Det finns bara godhet - Ondska är enbart ett namn för en handling

Det finns mycket hemska människor därute. Allt från frun som är otrogen till rånare, mördaren, diktatorn och till slut oss själva. Det troliga i detta är att alla dessa personer föds goda och ser sig själva som goda när de gör gärningen. Och de som får dåligt samvete är svaga individer som egentligen ska vara goda på annat sätt.

Kan det vara så att alla är goda. Det finns inga onda människor utan bara onda handlingar som de goda har bestämt för att kalla för "onda handlingar"

Tänk så här att alla personer som mår dåligt av att göra fel. Köra för fort, fuska med skatten, råna en annan människa, slå ner en annan människa, styra ett land in i krig på befängda grunder med miljontals dödade som resultat. De fokuserar på fel handling för att vara goda. Det är inte handlingen i sig utan den specifika individens syn på sin handling.

Psykopater kan alltså tänka så här att de utför en god handling för de får inte några ångerkänslor.

Så det finns inget som heter ondska utan det finns bara handlingar som vi människor kallar för en "ond handling".

Förstår ni vad jag menar och hur ser ni på att det finns bara godhet?

Hur kan objektiv godhet finnas om ingen objektiv ondska finns?

Godhet och ondhet är bara begrepp vi använder för att definiera och kalkylera våra handlingar utifrån oss själva och vår omgivning, att påstå att den ena finns objektivt i oss och den andra inte låter inte rimligt i mina ögon. Snarare ingen av dem, dock finns förmågan att begå både onda och goda handlingar.

Håller delvis med. Enligt mig är ondska avsaknad av godhet.

Jag tänker lite tvärtom. Enligt mig så föds alla till onda och själviska individer som först och främst är skapta för att tänka på sig själva och roffa åt sig så mycket han kan i livet. Men vårat samhälle är strukturerat på ett vis som gör att det tränas bort och man blir "god"

Det är bara ledarna i ett land/företag som återfinner sin rätta jag och gör allt för att tjäna så mycket pengar som möjligt genom att göra så lite som möjligt och skiter i hur alla andra mår.

Vem säger att det behöver finnas ondska bara för att det finns godhet? Kan hålla med om att även godhet är fel då det är grunden för allt. Tanken är att vi vet inte vad ondska egentligen är för något. Vi kallar goda handlingar som sticker ut som onda. Ondska är bara ett ord för oss människor för att förklara en handling som sticker ut. Men vi kan säga så här att många av de som utför dessa "onda handlingar" är sjuka på något sätt. Då pratar vi inte om psykopaten för han är god och följer sitt hjärta. Detta handlar om alla som väljer att göra något som dem sen ångrar.

Dessa människor är ej psykiskt korrekta. Dessa behöver hjälp att hitta rätt väg för att ed ska få möjligheten att utföra handlingar som de inte ångrar. Alltså godhet i sin renaste form.

För att godhet är endast ett koncept, inte en kraft som finns utan handling. Det är något vi kallar det beteende som uppskattas av vår närvaro. Ondska är de handlingar som vi anser inte passa in med normen vad gäller vårt sociala umgänge och vår behandling av vår omgivning. Det är värderingar och moral snarare än objektivitet.

Hur kan godhet och ondska veta vad vi uppfattar som subjektivt ont/gott?

jag ser det som så att om man gör en sak av en god anledning så är man en god
och gör man en sak bara för att vara jävlig så är man ond..

exempel.
jag ser en pensionär på stan, slår ner henne helt oprovocerat utan några psykiska störningar, psykoser eller något sådant = ondhet

jag ser en pensionär på stan som tappar sin kasse med mat, jag går fram och hjälper henne med att plocka ihop varorna= godhet

allt annat är någonting där mittemellan..

Jag brukar tänka att man föds kärleksfull, empatisk och öppen, alltså vad man skulle kunna kalla för "god", och att det är samhället som gör en hatisk, egoistisk och rädd, med andra ord "ond". Fast egentligen tycker jag inte om att kalla det godhet och ondska, jag ser mer de orden som de teoretiska krafterna som får oss att agera på ett "gott" eller "ondskefullt" sätt, och kan mest förstå det som religiösa symboler, gud och djävulen liksom. Men hur som helst tänker jag att det bara är en modell, och inte verkligheten i sig. Jag tror nämligen inte att man kan fånga verkligheten med språket, men att man kan bygga upp en ungefärlig teoretisk kopia, vilket såklart är fantastiskt eftersom det gör att vi kan prata om saker.

I alla fall, för att svara på ämnet lite mer tydligt, om jag kan:

Jag tycker att både ondska och godhet enbart är namn för handlingar, men jag upplever det som att verkligheten bortom språket (ren upplevelse) är mycket närmre "godhet" än "ondska". Och så tycker jag att kärlek och godhet är några av de få värderingar som är värda att sträva efter, och jag vill tro på att vi vet hur man gör, bara att samhället, och därför de flesta av oss, har glömt bort det

Det kan likväl vara så att det bara finns Ondska.
Enstaka handlingar kan däremot vara Goda.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Spegelneuron

Öh va? Skrev du i fel tråd eller?
Eller menar du bara att vad som är gott/ont ligger i betraktarens ögon?

ONT: Man behöver inte göra det så jäkla komplicerat, människors uttryck beror på hur de själva mår inuti. GÖr en människa gott (utan att försaka sig själv) så mår hon bra, är i harmoni.
Ondska är ett betydligt svårare ämne, då det oftast handlar om tro och viljan att åstadkomma en större förändring, till det bättre, men vägen dit är kanske under all kritik: "målet helgar medlet", typ. något som kan ses som pure fucking evil i andra människors ögon.

Det är precis detta jag skriver att det handlar om en "ond handling" men för personen är målet någon form av godhet.