Saker man hatar med sina barn

Ibland blir man ju så arg på sina barn att man vill nypa till dem, slå till dem, låsa in dem eller ruska hårt. Jag har aldrig krökt ett hårstrå på deras små vackra huvuden, men det räcker inte alltid att räkna till tio innan ilskan lägger sig. Snarare hundranittiotio.

Idag till exempel är vi hemma sjuka barnen och jag kämpar med att ta hand om dem samtidigt som jag håller på att svimma själv.

Top tre saker som gör att jag blir vansinnig:

Skriker och bråkar med varandra
Säger emot
Gnäller

Vad gör att du lackar ur på dina barn?

Barn är barn och de ska få vara barn så länge de själv vill. Att barn bråkar och skriker med och på varandra gjorde vi också. Det är bara DU som kan sätta gränsen. Mitt barn varken skriker springer eller lever loppan pga att jag, satte gränsen från scratch.

Paniken när man byter från disney chanel är svårslagen

Så du blir aldrig arg på dina barn? Det räckte med att sätta gränsen en gång så håller de sig på rätt sida om den? Hejja dig!

Vafan?
Stackars barn.
Man ska inte vara så jävla äckligt pedant och sätta stenhårda gränser, det är långt ifrån det bästa för barnen.
Lyckliga och busiga barn är bättre än olyckliga och superordentliga barn.

brukar det inte sägas att de lydiga barnen blir olydiga ungdomar och tvärtom:P

hatar när man säger till ungen på skarpen och ungen spänner ögonen i en och säger "dumma, fula mamma", sen spottar hon en rakt i ögonen! (dock lillasyster), men jah, vad gör man då, lyfter upp henne, bär in henne i ett rum, stänger dörren och säger att du får komma ut när du är snäll igen, brukar funka..
har ett annat knep också när ungen är olydig, då stampar jag med ena benet, spänner ögonen i henne, ryter i ordentligt -du har 10 sekunder på dej! 1, 2, 3... brukar hinna bli tyst innan 0 :P

håller med dej, har sett alldeles för många exempel på präktiga föräldrar, när ungarna sen kommer upp i tonåren är det de ungarna som gör de värsta revolterna

när hon gör som jag gör, inte som jag säger. lackar väl mest på mig själv dock.

Hej där. Barn är älskvärda. Det finns inget att hata hos dem. Det finns endast kärlek.

/Passionerad barnälskare

Ah, du har inga egna barn förstår jag.

Det finns en ocean av saker att älska hos barn. Men det finns även en hink med skit att hata. Och det är den hinken tråden handlar om.

Problemet är bara att om man är för hård, så växer ungarna upp och blir slavar.

Problemet är inte alltid ungarna. Den kvinnliga genen som är totalt oförmögen att verkställa hot är också en faktor.
Och även viljan att yppa tomma hot 50ggr/dag.

Jag brukar bli arg när de är elaka mot andra barn (nu händer det tack och lov inte så ofta). Jag tar allt så jävla personligt när mina ungar gör något. Gör de fel tar jag på mig skulden till 100% och det känns som om det var jag själv som gjorde något dumt.

Sen skäms jag lite för att jag blir lite smått arg istället för tröstande när de slår sig efter att man sagt till 10 gånger att inte göra det som orsakade olyckan (typ hoppa i soffan).

Riktigt förbannad blir jag aldrig på dem, är ganska lugn av mig, men det händer att jag vill riva sönder alla jävla krångliga vantar som tummen är helt omöjlig att få in i.