Citat:
Ursprungligen postat av
Calovius
Det är lätt att falla för frestelsen och retirera in i en dimma av flum och mystik när bibelkritiker säger att Bibeln har fel i det historiska, i fråga om faktapåståenden, och säga, typ: "Hm, ok då, men Bibeln är ändå sann, fast på ett mystiskt, allegoriskt sätt".
Det är inte så Jesus gör. Tvärtom, han hänvisar t.ex. till syndafloden och förstörelsen av Sodom som historiska fakta och säger att som de gjorde på den tiden ska det bli när domedagen bryter in (Luk 17:24-30):
"Ty liksom blixten flammar till och lyser från himlens ena ända till den andra, så skall Människosonen vara på sin dag. Men först måste han lida mycket och bli förkastad av detta släkte. Som det var på Noas tid, så skall det vara under Människosonens dagar. Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom och gjorde slut på dem alla. På samma sätt var det på Lots tid: de åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, men den dag då Lot gick ut från Sodom lät Gud eld och svavel regna från himlen och gjorde slut på dem alla. På samma sätt skall det vara den dag då Människosonen uppenbarar sig."
Bibeln är både historia och frälsning, och därför är den frälsninghistoria.
ja, men varje starkt iscensatt frälsningshistoria, som också kan kallas ursprunglig civilisatorisk begynnelse, gudsskick eller kollektivt öde, är utmätta tilldragelser tid och rum.
jag är medveten om att bibeln innehåller massa fakta som också gjorde den till politiskt sprängstoff under kampen mot makten i den tid då den skrevs, i stark legering med dess andliga budskap som blommar ut för fullt när Jesus kommer in i bilden.
men denna tidsanda är sedan länge inte vår?
kampen och striderna den berättar om sen länge glömda?
upproret mot romerska makten o kristet martyrskap är idag meningslöst eftersom den katolska kyrkan från och med den första kristna kejsaren styrt Rom och nu präglat hela denna del av världen så länge att kyrkan själv blivit girig, korrupt och maktfullkomlig liksom en gång härskarna i antika Rom.
vi har nu själva bakom oss 500 år av kristen imperialism att begrunda och om vår fortsätta civilisation ens ska ha något med rubriken kristendom att göra.
därför finns inte längre någon ”sanning” att hämta i bibelns mer otidsenliga berättelser av verkliga skeenden. det som återstår av bibeln om den alls ska ha en framtida betydelse 2000 år efter dess tillkomst, är endast halten av mystik och frågan om denna ännu är en tillräcklig ingång till andlighet jämfört med världens övriga kontemplativa traditioner, eller en otillräcklig och därmed passé.
jag vet åtminstone ett samtida fall där den fortfarande varit tillräcklig, vilket förvånade mig starkt och det var nonduality-teologen Bernadette Roberts tolkningar av bibelns centrala gestalter, som dock skiljer sig så radikalt från det vi normalt kallar kristendom att det blir svårt att hålla kvar rubriken.