72 pixlar per tum som upplösning. Det var för att matcha så att en tryckpunkt skulle motsvara en pixel på skärmen. (Det går ungefär 72 tryckpunkter på en tum, eller om man uttrycker det på ett annat sätt, text i storleken 72 punkter skall mäta ungefär en tum i höjd när man skriver ut). Genom att göra så så kunde man får mer av "wysiwyg" på skärmen jämfört med tryck.

Sedan dess har i princip ingen skärm haft 72 pixlar per tum, utan alla har mer än så, och alla har dessutom olika upplösning. Det är en djungel där ute just nu, och nya "retina"-skärmar är på väg, med nära 300ppi i upplösning (används redan på iPhone).

Det finns alltså ingenting som motsvarar 72ppi idag, så man skall aldrig bry sig om det måttet över huvud taget.

OnT: För att svara på TS fråga:
Jag brukar prova med en bild först, scanna in i olika upplösningar, och när jag börjar se kornen från filmen eller papperskopiorna så är det ingen idé att öka upplösningen längre. Det är då max vad originalen har i informationsväg. Då behöver man inte vara rädd att förlora någon information från originalen.

Har man då väldigt högkvalitativa original (kanske storbildsdia) så kan det dock bli lite väl stora filer, så det är alltid en avvägningsfråga.

Varför skulle det inte vara någon skillnad? Kopierar man filen ett antal gånger säger det sig ju själv vad som händer när det är jpg.

Att kopiera filen förstör ingenting. Att däremot öppna och spara om den är såklart en annan femma, men varför skulle man göra det?