Varför blir man konservativ?

En god grundutbildning i konservatism:

http://www.timbro.se/bokhandel/pejling/pdf/75664542.pdf


Eller varför inte lite om Röpke:

http://www.timbro.se/bokhandel/pdf/formogen-till-vardighet-willhelm-ropke.pdf

Det var minst sagt en träffsäker summering av konservatismens hörnstenar.
I egna ord:

1. pragmatism (i realpolitisk hänsyn);
2. klassisk humanism (den obestridliga värdegrunden, människans felbarhet);
3. den negativa frihetsprincipens företräde ("frihet från");
4. värdenas hierarki (naturrätt och tradition);
5. förnuftskritik (skepsis mot utilitarism och positivism);
6. historisk kontinuitet (förvaltaransvaret inför kommande generationer);
7. försiktighetsprincipen.

Vad saknas?

Vissa saker var bättre förr!

Den konservativa idédebatten blir lätt så anemiskt akademisk att endast ett försvinnande fåtal engageras. Mer konkreta besked måste till.
Själv skulle jag obetingat rösta på en konservativ rörelse, som vill återupprätta det beridna kavalleriet. I radikal anda har ju hela truppslaget försvunnit. Sverige behöver ett försvar värt namnet! Skulle hemskt gärna vilja tjänstgöra vid ett riktigt kavalleriregemente.
Konservatismens dilemma är att den aldrig lyckats vrida tiden tillbaka en enda sekund.

Alltså jag har inget i mot konservatismen som ideologi. Det enda jag har emot är neokonservatismen, men den ideologin är en blandning av sionism och socialism i ett så den räknas inte in bland dem konservativa idetraditionerna.

Problemet som jag ser det är att konservativa alltid försvarar sig medan vänstern alltid attackerar. Vilket brukar innebära att man alltid backar i stället för att gå framåt. Om man har en debatt om något ämne så har dem konservativa en ståndpunkt som dem försvarar samtidigt som vänstern attackerar för fullt vilket då leder till att dem konservativa backar i själva sakfrågan.

Detta leder till att dem konservativa ingår i en kompromiss som gynnar vänstern. Med andra ord man går ett halvsteg backåt istället för ett helt steg.

Vad har ni att säga om de jag skrev är jag helt fel ute och om jag har rätt har ni några lösningar på hur man ska fixa detta.

Konservativa fanns inte förrän andra krävde förändring. Det är bara en motreaktion på all förändring helt enkelt.
När de hade makten vill de inte förändra någonting. Nu, när andra förändrat, vill der förändra tillbaka.

Inte så nytänkande typer alltså...

Och konservativa blundar hårt inför det faktum att de från allra första början måste ha tagit makten genom revolutioner. Konservatismen är en revolutionär-antirevolutionär och kontrarevolutionär ideologi.

Visst kan saker och ting få gå framåt. Men experiment hör hemma i laboratorier. Man experimenterar inte i samhället. Vänstern och liberaler har ju tuppjuck i att försöka förändra ALLT, oavsett om saker och ting redan fungerar ypperligt. Förändringar (egentligen experiment) som omöjligtvis kan rättas till om det skulle gå åt helvete (läs multikulti, framförallt).

Jag kan bara tala för mig själv men anledningen till att jag har "tuppjuck" i att försöka förändra allt är för att INGENTING fungerar. Om allt fungerade skulle jag såklart inte vilja förändra någonting. Vad jag än tar mig an så blir jag motarbetad med hot om våld av hela samhället.

Jag vill jobba och tjäna pengar men det går inte för att ni extremvänsterkonservativa rånar mig så fort lönen kommer, ni rånar min arbetsgivare, ni rånar de som säljer saker åt mig och ni stjäl pengar direkt från mitt bankkonto när ni låter sedelpressarna gå varma.

Jag vill byta tillbaks till mitt gamla avgasrör på bilen men om jag gör det så måste jag byta tillbaks till det lagliga igen lagom till nästa besiktning tack vare er miljömupptrygghetsfascistkonservatistiva. Jag vill köra med min motorcykel men det är samma konservativa miljömupperier och trygghetsfascism som hindrar mig från att göra det. Man måste registrera mc:n, ta på sig en hjälm, skaffa körkort, samt hålla sig på vägen. Jag vill köpa ett vapen och försvara mig men det förbjuder ni pascifistkonservativa mig från att göra.

Jag vill kunna köpa de läkemedel jag behöver men det får jag inte för att ni byråkratiälskande, trygghetsknarkande, vi-älskar-att- lägga-oss-i-andras-liv-utan-anledning-konservativa använder våld för att hindra apoteken från att sälja det åt mig. Jag måste åka utomlands för att knarka och köpa sex eftersom att ni tokkristkonservativa har förstört marknaden här i Sverige med era totalitära förtryckarlagar. Jag vill bygga en stuga i skogen men det går inte tack vare att ni med våld försvarar fiat-markägande samt tvingar folk att ansöka om bygglov som aldrig delas ut eftersom att det "förstör miljön" och för att avlägsna grannar kan störa sig på fan vet jag.

Jag vill inte att mina barn ska behöva gå i samma skolor som degenererat intelligensbefriat patrask som bara är där för att det är "gratis" och jag vill inte att undervisningen ska anpassas till de minst begåvades nivå och att det enda de får lära sig är hur förträffliggt bra socialism, feminism, demokrati och strukturkonservatism är.

När stater började bildas en gång i tiden (när är omtvistat) så var antagligen konservativa motståndare till det också. Jämför t.ex. med det folkliga, spontana motstånd som Gustav Vasa mötte när han införde ideologiska nymodigheter som reformationen och arvkungadömet, det var äkta konservatism det.

Kanske är behovet idag störst av en dygdetik. I ett läge där primitiva nycker och impulser råder under ett dogma: lycka, definierat av dig själv, utifrån dina impulser, åt alla. I ett modernt samhälle djupast, i praktiken, dirigerad av penningen, under vilket den så kallade människan är undersåtar. Den löser upp tradition, förvärvad genom årtusenden av erfarenhet, och bildar atomer, vilka tror sig söka sin lycka. Impulser - ur något sådant härleds inget. Frågan om Vara skyms, det är skymningen av mysteriet. Människan tror att hon härskar, inte gör reda för att möta. I själva verket blir hon undersåte till ett mörker, när hon förut var herde för det oerhörda.

Börja med C.S. Lewis, The Abolition of Man.

En dramatisk förenkling i kombination med vissa missförstånd. Konservatismen som modern ideologi kommer till som en följd av franska revolutionen och dess fruktansvärda följder. De som blir konservativa är de som inte tror att detta är ett framgångsrikt sätt att förändra på. Intressant att notera är att Edmund Burke från början var parlamentsledamot för whigspartiet.

Konservativa är inte emot förändringar, utan:

- Anser att förändringar skall vara försiktiga, gradvis och genomtänkta.
- Anser att revolutioner är dåliga metoder för att uppnå goda förändringar.
- Anser att erfarenheten är en minst lika viktig källa till kunskap som en övertro på rationalism.

Så visst är konservativa nytänkande, men de tänker nytt i syfte att bevara det som är värdefullt - inte för att förstöra och i blind tro söka uppnå en orealistisk utopi.