Citat:
Ursprungligen postat av
LadySweden
Den undersökningen kan jag hitta flera förklaringar till, men det spelar ingen roll. Vi kan nämligen i Sverige se att skilsmässor är lika vanliga bland kristna som bland ateister i Sverige.
Generellt råder mycket teologisk förvirring om lagen i kristna sammanhang i Sverige (och antagligen även annorstädes), och kanske bidrar det, men förklaringen är nog delvis också att kristna människor inte är bättre än andra. I ett land och sammanhang som Sodom och Gomorra avfaller helt enkelt många, vilket är varför det är viktigt att leva i ett samhälle/ sammanhang där dygder uppmuntras och synder fördöms.
Det sagt, så innebär inte tillfälliga feltramp avfall, så länge de inte är gjorda med berått mod.
Vi kan ta en annan frågeställning. Och den gäller änkor. I 1:a Korintierbrevet hävdar Paulus att änkor ska förbli som de är, alltså inte gifta om sig.
1 Kor 7: 8Till de ogifta och till änkorna säger jag att det är bäst för dem om de förblir vad de är, liksom jag.
Men, några år senare, när Paulus skrivet till Timoteus låter det helt annorlunda:
1 Tim 5:9För att en änka skall räknas som änka måste hon vara minst sextio år och får inte ha varit gift mer än en gång. 10Hon måste vara känd för goda gärningar: ha tagit sig an barn, visat gästfrihet, tvättat de heligas fötter, bistått nödlidande – ja, på allt sätt vinnlagt sig om att göra gott.
11Yngre änkor skall du däremot vägra att godta. Ty när åtrån vaknar glömmer de Kristus och vill gifta sig 12och faller under domen att ha brutit sitt första trohetslöfte. 13Dessutom lär de sig att lata sig och springa omkring i husen. Och inte bara att lata sig utan också att sladdra, vara nyfikna och tala om otillåtna ting
Vad gäller nu för änkorna? Ska de inte gifta om sig, som Paulus skriver till korintierna? Eller blir de då för lata, för kåta och för sladdriga, som han skriver till Timoteus? Båda sakerna kan inte vara rätta.