Är Bibeln sann ? (Sammanfogad tråd)

Nu jonglerar du med bevisbördan; precis som många pådyvlande teister gör.

Så om du vill demonstrera att bibeln definitivt inte är sann presentera i så fall aktiva argument.

I begynnelsen av vad? Universum eller det närområde som hittills varit relevant för människans fortlevnad?
Hur ryms inte allt fysiskt utanför jorden inom begreppet "himlarna"?
I och med den formuleringsordningen, vad förnekar att det vi kan se på stjärnhimlen blev till innan jorden, därav himlarna->jorden?

Eftersom 24-timmarsdygnet avser en strikt jordisk företeelse, varför skulle den 24-timmarsavgränsningen gälla innan jorden ens existerade?
Hur lång var den första dagen?
Vad säger att de påföljande dagarna var lika långa?
Avser formuleringen att primärt åsyfta tidsperioden eller segmenteringen och ordningsföljden?

För övrigt, hur är ett missbruk av en eventuellt helig bok ett bevis för att boken är osann?
Om man istället utgår från att Gud finns och bibeln är hans ord, är det inte då ganska rimligt att anta att majoriteten av all religioner, de flesta kristna inriktningar inkluderat, är osanna?
Är 99 dåliga tandläkare bevis för att även den hundrade är dålig?

Nu gör du dig skyldig till ett argumentationsfel.
Du förskjuter bevisbördan till en person som ifrågasätter vad som bibeln faktiskt säger.

Har du något att tillföra så bör du ge skälen och bevisen till att dessa uppgifter inte skulle tolkas bokstavligt inte tvärt om.

Det handlar inte om någon förskjutning av bevisbörda, det var retoriska frågor ämnade att peka på det uppenbart muppiga (eller målmedvetna retoriken, kalla det vad man vill) i att tolka det som 24-timmarsdagar och därefter utgå från att beskrivningen är felaktig och ovetenskaplig.

Man kan få intrycket av att benämningen "tid" var paxad till det framtida bruket av tid, tider och en halv tid. Det kan bli lite obra om man kallar alla tidsperioder för tid med behovet av profetisk tolkningsmöjlighet i åtanke.
Men visst, vid tolkning av ett textstycke som behandlar en period då 24-timmarsdygnet inte existerade så faller bevisbördan på den som hävdar att "dag" strikt innebär 24 timmar, precis som det faller på läsaren att begrunda om "begynnelsen" avser början av det rum i vilket vi existerar, planeten på vilken vi existerar eller början av förra veckan.

Alternativt så kan man ta i åtanke att sådana skapelsedetaljer inte är omöjliga att verkställa för en allsmäktig skapare, men så får man ju inte resonera eftersom det är fusk, eller något.

Tiden.


Tidsmätning är inte beroende av jordens rotation.


Hur är misstolkning av den bevis för att den ÄR sann?


Så "sanning" är för dig att man från början utgår från vad som är sant?

I viss mån ja, lite som sanningen att jag ser ljus.
Jag kan prata om det, jag kan tycka det, jag kan resonera kring det utefter givna premisser, men jag kan inte bevisa det.
Därtill kommer den ytterligare tolkningen att ljus för mig inte bara avser flygande fotoner, men så poetisk ska man inte vara i linjalernas raka rike.

Sanning utöver retorisk sanning (alla ungkarlar är ogifta) kräver lite ställningstagande för att vara sanning för individen.
Att Gud är god är en sanning om man utgår från texten, vilken hävdar att Gud är god, men försöker man som människa att vara absolut kring definitionerna så blir det omständigt, och cirkelresonemngen du nämnde tidigare går igång igen.
För hur gott är det att skicka giftormar på folk egentligen? Inte särskilt gott kan jag tycka, om man bara ser till det faktum att det är ganska pissigt att bli biten av en giftorm. Men om man betraktar det som ytterligare ett försök att föra tillbaka dem till sann tillbedjan, vilket i sin tur resulterar i lite mysig konsekventiell godhet i retur, så behöver det ändå inte vara så illa.
Oändlig glädje uppväger litet lidande.

Vet inte även filosofen att någon form av ställningstagande eller perspektiv måste appliceras innan det går att förhålla sig till ett resonemang med något vettigt resultat?
Eller ska man förhålla sig i ett totalt vakuum för att var säker på bäst resultat?
Kan man resonera utan någon som helst utgångspunkt?

Visst; du kan reducera "sanning" till att vara en retorisk/demagogisk fråga.

Det handlar inte bara om reduktion.

Är inte bibeln Guds ord, då är den inte heller med nödvändighet sann.
Men är Bibeln Guds ord, och han därtill är "Sanningens Gud" som psalm 31:5 nämner så är Bibeln per definition sanning också.

Oja, väldigt mycket appeal to authority.
Men då handlar det inte om vilken auktoritet som helst heller.
Är Bibeln Guds ord så är inte argument som utgår från den demagogiska, även om de fortfarande kan benämnas som sådana med utgångspunkt i att bibeln är osann (vilket i sig också blir demagogiskt då).
Men är den osann, ja då är argumenten för den demagogiska.

Lägg därtill att både psalm 111:10 och ordspråksboken 1:7 nämner att "Fruktan för Jehova är början till kunskap/vishet".
Det antyder inte att man är okapabel att resonera klyftigt utan att ens tro på Gud, däremot att det krävs att man som människa inte bara kan tänka sig att han finns, utan aktivt tar ställning i fråga om hans makt/bestämmanderätt för att kunna förhålla sig hans ord, d.v.s. bibeln, som sanning.

Agnosticism är mig veterligen inte mycket till gudsfruktan, så agnostikern har sig själv att beskylla som sitter och väntar på att få bevis utöver bevisen som finns serverade i knät, när han inte ens godtar den existerande sanningen som sanning.

Men vad tycker du att sanning är, om inte en sanningstalande Guds ord skulle vara sanning?

Den har inte tolkats som något annat än dagar innan vetenskapen påvisade att detta var fullständigt omöjligt. Då först började resonemang om att denna del inte skulle läsas bokstavligt komma. Så gör inte om texten till något den inte var ämnad till att vara.

Bibelns skapelseberättelse suger lika mycket den som alla andra religioners skapelser.
Det är ett gäng författare sju st har jag för mig man har kommit fram till som skrivit Moseböckerna och de två skapelseberättelser du hittar där och sedan har någon plockat ihop dessa. Det är en saga som försöker berätta och ge en förståelse för hur man trodde skapelsen kom till varken mer eller mindre.

Gud kan du ju försöka hitta innan du refererar till honom.
Det är väl det minsta man kan begära...

Typiskt för-att-det-är-så- argument. Om man ska vända på det och tänka att den förklaringsmodellen som finns nu för universum är den definitiva och att vi vet mer nu än vad vi någonsinn har och kommer att göra, hur trovärdigt blir det då? Du bevisar ju inte nödvändigtvis att bibeln har fel, så att säga.

Jag förstår, men samtidigt inte riktigt.
Menar du att Gud skulle vara någon skygg skogstomte som gömt sig under en sten?

Vad är det för Gud du själv pratar om egentligen?

Du presenterar i vanlig ordning mycket ad hoc premissat retorik/demagogi.