Rymdforskning = fred på jorden?

Hej!

Tycker mig ha fått en vacker tanke härom nattkvisten som jag hellre placerar här än håller för mig själv.

Det enda sättet för mänskligheten att sluta kriga och döda varandra, är ju för mänskligheten att sluta fokusera på problemen. Sluta älta i synnerhet. Men även sluta älta problemen när det gäller problem man har i nuläget. Jag tänker nu i småskalor men också större skalor. Det ter sig ganska logiskt tycker jag att för att två länder ska sluta kriga så måste du inte bara göra upp, be om ursäkt och så där, utan också ha någonting nytt att sträva efter. Utan en gemensam framtid finns ju ingen som helst chans för att en konflikt ska lägga sig. Förr eller senare så kommer någon att börja älta igen och inte känna sig tillfredsställd. Kort förklarat: Den enda lyckade konflikten, är konflikten som är glömd.

När jag tänkte på det här med gemensam framtid och så, så kom jag och tänka på rymden. Det sägs ju att rymden är oändlig, och det verkar ju logiskt. Vi kan ju åtminstånde inte se eller räkna på vad som är bortom det som är längst bort. Vi kan bara gissa, och, en till sak, nämnligen -hoppas- på vad som finns där bakom. Och där i tycker jag mig ha funnit lösningen på världens problem. Lösnigen på alla världens problem är

Hoppet om ett utopia som passar alla människor på jorden, bortom yttre rymden (eller innanför yttre rymden).

Om vi alla länder gick ihop till en gemensam rymdplan, vilken skulle vara att ta oss till yttre rymden och bortom yttre rymden, så skulle vi ha något att fokusera på efter konflikterna förlåtits. Nämnligen att bygga bättre och bättre rymdteknik. Hoppet är fritt, så att säg att USA ur någon konflikt råkar få med sig all olja från Iran, och Iran verkar vara helt dödsdömda av någon anledning.. Ja, då kan dom ju hoppas på att det finns en planet bakom det där draperiet av yttre rymd som är till Irans, eller bättre upp, allas fördel. En utopi t.ex. Säg att min granne skjuter min mamma imorgon, och stjäl alla mina saker, så gör det ju inget bättre att jag går och ältar det. Varför inte då, hoppas på att bortom yttre rymden så finns det en planet där en kopia av min mamma lever, och allting är som vanligt igen? Och därefter, börja gå till ett jobb som producerar rymdprylar. Eller forskning. Eller bli kock och laga mat till dom som forskar och producerar. Möjligheterna är ju oändliga!

Det här skulle innebära att vi drastiskt drog ner på tillämpningen av "dåtid". Vi skulle lägga ner vårat ältande och byta ut det mot hopp. Om inte så att vi som individer skulle hitta våran drömplanet, eller vad vi än skulle vilja fanns på andra sidan yttre rymden, så skulle vi åtminstånde kunna dö med vetskapen att vi bäddat det bättre för kommande generationer. Om det inte blir vi som får uppleva utopin, så får dom. Bättre det än ingen, visst? Och bättre att drömmandes jobba på en fabrik som producerar rymdprylar, än att sitta framför TV'n och se på hur människor skjuter varandra på daglig basis. Vafan är grejen med det egentligen?

Denna gigantiska omställning skulle inte behöva ske övernatt. Om jag börjar, dvs, implementera en stor dos med hopp i mitt liv istället för att älta vad som skett. Och du också gör det, och så plockar grannarna upp det, så borde ju förändringen ha skett förr eller senare. Iomed att, om jag hoppas istället för ältar, så är det skitsamma om en granne gör ett puckat misstag. Jag skiter i konflikten helt och hållet, jag går direkt på att fortsätta att hoppas. Förhoppningsvis märker grannen detta och vips, ser han hur mycket klokare det är att leva så!

Nå, Nobelpriset nästa?

God natt.

Du har helt rätt. En gemensam strävan bortom vår jords atmosfär är det som kan behövas för att ena jordens alla folk mot ett mål.

Problemet är bara att det finns grupper som inte har mål bortom vår jord, de har målen kvar här på jorden. Jag pratar givetvis om Religion.
Ingen av de stora världsreligionerna sätter jakten på ny kunskap som en dygd. Det leder till jordliga mål så som att sprida sin religion, införa världskalifat, frälsa jorden, vinna mark, etc, etc.

Människor vänder sig till religion för de söker en mening med livet och ett syfte för vår existens, men om vi istället kunde skapa ett gemensamt mänskligt mål att utforska universum och söka kunskapen om alltet så kanske, kanske, vi kan sätta interna konflikter åt sidan för ett ögonblick.

Men. Människans girighet, avund och territoriella natur kommer givetvis finnas kvar, men med ett gemensamt mål där alla uppskattar att en stor % av de gemensamma resurserna sätts mot detta mål kan stävja en del av den bitterhet som uppstår då man ser en granne som har mer än dig. (både på personligt och geopolitiskt plan)

Tanken är fin om människan i sig inte var en så enorm pallett. Saker som mänsklig egoism, social missförtåelse iform av religion och kultur skulle nog sätta en del käppar i hjulet. Människans huvudsakliga problem gällande just detta är att vi alla har olika världsbilder och kommer alltid har p g a av vår spridda värld, detta yttrar sig i exempelvis mono/polyteismer och dylikt, men även i andra liknande former.

Drömmen för en gammal ateist som jag vore ju att religionens fall skulle kunna ske i ett sådant scenario, även om det aldrig kommer ske

Mänskligheten är för ung. Vi har för många spädbarnssjukdomar för att i nuvarande stund slå oss fria från vidskepelse.

Är dessvärre en förgrund i världen p g a kolonialismen. Evolutionen har ju dock begränsat de flesta av oss på många sett, i realitet är ju dessvärre människan en idiot, det kan både ses på detta forumet eller på din egen arbetsplats, riktigt sorligt att leva i realtid på det viset.

ESA (european space agency) är en sån organisation, medlemmar ifrån europa och nordamerika (Kanada) samt samarbetar med Ryssland (Sojuz) och Ukraina (Vega). Lite synd att Brasilien inte valt att dela på infrastrukturen i Franska Guyana utan har en egen rymdbas nära gränsen till FG.

Skulle troligtvis sluta i att folk försöker ta makten över rymden, vem fan vill inte äga rymden?

Vad trevligt att höra. Går dom vinst någonting? Vad tjänar ett rymdföretag? Det känns som att pengarna som går till rymdforskning, är pengar kastade rakt ut i rymden.

Det skulle kanske behövas ett politiskt parti som hade rymden som huvudprioritet. På det sättet så kan man beblanda sig med andra länder också, och få med dom på det hela.

När en religiös ifrågasätter rymdplanen, med att gud inte skulle bli så glad av att vi lämnar jorden/utforskar. Så kan man ju alltid svara: Vi kan ju fråga honom, vi ska ju till yttre rymden?

Vad kul att jag fick svar på tråden. Då är jag inte ensam!

Det är en samarbetsorgan länder emellan som FN men för rymden med fokus på europa.
Tjänar pengar gör dom på att skjuta upp sateliter. Pengar som läggs på rymdforskning är inte bortkastade, vi har idag sateliter som kontrollerar flygplanstrafik (t.ex Air France A330 som bröts i bitar över atlanten hade nog aldrig hittats utan det), väderprognoser man bara kunde drömma om på 1980-talet, telefoni via sateliter och säker ett gäng andra saker som jag glömt.
Visst har amerikanerna rätt när dom kallar rymden för den "sista gränsen".

jag förstår, jag tänkte inte så långt. Tack för svaret.